Reformen av etableringsprogrammet för nyanlända som infördes år 2010 har gjort den ekonomiska situationen bättre för deltagande nyanlända oavsett bakgrund. Det visar ny forskning vid Malmö universitet.

– Att det är en förbättring för alla grupper, oavsett kön och utbildningsnivå, är en stor skillnad mellan den här reformen och andra svenska reformer. Pensionsreformen gav till exempel en mer positiv effekt för högutbildade, säger Haodong Qi, forskare vid Malmö universitet och en av författarna bakom studien ”Integration policy and refugees' economic performance: Evidence from Sweden's 2010 reform of the introduction programme” som publicerats i tidskriften International Migration.

Standardisering av programmet

Frågan om hur flyktingar bör integreras i ett land hanteras olika i Europa. En del länder i Europa, som Danmark, Tyskland och Storbritannien, har valt att uppmuntra integrationsprocessen genom att ställa upp obligatoriska krav, till exempel språkkrav, för att få uppehållstillstånd. Sverige har istället valt att skapa ekonomiska incitament för att delta i etableringsprogrammet.

Innan reformen 2010 hanterades etableringsprogrammet olika i olika kommuner, vilket innebar att det skilde sig i kvalitet över landet. Efter reformen blev det mer standardiserat. Reformen innebar också att kostnaden per deltagare ökade med 25 procent. Genom att Arbetsförmedlingen tog över ansvaret fick deltagarna tidigare och bättre tillgång till arbetsmarknadsinsatser. Deltagandet ger också individuell ersättning, vilket tidigare ofta baserades på hushållets inkomst. Om någon i hushållet fick ett jobb fick hens partner lägre ersättning. Detta var ofta negativt för kvinnor.

– Förändringen att ersättningen nu är på individuell nivå innebär starkare incitament för kvinnor att fortsätta att delta i programmet även om deras respektive får ett arbete. Reformen gick alltså ut på att ge starkare incitament att delta, och stärka programmets kvalitet, säger Haodong Qi.

Långsiktiga fördelar

Det undersökta etableringsprogrammet lanserades 2010. Forskarna har studerat deltagarna som startade 2010 och följt dessa från 2012 fram till 2016.

– Under denna tid kan vi se skillnad i inkomst mellan det nya och gamla programmet. Skillnaden ökar över tid, vilket indikerar att det finns långsiktiga fördelar. Så vi kan se att etableringsprogrammet fungerar. Nästa steg är att undersöka varför, säger Haodong Qi.

Text: Ellen Albertsdóttir

Så gick forskningen till:

Forskarna har studerat registerdata under perioden 2012 till 2016, vilket innebar att de följt varje deltagare under fyra års tid efter att de slutfört etableringsprogrammet. Bakom studien står förutom Haodong Qi också Nahikari Irastorza, Henrik Emilsson och Pieter Bevelander.