Protesterna i Belarus, Navalnyjs förgiftning, stormningen av parlamentet i Kyrgyzstan efter valet i oktober och inte minst striderna kring Nagorno-Karabach. Det har varit en turbulent höst i Ryssland, Kaukasus och dess grannländer.

Händelserna i världspolitiken har satt sin prägel på den populära seminarieserie som forskningsplattformen "Russia and the Caucasus Regional Research" (RUCARR) anordnar:

– Vi inledde terminen med en rundabordsdiskussion av läget i Belarus och nu avslutar vi terminen med ett brett webinar om Nagorno-Karabach, säger Karina Vamling, professor i kaukasusstudier och verksamhetsansvarig för forskningsplattformen RUCARR tillsammans med professor Bo Petersson.

Våldsam höst

Att dagens webinarium är populärt vittnar anmälningstrycket om. På två dagar rasslade det in cirka 200 anmälningar. Många vill höra mer om Nagorno-Karabach-konflikten som under hösten 2020 gick in i sin mest våldsamma fas sedan 1994.

Stridigheter bröt återigen ut i regionen efter tre decennier av medlingsinsatser som inte nått någon större framgång.  Den våldsamma konflikten slutade även denna gång med ett nytt eldupphörsavtal genom Rysslands medling, vilket bland annat resulterade i:

  • att Azerbajdzjan återtog kontroll över flera av de omtvistande territorierna,
  • införandet av den ryska fredsbevarande styrkan i Nagorno-Karabach,
  • inrättande av fredsbevarande operation i fem år med möjlighet till förlängning,
  • skyldighet att öppna gränser och återuppa kommunikationer som vägar, el och vatten mellan Armenien och Azerbaidjan.

Efter att stridigheterna upphört svalnade också medieintresset. Men vad händer nu i Nagorno-Karabach? På RUCARR:s webinarium idag deltar en panel med experter på Nagorno-Karabach-konflikten, däribland Kamal Makili-Aliyev, universitetslektor vid Malmö universitet. Men också bland andra professor Gerard Jirair Libaridian, University of Michigan, tidigare rådgivare till Armeniens president kring utrikes- och säkerhetspolitik.

Under samtalet kommer panelen belysa frågor som varför det blev stridigheter och hur dessa hade kunnat undvikas. Men också diskutera vad Armenien och Azerbaidjan, och andra relevanta aktörer, som Ryssland, Turkiet, USA och Iran, nu måste göra för att uppnå en varaktig fred. Seminariet kommer att spelas in och går också att se i efterhand på RUCARR:s webbsida.

Text: Ellen Albertsdottir

Bakgrund: Nagorno-Karabach

Konflikten går tillbaka till början av 1900-talet och skapandet av självständiga Armenien och Azerbajdzjan som efterspel till det krossade Ryska kejsardömet. När Sovjetunionen skapades i början av 1920-talet väcktes frågan om Nagorno-Karabachs territoriella tillhörighet.

Anledningen till detta var att majoriteten av befolkningen i regionen var armenier, men själva territoriet låg helt inom Azerbajdzjans gränser. Den kommunistiska ledningen i de nybildade sovjetrepublikerna fattade då beslut om att Nagorno-Karabach skulle kvarstå i Azerbajdzjan, dock skulle området beviljas viss autonomi.

Ett fullskaligt krig bröt ut först i och med Sovjetunionens upplösning år 1991, då Armenien och Azerbajdzjan åter blev självständiga stater. Enligt folkrätten tillhör Nagorno-Karabach och de angränsande regionerna Azerbajdzjan. Från 1994 till 2020 höll Armenien dem under militär ockupation. Efter höstens stridigheter och eldupphöravtal har Azerbaidjan återfått kontroll över territorierna.