Många européer väljer att flytta utomlands. För Sveriges del handlar det om drygt 660 000 svenskar. Ålder och familjesituation påverkar dock deras möjligheter att bli en del av sitt nya land. Det visar en ny bok baserad på forskning om vår tids europeiska emigration.

En del flyttar utomlands för jobb, andra gör det för studier. Ytterligare några gör det för kärlek. Drivkraften är i många fall äventyrslust eller självutveckling, menar Brigitte Suter, huvudredaktör för boken ”Contemporary European Emigration” och universitetslektor vid Malmö universitet. Men det kan också vara att öka sin sociala status eller förbättra sina levnadsvillkor.

Kosmopolitiska unga

Européer som migrerar är förstås långtifrån en enhetlig grupp, utan olika faktorer som kön, ålder, etnicitet och klass spelar in. De har till exempel olika syn på hur de vill interagera med sitt nya samhälle. I Singapore och Tokyo uttrycker de europeiska, yngre migranterna, som intervjuas i ett av bokens kapitel, att de vill bli en del av det nya samhället. De uttrycker ofta en vilja att vara något annat än den äldre generationen utlandsfödda.

De unga, mellan 20-30 år, har en stark kosmopolitisk hållning som bottnar i en europeisk uppväxt som värderat rörlighet och internationalisering högt. Den unga gruppen har ofta växt upp med utbildningsutbyten som Erasmus. Samtidigt har de matats med den europeiska synen att den som kommer till ett nytt land ska anpassa sig.

– De är angelägna om att bli en del av samhället. Frustrationen blir stor när det inte alltid är möjligt på det sätt som de tänkte sig, säger Brigitte Suter.

Däremot är integrationen generellt svårare för barnfamiljer. Det faktum att barnen ofta går i internationell skola kan påverka både val av boende och umgänge. Vissa av utlandssvenskarna säger också att svensk kultur blir viktigare när de får barn.

När de får barn blir luciafirande viktigt och även att skapa kontakt med andra svenskar så barnen får leksvenskan. Det handlar om tillhörighet och det kan vara mer eller mindre viktigt att ge sina barn en svensk identitet.

Brigitte Suter, universitetslektor vid Malmö universitet

”Expats”, inte gästarbetare

Trots att ungefär 5 procent av Europas befolkningen lämnar sitt födelseland per år lyser fenomenet med sin frånvaro i såväl offentlig debatt som forskning. Dessutom kallas européer som flyttar utomlands generellt inte för migranter eller gästarbetare utan beskrivs snarare som ”expats”. Migration är något ”de andra” ägnar sig åt, och européer antas ”resa” eller ”vara rörliga”, menar Brigitte Suter. Med sin forskning vill hon, som själv är från Schweiz och nu bor i Sverige, vända på perspektivet.

– Migranter är alla som flyttar till ett annat land. Det är en universell erfarenhet, full av glädje och utmaningar, som alla migranter, oavsett bakgrund, delar. Genom att bättre förstå det här kan vi både komma bort från den ofta problemfokuserade bilden och lära oss mer så vi kan bidra till nya lösningar. Det kan till exempel hjälpa oss förstå varför vissa saker är svåra, säger Brigitte Suter.

Text: Ellen Albertsdottir

Om forskningen

Brigitte Suter är huvudredaktör för boken ”Contemporary European Emigration” tillsammans med Lisa Åkesson, professor vid Göteborgs universitet. Brigitte Suter och Lisa Åkesson har tillsammans med sina kollegor undersökt emigrationen från bland annat Sverige, Portugal, Schweiz, Belgien, Frankrike och Italien till bland annat Kina, Japan och Marocko.

Brigitte Suters post doc-projekt ​”Skilled migration to globalising China: An ethnographic study on migrants' incorporation, transnationality and national identity in Shanghai” ligger till grund för hennes bidrag i boken.