Demografiska data kan vara ett viktigt komplement till polisens definition av utsatta områden. I en masteruppsats i kriminologi har Mia Puur analyserat dessa 60 områden i landet utifrån faktorer som arbetslöshet, ålder och utländsk bakgrund.

–  När polisen kartlägger utsatta områden gör de en större analys som bland annat baseras på  brottsligheten på platsen, säger Mia Puur som presenterar sina resultat i en masteruppsats vid Malmö universitet. 

Mia Puurs undersökning är en nationell mikroanalys baserat på ett statistiskt rutnät bestående av rutor med dimensionen 250 x 250 meter, där varje kvadrat har information om sociodemografiska data över just den platsen. Huvudsyftet har varit att identifiera en statistisk modell som mer objektivt kan identifiera områden som är sårbara eller inte.

–  Det kan vara stor skillnad i vad en polis i liten ort ser som allvarligt än vad en polis som arbetar i ett utsatt område i Stockholm ser som ett problem, säger Mia Puur.

Jämför demografiska data

Uppdelat på utsatta områden, riskområden och särskilt utsatta områden har polisen identifierat 60 sådana områden i Sverige. Med hjälp av rutnätsmetoden har Mia Puur jämfört demografiska data för dessa rutor med andra områden i landet. Går det rent statistiskt, baserat på socio-demografiska data, att identifiera utsatta områden i polisens nationella sammanställning, frågar hon sig?

Som grund har hon använt data från SCB om faktorer som arbetslöshet, åldersfördelning, andelen invånare med utländsk bakgrund och hushåll med ensamföräldrar.

–  Analyser har visat att det är indikatorer som är mer förekommande i utsatta områden, säger Mia Puur.

Enligt Mia Puurs modell krävs minst fyra sammanhängande rutor för att området ska klassificeras som utsatt. Resultatet blev 13 nya områden helt fristående områden som riskerar att bli utsatta i framtiden – som till exempel Flemingsberg i Stockholm och Kortedala i Göteborg – som man därför bör vara vaksam på. Hon finner även 16 nya som angränsar till andra utsatta områden. Men det finns också det omvända förhållandet: Bellevuegården i Malmö och Koppargården i Landskrona är enligt hennes modell inte utsatta längre.

Metoden breddar bilden

– I Malmö klassas Nydala, Hermodsdal och Lindängen som ett enda utsatt område fast det är tre olika bostadsområden. Områdena i polisens nationella sammanställning omfattar allt från 4 till 76 rutor. Blir områden väldigt stora ökar risken för stigmatisering, säger Mia Puur.

Resultaten i hennes uppsats överlag överensstämmer ganska väl med polisens nationella sammanställning. Mia Puur betonar att hon inte haft tillgång till brottsdata, vilket sannolikt skulle förstärka samstämmigheten ytterligare.
– Min metod breddar bilden, kan innebära en effektivisering av polisens arbete och öppna för mer riktade insatser. Social utsatthet är en omfattande problematik som inte kan lösas av enbart polisen, säger Mia Puur.

Text:Magnus Jando