Det finns ett tydligt samband mellan missbruk och psykisk ohälsa bland ensamkommande ungdomar. Det visar forskning av ensamkommande ungdomar som varit i kontakt med öppenvårdsmottagningar för ungdomar med missbruksproblematik i Stockholm.

—Ändå är det väldigt få av de ensamkommande i vår studie som har tidigare kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, säger Anna-Karin Ivert, docent i kriminologi och forskare vid Malmö universitet, som genomfört studien tillsammans med Mia-Maria Magnusson, polis och doktorand vid institutionen för kriminologi.

Studien bygger på uppgifter om ett 60-tal ensamkommande 14-19 år som varit i kontakt med Framtid  Stockholms öppenvård för unga med missbruksproblematik. Studien är en del av ett större projektet med syfte att öka kunskapen om missbruk, kriminalitet och utsatthet bland ensamkommande.

Under 2015 kom drygt 35 000 barn och ungdomar till Sverige som ensamkommande. Men efter att Sverige infört gränskontroller har antalet minskat till ett par tusen per år.
—För de allra flesta, som får stanna i Sverige, går det bra, säger Anna-Karin Ivert. De är måna om att sköta skola och/eller arbete.

Utsatt grupp

Ändå kan ensamkommande ungdomar vara väldigt utsatta, menar Ivert, då många har osäkra levnadsförhållanden. De kan ha med sig trauman hemifrån, förlorat boende, ha dålig kontakt med ursprungsfamiljen och framförallt inte veta om de får stanna i Sverige.

Var tredje visar allvarliga symtom

I den aktuella studien är alla de ensamkommande relativt etablerade i Sverige. Det betyder att de har ett boende och de har kontakt med socialtjänsten. Ändå visar studien att det bland ungdomarna är många som visar tecken på psykisk ohälsa.
—Hälften av ungdomarna uppvisar vanliga eller mindre allvarliga psykiska problem som sömnsvårigheter, ångest och depression. Var tredje visar allvarliga symtom som självskadebeteende, suicidtankar och t o m självmordsförsök. Ändå är det väldigt få som varit i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin tidigare.

—De här ungdomarna behöver hjälp både med sitt missbruk men också att få behandling för sin psykiska ohälsa, fortsätter Ivert. Här behövs en samordning så det inte blir en konflikt mellan olika vårdande myndigheter utan att ungdomarna verkligen får stöd och hjälp.

Lite forskning

Inför den aktuella studien gjorde forskarna även en gedigen inventering av pågående eller avslutad forskning – men fann mycket lite som rörde ensamkommande, droganvändning, kriminalitet och psykisk ohälsa.
—Det finns ganska mycket forskning om ensamkommande och psykisk ohälsa. Men det finns väldigt lite om ensamkommandes droganvändning, kriminalitet och psykiska hälsa.

Polisens möten med ensamkommande

Denna studie fortsätter nu med en än mer utsatt grupp av ensamkommande som inte är lika etablerade i Sverige. Det gäller ensamkommande barn- och ungdomar som polisen möter i sitt arbete i centrala Stockholm. De kan vara papperslösa, sakna ordnat boende, ha begått kriminella handlingar, vara påverkade av olika droger m.m.  Denna studie kommer även omfatta vilka insatser som görs för att hjälpa dessa barn- och unga och få en bild av behandlande personals och polisers erfarenheter och metoder.

—Det är inte alltid lätt för samhället att möta denna grupp och göra rätt, säger Anna-Karin Ivert. Vi är tacksamma för att Stockholmspolisen och Framtid Stockholm visat intresse för och bidragit till projektet.

Text: Helena Smitt