När barn och elever i skolan får leka eller resonera kring matematik är risken att själva matematikkunskaperna kommer i skymundan. I stället hamnar fokus på samarbete och turtagning. I sin avhandling undersökte Christina Svensson, Malmö universitet, hur kunnandet kan synas och utvecklas, och hon betonar lärarnas eget perspektiv på utvecklingen.

Vad undersöker du i din avhandling?

– Matematikundervisningens utformning påverkar vilken kunskap om matematik som barn och elever i förskolan och grundskolan erbjuds. Fokus i avhandlingen är vad lärare förväntas utveckla i olika professionsutbildningar, eller kompetensutvecklingsinsatser som de kallades tidigare. Hur byggs utbildningarna upp? Det räcker inte att lärare exempelvis bara erbjuds att diskutera sin undervisning, det behövs något mer.

Hur gick du tillväga?

– Jag gjorde fyra olika studier med både yrkesverksamma lärare och lärarstudenter, i förskolan och i grundskolan, med en samarbetsmodell som heter lesson-study eller learning-study. Lärarna valde och spelade själva in undervisningssituationer som de ville undersöka närmare.

Vilket är ditt viktigaste resultat?

– När barn i förskolan eller elever i skolan får leka eller samtala kring matematik är risken att själva matematikkunskapen inte uppmärksammas. Kunnandet blir ytligt i stället för att gå på djupet. Samtidigt finns det en vedertagen idé att barn i förskolan ska leka för att lära sig, men om leken hindrar förskollärarna att se barnens matematikkunnande, då stämmer inte de olika synsätten överens. Samma sak i grundskolan, barnen ska resonera sig fram till kunskap, men om resonemang och samtal gör att lärare främst ser till turtagningen och samarbetet, var hamnar då matematiken?

Vad behöver förändras för att matematikkunnandet ska kunna utvecklas?

– Förskollärar- och lärarstudenter kan behöva mer riktad teoretisk matematik i sin utbildning för att verkligen se den kunskap som barn och elever utvecklar. För de redan verksamma lärarna handlar det om att få fler verktyg i form av fördjupade teorier som fungerar i rätt sammanhang.  Lärarna behöver även ett vidgat perspektiv om vad matematik kan vara i friare sammanhang som lek och samarbetsövningar.

Varför valde du att skriva om matematik och utveckling?

– Jag skrev först en licentiatuppsats om kompetensutveckling inom Skolverkets kurser i Lärarlyftet. När jag fick chansen att forska vidare ville jag undersöka och studera matematik och lärarna från ett annat håll. Jag var nyfiken på vad det är som gör att det händer något i undervisningen, alla lär sig och det fungerar. Men ibland fungerar det inte. Min magskänsla sa att det fanns något där, och jag ville få en förändrad förståelse för vad det kan bero på och vad det innebär för barns och elevers matematikkunnande. Det är viktigt att lärare får ge sitt perspektiv, får formulera vilka problem som finns och jobba med dem.

Text: Kristina Rörström

Om Christina Svensson

Christina Svensson arbetar som universitetsadjunkt i i matematikens didaktik. I grunden är hon förskollärare och 1-7-lärare i matematik och NO. Hon har också jobbat mycket med skolutveckling inom Malmö stad.

Christina Svensson disputerade nyligen i ämnet naturvetenskapernas och matematikens didaktik. Hon ingår i forskarskolan Lärande i mångkulturella samhällskontexter.

Läs hela avhandlingen Undervisningsutvecklande professionsutbildning för blivande och verksamma matematiklärare. En studie med utgångspunkt i ett variationsteoretiskt perspektiv.