Stig Sjödin har kallats 1900-talets viktigaste arbetarpoet. Han blev känd för sina diktsamlingar utgivna av Bonniers. Men han skrev också i fackförbundspressen. "Dikterna som publicerades i fackförbundstidskrifter är en litterär kontinent som vi har missat att utforska", säger Magnus Nilsson, professor i litteraturvetenskap vid Malmö universitet.

I Magnus Nilssons nya bok "Kampdiktare i folkhemmet: arbetarpoeten Stig Sjödin" (Verbal förlag) som ges ut den 20 maj står arbetarförfattaren Sjödin i centrum, eller rättare sagt hans dikter som lästes på möten och publicerades i både samlingar och fackförbundspressen. Magnus Nilsson har som första forskare fått tillgång till Stig Sjödins privata arkiv.

Slitsamt men stolt

I boken blir det tydligt att Stig Sjödin inte skrev samma slags dikter när han gavs ut av det stora förlaget, som han gjorde när han skrev i fackförbundens tidskrifter.

– Stig Sjödin hade jobbat på järnverket och när han skrev om det slitsamma arbetet i en diktsamling beskrev han hur fysiskt tungt det var. Han skrev om tristessen. Men när han skrev för arbetare så skrev han för dem som visste. Då kunde han i stället betona stoltheten över arbetet. Ja, det var tungt, men det fanns en kraft i gemenskapen, säger Magnus Nilsson.

En samling med dikter av Stig Sjödin trycktes av LO i 30 000 exemplar och användes i fackliga utbildningar. Upplagorna hos Bonniers var avsevärt mindre. Ändå är det de Bonniers-märkta diktsamlingarna som lever kvar i litteraturhistorien.

– Stig Sjödin förekommer i litteraturhistorien i kraft av sina diktsamlingar hos Bonniers och det han skrev i fackförbundspressen ligger utanför. Men en dikt i Kommunalarbetaren nådde ut till några hundratusen läsare. En dikt hos Bonniers till några hundra. Det visar att litteraturvetarna tycker att läsarna hos Bonniers är viktigare trots att de var färre, säger Magnus Nilsson.

Dikter för bildning

Förr spelade litteraturen en viktig roll i fackföreningspressen. En fjärdedel av fackföreningstidningen Kommunalarbetaren bestod av noveller och dikter för ett drygt halvsekel sedan. Utöver detta publicerade de också recensioner och andra texter om böcker. Kulturmaterialet utgjorde sammantaget en tredjedel av tidningen.

– Tidskrifterna lockade med litteratur för att medlemmarna skulle läsa tidningen. Det fanns ett kulturspridande uppdrag och det ansågs vara bra om arbetare läste och bildade sig. Idag publicerar fackförbundspressen nästan ingen litteratur. Men förr var det en novell i varje nummer, säger Magnus Nilsson.

Magnus Nilssons forskning om främst Kommunalarbetaren där Stig Sjödin publicerade sig har gjort avtryck. Nyligen skrev Kommunalarbetarens kulturredaktör Catarina Berglund i tidningen om en planerad förnyelse av kultursidorna. Hon tog då upp tidningens historia av omfattande kulturmaterial och refererade till Magnus Nilssons forskning.

– Vad är kulturens roll i en fackförbundstidning? Det hade varit fint om fackförbundspressen uppmärksammade sina läsare om att de varit kulturtidskrifter. Kanske kan de återpublicera någon dikt av Stig Sjödin, säger Magnus Nilsson.

Text: Ellen Albertsdottir

Läs mer om forskningen