Om du ser en orch framför dig, vad ser du då? Tolkien beskrev dem nästan inte alls i Sagan om ringen, men genom översättningar och nya gestaltningar kan vi få rikare upplevelser av olika fantasivärldar. Det menar Björn Sundmark, professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet.

Björn Sundmark är medförfattare och redaktör till antologin ‘Translating and Transmediating Children's Literature’. I boken undersöker han och Anna Kérchy hur en berättelse kan skilja sig åt mellan olika översättningar och beroende på vilka medier den berättas i.

 – Om jag pratar om Alice i Underlandet så handlar det inte bara om första utgåvan från 1865. Lewis Carroll gjorde själv många versioner, men idag tänker många på Tim Burtons eller och Disneys Alice, säger Björn Sundmark.

– Det går inte att välja ut en text och säga ”det här är den rätta texten”. Alla versioner är lika viktiga: översättningarna, de förenklade versionerna och de olika bokformaten. Det handlar inte bara om översättningar, det handlar också om hur en berättelse överförs mellan olika medier.

En historia kan till exempel vara muntligt berättad, sedan nedskriven och därefter bli till en teaterpjäs. Så kallad transmediering handlar om just det som sker när en historia överförs till en mängd olika format. Översättningar innebär ofta att illustrationer görs om – och dessa är väldigt viktiga för hur berättelsen upplevs.

De bilder som förknippas med fantasygenren, med trolldom och svärd, hade varit väldigt främmande för Tolkien. Han hade varit helt och håller emot det.

Björn Sundmark

– I de flesta engelska utgåvorna av Sagan om ringen och Bilbo används Tolkiens egna illustrationer. Men tidigare – innan han var välkänd och innan fantasy var en stor genre – fanns det ingen konsensus kring hur Midgård skulle visualiseras, säger Björn Sundmark.

Det fanns inte heller en gemensam bild av hur hobbitar eller orcher såg ut, och illustrationerna började skilja sig åt när nya översättningar gjordes. I Storbritannien kunde Tolkien själv påverka hur illustrationerna såg ut och skapade sina egna bilder. Få illustratörer i hemlandet gav sig över huvud taget på att gestalta Tolkiens universum före hans död.

Redaktörer i andra länder ville ofta använda egna illustratörer. Den första översättningen av Bilbo var till svenska, senare kom holländska och tyska versioner. När den andra svenska översättningen gjordes, blev den illustrerad av Tove Jansson.

– Hennes illustrationer har en väldigt specifik stil och ser också extremt annorlunda ut i jämförelse med den konsensus som då hade utvecklats kring hur Midgård skulle gestaltas. Och nu efter Peter Jackson är det svårt att ha någon annan bild än den som förmedlas i hans filmer, säger Björn Sundmark.

 –  De bilder som förknippas med fantasygenren, med trolldom och svärd, hade varit väldigt främmande för Tolkien. Han hade varit helt och håller emot det.

Tolkien ansåg att illustrationer begränsar fantasin och ville inte tydligt definiera hur hans karaktärer såg ut. Istället fokuserade han på landskapet och naturens dramatik.

 – Genom att utforska översättning och transmediering kan vi bredda vår syn på hur fantasy kan och ska illustreras. Den dominans som Peter Jacksons filmer har fått när det gäller att forma vår upplevelse av Tolkiens universum är väldigt begränsande.

 – Om du säger “orch” vet alla hur en orch ser ut, men de är nästan inte ens beskrivna med Tolkiens egna ord. Genom att titta på de mer suggestiva och uttrycksfulla bilder som finns i andra Tolkien-gestaltningar kan vi få en rikare upplevelse. Det är det som transmediering handlar om, säger Björn Sundmark.

Text: Adrian Grist