Stöd och engagemang från andra människor tillsammans med en äkta vilja att lyssna. För unga migranter som vill skapa sig en framtid i Sverige kan detta vara helt avgörande. Forskare vid Malmö universitet har under två år följt 20 ungdomars väg in i det svenska samhället.

Projektet började strax före den stora flyktingvågen hösten 2015 och pågick till 2017. Samtliga 20 hade fått permanent uppehållstillstånd.
– De visste att de kunde börja planera för en framtid här. Samtidigt fick de känna av åtstramningarna som kom rörande familjeåterförening och med kompisar som fastnade i Europa, säger Philip Lalander, professor i socialt arbetet.

Ville berätta

Forskningsprojektet, som han ledde tillsammans med kollegan Marcus Herz, beskrivs i boken Rörelser, gränser och liv. Att lyssna till de unga som kom. De 20 ungdomarna, de allra flesta pojkar, pratar svenska och kom ensamma till Sverige 2012-2014 från Afghanistan, Syrien, Etiopien och Somalia. Kontakterna fick de via Malmö stad, folkhögskolor och egna kanaler.
– Det gick ganska lätt. De ville bli lyssnade på och få en chans att berätta sin livshistoria, säger Marcus Herz, docent i socialt arbete.
Under två år träffade forskargruppen ungdomarna minst en gång i månaden. Philip Lalander säger att pojkarna såg det som en möjlighet att få större människovärde. Att komma förbi misstänksamma blickar och fördomar som spridits genom media, sociala medier och även politiker att ”alla är militanta muslimer som tafsar på festivaler.”
– Som någon uttryckte det: ”Vi gör inte detta för er, ni gör något för oss”, säger Marcus Herz.

Om jag verkligen lyssnar kan jag se mig själv genom den andres berättelse.

Philip Lalander

Fyrkantig bild

–De flesta ville komma åt misstänkliggörandet och den fyrkantiga bilden av ”ensamkommande” som grupp. De undrade hur länge de ska behöva kallas ”ensamkommande”, säger Philip Lalander.
Men som alla andra ungdomar är de individer som förändras, som vill skapa sig en framtid, som har en livsplan om att plugga, skaffa jobb och bilda familj. Studien visar, enligt Lalander, hur viktigt det är att skapa relationer med någon som vill lyssna på dem.
– Flera etablerade kontakter med personal på de HBV-hem de bodde på och har sedan behållit den kontakten efter de fyllt 18 år. En sådan kontakt blir ett ovärderligt stöd, säger Philip Lalander.
Han framhåller hur viktigt det är att verkligen lyssna på de ungas berättelser och inte tolka fördomsfullt.
– Om jag verkligen lyssnar kan jag se mig själv genom den andres berättelse. Då kan jag själv utvecklas som människa.

Effekten av att lyssna går inte att mäta

Marcus Herz menar att utrymmet för att verkligen lyssna blivit allt mindre inom socialt arbete, som blivit allt mer pressat och formaliserat. Men effekten av att lyssna på en annan människa går inte att mäta.
–Det finns en risk att man då glömmer bort människan. Vår studie visar vilken stor betydelse det har. Socialt arbete måste ta ett nytt spår där lyssnandet får en central roll, säger Philip Lalander.
Forskarna träffar fortfarande några av ungdomarna. Ett par av dem har det fortfarande svårt och känner mycket sorg. Men de flesta har det gått bra för.
– Vissa har blivit värsta entreprenörerna, någon jobbar som analytiker. De har ryckts loss från ett sammanhang och satts in i ett annat som de kan se med nya ögon.
Ungdomarnas berättelser rymmer mycket sorg men också bevis på  medmänsklighet och solidaritet. Philip Lalander nämner det franska paret som plockade upp en av killarna när han stod och liftade, bjöd på middag och gav honom 500 euro i reskassa.
– Solidaritet och lyssnande är viktiga begrepp i vår studie, säger Marcus Herz.

Text:Magnus Jando 

Boksläpp på Café Vindstilla 29 oktober kl. 15.00