Emil i Lönneberga utmålas ofta som en busunge på kant med vuxenvärlden. Men Emils hyss kan lika gärna förstås som solidariska handlingar. Det menar Björn Sundmark, litteraturprofessor vid Malmö universitet, som har hittat en helt ny ingång till Astrid Lindgrens författarskap.

– Att Emil ses som en illbatting är ju bara vad som syns på ytan. Det finns i själva verket en stark solidaritet inom familjen men även till andra i socknen, säger Björn Sundmark som är aktuell med bokkapitlet ”You and I Alfred” - Intergenerational solidarity in the Emil Series.

Inom barnlitteraturforskning är skildringen av barnets relation till vuxenvärlden oftast svartvit. Antingen ses barnet som fritt och subversivt eller också som helt maktlöst i förhållande till de vuxna. Maktpositionerna verkar vara låsta. Men i sin nya analys av Emil i Lönneberga väljer Björn Sundmark en annan ingång till barnlitteraturen i allmänhet och Astrid Lindgrens författarskap i synnerhet.

– Genom att använda teorier om samhörighet och solidaritet kan vi bredda bilden av barn-vuxen-relationen. Det intressanta är att Emilböckerna verkligen bjuder in till att se på barn och barnlitteratur utifrån perspektivet solidaritet, men också att se på maktförhållandet mellan barn och vuxna på ett annat sätt, säger Björn Sundmark.

– Emil är inte maktlös bara för att han är ett barn, han lyckas åstadkomma saker även som sjuåring. Lindgren visar också att barn är en dynamisk kategori som förändras, någon gång blir vi alla vuxna. Emil slutar ju för sin del som ordförande i kommunalnämnden.

Samhörighet centralt tema i Lindgrens böcker

Björn Sundmarks analys ingår i antologin Intergenerational solidarity in children’s literature and film. I kapitlet ger han olika exempel på samhörighet och solidaritet mellan barn och vuxna i Emilböckerna.

– När Emil bjuder de fattiga på julmat i Stora tabberaset i Katthult går han nästan emot sin egen familj, hans solidaritet sträcker sig utanför familjen och blir större. Och när Alfred är sjuk sätter Emil sitt eget liv på spel bara för att rädda Alfred.

I läsningarna av Astrid Lindgren hamnar ofta fokus på Pippi Långstrump och det helt fria barnet. Men enligt Björn Sundmark finns andra minst lika betydande teman i Lindgrens författarskap.

– Med Emil hamnar mycket fokus på alla hans upptåg men i många av Lindgrens böcker är faktiskt samhörighet och det gemensamma arbetet centralt. Alla hjälps åt på gården, även barnen, säger Björn Sundmark.

Text: Anna Dahlbeck

Om Björn Sundmarks forskning

Analysen av Emil i Lönneberga ingår i antologin Intergenerational solidarity in children’s literature and film.
Länk till antologin.

Björn Sundmark är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet. Just nu arbetar han med en jubileumsbok om dikten Jabberwocky från författaren Lewis Carrolls bok Alice i Spegellandet.

I en pågående studie undersöker han också skildringar av mat i Astrid Lindgrens böcker. ”Jag har gått igenom varenda bok hon skrivit, det handlar väldigt mycket om mat och hennes beskrivningar rymmer både humor och humanitet” säger han.

Här kan du läsa mer om Björn Sundmark och ta del av hans tidigare publikationer:

Björn Sundmark