Små resurser, allt färre lag och svagt medieintresse. Bandyn har dödförklarats många gånger men har lyckats bita sig fast i folksjälen. Nostalgi är en stor del av förklaringen, menar idrottsforskaren Torbjörn Andersson som skrivit en bok om bandyns historia.

– Det vilar en nostalgins skimmer över bandyn som man inte ser i någon annan svensk sport. Det har varit svårt att modernisera sporten, men det visar också på bandyns styrka, säger Torbjörn Andersson.

Han beskriver bandyn som något av en ursvensk klenod. Något så speciellt att till och med reseguiden Lonely Planet tipsat turisterna att skaffa en bandyportfölj och gå på match på Zinkensdamm i Stockholm. I Den döende bandyn tecknar Torbjörn Andersson  ”en säregen historia om svensk natur, nationalism och nostalgi” En sport som kämpar mot klimatförändringar, bistert väder och stenhård konkurrens från större sporter.

Aldrig lyckats bli OS-sport

–  Ishockeyn importerades från Amerika, blev modern direkt och decimerade bandysporten som aldrig lyckats bli en OS-sport, vilket innebär mindre pengar och medieintresse, säger Torbjörn Andersson som har gått igenom lokalpress om samtliga SM-finaler sedan starten 1907.

Det vilar en nostalgins skimmer över bandyn som man inte ser i någon annan svensk sport.

Torbjörn Andersson

Det nostalgiska perspektivet har, menar han, varit ett kännetecken från start. När bandy nådde bredare folklager på 1930-talet blickade vissa tillbaka till tiden som gentlemannasport, ett arenaskifte i Stockholm på 60-talet väckte också känslor, och efter några år inomhus i Stockholm fick man 2018  flytta SM- finalen tillbaka till klassiska utomhusarenan Studenternas IP i Uppsala.

Unik supporterkultur kring finalen

SM-finalen, som i år avgörs 23 mars, behåller sitt grepp om publiken. I fjol såg 18000 herrfinalen och 5000 damfinalen.
– Det är fortfarande Sveriges allra äldsta större idrottsevenemang. Supporterkulturen har långa anor, och det är helt unikt hur många tillresta fans herrfinalen har. När Villa Lidköping spelade final 2012 kom det 12000-13000 personer från Lidköping, en ort på 35000 invånare, säger Torbjörn Andersson.
I ett försök att modernisera sporten har bandyn under 2000-talet flyttat in i stora inomhushallar. En utveckling som också drivits fram av svårigheter att hålla utomhusplaner i tider av klimatförändringar. Men bland hängivna och nostalgiska supporters hör det till att stå med en bandyportfölj vid en kall och blåsig plan ute i skogen.
– Det är en kamp mellan modernister och traditionalister. Bandyn är idag nästan två sporter, säger Torbjörn Andersson.

Hjärtat finns i glesbygden

Sedan 1970-talet har mer en mängd klubbar försvunnit. Utanför Stockholm och Uppsala finns bandyns hjärta i glesbygden,  i orter som Skutskär, Edsbyn och Bollnäs. Torbjörn Andersson tror att sportens framtid handlar mycket om hur dambandyn utvecklas.
– Den har en lika lång och spännande historia som herrbandyn och är den äldsta lagsporten för kvinnor. I början var lagen till och med mixade. Skutskär har satsat på damlaget, och svenska damlag lockar också till sig utländska spelare, säger Torbjörn Andersson.

Text: Magnus Jando