Nyligen skärpte Greklands regering sina regler för asyl. Hårdare gränskontroll och snabbare deportationer är resultatet. En ny avhandling visar dock att Medelhavet inte är den enda gräns som flyktingarna måste passera.

Genom en gummibåt över Medelhavet hoppas många flyktingar passera gränsen till ett nytt liv i Europa. Men Ioanna Wagner Tsoni som på plats i Aten tagit del av flyktingars berättelser om hur de kom dit och varför ser hur gränskontrollen fortsatt även inne i huvudstaden.

– Gränser handlar om vilka vi är – eller vad våra dokument och vår biometriska data säger om oss. Det handlar också om var vi är i platsen, samhället och tiden, och hur dessa egenskaper uppträder i våra möten med andra, säger Ioanna Wagner Tsoni, som betonar att dessa gränser blir närmast osynliga för de privilegierade.

Osynliga gränser i staden

Gränser upprätthålls i vardagen genom möten mellan olika människor, visar Ioanna Wagner Tsoni i sin avhandling. Ett exempel är hudfärg. Hur du blir bemött beror både på vilken uppfattad hudfärg du har och vilket sammanhang du befinner dig i.

En person berättade för mig att han tyckte om att ta på sig sina bästa kläder och ta en expressbuss till Atens finare förorter. Här kände han sig säker. Trots att han var svart skulle han här bli behandlad som en turist, kanske en amerikansk eller nordeuropeisk svart person, snarare än att som i centrala Aten omedelbart bli märkt som 'illegal invandrare'.

Ioanna Wagner Tsoni, forskare vid Malmö universitet

Ett annat exempel på tydlig gräns är den som gick mellan två olika polisområden – det ena mycket mer strikt och våldsamt än det andra. Den ena sidan av gatan hörde till det ena området och den andra sidan till det andra. Migranterna hon mötte valde medvetet vilken sida av gatan de skulle gå på. För Ioanna som valde sida enbart för att undvika solen var detta ett exempel på en för henne osynlig gräns.

Tydliga gränser finns även mellan turister och flyktingar. På ön Lesbos ville ingen att turisterna på den populära charterdestinationen skulle behöva fundera på öns många flyktingläger. Så även där fanns det en tydlig gräns vid den gata som gick mellan den lokala flygplatsen och den smala stranden där flyktingarnas gummibåtar anlände.

Tuffa tag blev svaret

I Aten var och är det väldigt hårt för migranter och i princip ingen av dem som Ioanna Wagner Tsoni träffade övervägde ens att stanna i Grekland. Regeringen var väldigt tydlig med att syftet med de hårda tagen var att göra det extremt tufft att som flykting leva i Grekland. Allt för att avskräcka andra från att komma.

När nu Grekland skärpt sina regler ännu mer kallade regeringens talesperson Stelios Petsas det för ett ”tydligt meddelande” till ”alla som funderar på att komma till landet olagligt när de inte har rätt till asyl". Grekland har ett ansvar för situationen, menar Ioanna Wagner Tsoni, men så har också EU.

– Situationen i Grekland är ett direkt resultat av det stora politiska dödläge på EU-nivå som har förhindrat de 28 medlemsländerna från att nå en överenskommelse om hur de ska hantera flyktingar.

Text: Ellen Albertsdottir

Om forskningen

Ioanna Wagner Tsoni, doktorand på institutionen för Globala politiska studier, försvarade sin avhandling "Affective Borderscapes. Constructing, Enacting and Contesting Borders across the Southeastern Mediterranean" den 6 december. 

December 2015 till januari 2016 var Ioanna Wagner Tsoni frivillig livräddare på ön Lesbos. Hon har samlat sina fotografier på ägodelar, som barnskor, som spolades upp på land i videoverket ”Trash/Traces - Lives adrift along the border”.