Socialt arbete i antropocen – ekosocial hållbarhet och katastrofriskreducering

Carin Cuadra håller professorsinstallationsföreläsning.


Vi lever i en epok som geologerna kallar antropocen, människans epok, på grund av omfattande mänskliga avtryck på den globala miljön med inverkan på jordens livsupprätthållande system. Med utgångspunkt i bekymmersamma framtidsscenarier som utmålas, som bland annat handlar om ett ökat antal extrema väderhändelser, havsnivåhöjningar, obarmhärtig torka och ”klimatflyktingar” reser jag frågan; hur svarar det sociala arbetet upp mot de krav som situationen ställer?

I det sociala arbetets praktik finns en strävan mot att utveckla länkar mellan social hållbarhet med ekologisk hållbarhet. En sådan utveckling innebär att förståelse av människan-i-sin-miljö inte, som oftast inom socialt arbete, begränsas till den sociala miljön och dess villkor. Nu vidgas förståelsen till att se sammanlänkningen mellan den sociala miljön, den fysiska och den ekologiska miljön. Men, det sociala arbetet gör samtidigt kriser och katastrofer till ett integrerat kunskaps- och praktikområde för att ge sig i kast med villkoren för att hantera sådana skeenden och påverka de bakomliggande faktorerna.