Om alla korsbett behandlades av specialisttandläkare skulle samhället spara miljoner. Det visar en forskningsstudie som jämfört resultat mellan tandregleringar hos specialist respektive allmäntandläkare. Skillnaden uppgick till 4000 kronor per patient.

–  Vår forskning visar att besöken hos specialist blir färre, kortare och snabbare och att behandlingen blev bättre, säger Sofia Petrén, övertandläkare vid Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.

Forskarna vid Malmö universitet, med doktorand Ola Sollenius i spetsen, undersökte 110 slumpmässigt utvalda behandlingar av 8- och 9-åringar med korsbett i Region Halland. Hälften av de 110 hade behandlats inom allmäntandvården, hälften hade lottats in hos specialister på tandreglering (ortodonti).

Du får förstås en annan kompetens om du provar ut 50 tandställningar om året än om du gör fem

Sofia Petrén

Heltäckande beräkning av kostnader

Syftet var att undersöka hur effektiv respektive behandling var och vad den kostade. Materialåtgång, tid i tandläkarstol och antal besök är faktorer som tagits med.
– Specialisttandläkare har högre taxa än allmäntandläkare och kostar mer för samhället. Men eftersom specialisttandvården var snabbare, bättre och effektivare blev det ändå billigare, säger Sofia Petrén.
Eftersom specialister inte finns överallt, vägde forskarna också in restid och förlorad arbetsinkomst för föräldrar som behövt köra sina barn till tandläkaren. Ändå blev alltså behandlingen hos specialist både bättre och billigare.
–  Att resultatet blir bättre är i sig inte så konstigt. Du får förstås en annan kompetens om du provar ut 50 tandställningar om året än om du gör fem, säger Sofia Petrén.

Drygt 4000 kronor dyrare hos allmäntandläkare

Sofia Petréns studie visar att behandlingen av en patient med korsbett i genomsnitt kostade 765 euro hos specialist och 1151 euro hos allmäntandläkare. Översatt i svenska kronor var det alltså drygt 4000 kronor dyrare per patient hos allmäntandvården. Om man för över siffrorna till en nationell nivå - ungefär 120000 barn behöver behandlas för korsbett – skulle besparingen bli cirka 39 miljoner kronor om alla skulle gå till specialister.

Men lösningen är inte att alla barn som behöver tandställning remitteras till en specialisttandläkare. Specialister måste prioritera och hinner inte ta sig an alla enklare behandlingar.
– Det behövs fler specialister, men nyckeln är nog ändå att också fler allmäntandläkare nischar in sig och höjer sin kompetens inom ortodonti, utan att bli specialister, säger Sofia Petrén.

Text: Magnus Jando