Designar åt pingviner för att bättre förstå relationen mellan människa och djur

Avhandlingen bygger på teorin kring speciesism, diskriminering baserad på arttillhörighet, vilket hon kombinerar med sin designforskning.

– Det är när vi möter djur i olika sammanhang som vi får möjlighet att fundera på hur vi bäst lever tillsammans, säger Michelle Westerlaken.

Ojämlika möten

Motsatsen till ”speciesism” är, menar Michelle Westerlaken, ” flerartsvärldar” (”multispecies worlds”), och med sin avhandling utforskar hon hur detta kan se ut. För speciesism finns överallt, menar Michelle, i hur du möter ditt husdjur eller andra djur, och i hur djur utnyttjas inom såväl konsumtion och nöje som forskning.

– Vi måste prova oss fram för att utforska begreppet och se vilka världar som är möjliga. Jag är intresserad av att berätta historier om människor och djur som lever tillsammans. Här finns det små stunder av något annorlunda. Jag ser min avhandling som en del av ett större försök att skapa sprickor i vårt speciesistiska status quo, säger Michelle Westerlaken.

Lekfulla pingviner

Innan Michelle Westerlaken påbörjade sitt avhandlingsarbete designade hon för olika djur, bland annat ett datorspel för katter och robotleksaker för hundar. Men hon märkte att den typen av projekt ofta är fokuserade på människors mål, och inte med tanke på djuren. Katter bryr sig inte om high score och digitala leksaker kan göra dem frustrerade. Michelle Westerlaken började förstå vikten av att inkludera djuren i sina designprocesser.

Strax därefter kom hon i kontakt med en djurpark i USA, vars pingviner uppskattade att spela olika digitala kattspel. Hon blev inbjuden dit och tog med sig sina prototyper. Väl på plats lärde hon sig att de lekfulla pingvinerna uppskattade att besöka uttrarna på andra sidan akvariet, klättra upp i ens knä för att vila, tugga på ens skor, och att de är rätt snackiga.

Men hon fokuserade på hur pingvinerna interagerade med prototyperna, som hon hoppades att de skulle gilla. Det hon märkte när hon gick igenom sitt material var att pingvinerna var upptagna med andra saker.

– De gjorde andra saker, för de ville det. Men om pingvinerna gör något där borta, borde jag ju gå dit. När vi pratar om multispeciesistiska världar borde vi titta på vad djuren som vi interagerar med faktiskt gör, säger Michelle Westerlaken.

Lek intresserar Michelle Westerlaken:

– Lek är en superintressant situation för människor och djur. I leken överger vi den specisitiska normen och leken existerar endast när båda är med på det.

Escape room för myror

Michelle Westerlaken har haft myror på kontoret och arrangerat workshops som gick ut på att designa för småkrypen. De som deltog i workshopen berättade efteråt hur de drogs med och började ge myrorna personligheter. Hon har även byggt escape room till myrorna, som gick ut på att de skulle hitta sin väg ut från ett stängt utrymme. Eftersom hon inte kunde observera dem dygnet runt satte hon upp en livesändning.

– En del av dem som tittade tyckte det var grymt mot myrorna att stänga in dem. Det är en intressant paradox. I ett spel är det grymt, men om du dödar dem hemma är det okej. Denna typ av etik i praktiken är på många sätt mer effektivt än att säga till någon att något är bra eller dåligt, säger Michelle Westerlaken.

Just etik i praktiken är en röd tråd genom forskningen. För Michelle Westerlaken var det till exempel inte självklart att samarbeta med en djurpark, som i exemplet med pingvinerna. Hemma har hon slutat ta bort spindlarna, eftersom de uppenbarligen vill vara där.

Men hon bor vid havet, och där finns fullt med högljudda fiskmåsar.

– Fiskmåsarna skrek hela sommaren när jag skrev avhandlingen. Det jag funderar på är hur vi kan möta måsen på ett annat sätt, så vi uppskattar varandra lite bättre?

Text: Ellen Albertsdottir