Visionen om ett narkotikafritt samhälle präglar fortfarande svensk drogpolitik. Samtidigt har tillgången till skadebegränsande insatser ökat under de senaste åren. I en ny studie har svenska poliser intervjuats om deras syn på sprutbyten, LARO och naloxon.

I den nya studien från Malmö universitet har 19 poliser i Malmö som arbetar med narkotikafrågor djupintervjuats om hur de ser på skadebegränsande insatser för droganvändare.

Studien visar att de intervjuade poliserna generellt var positivt inställda till insatser som sprututbyten och LARO, en behandlingsform där man får exempelvis metadon som ersättning för sitt opiodberoende.

– De intervjuade såg LARO som något positivt eftersom man kan få bättre hälsa och leva ett mer normalt liv när man inte behöver ägna sig åt kriminella aktiviteter för att få in pengar till heroin. Samtidigt lyfte de också problematiken med att läkemedlen läcker ut på den illegala marknaden, säger Torkel Richert.

"Sprutbytet ses som en plats där polisen inte alls ska vara"

I studien beskriver poliserna rutiner och överenskommelser som byggts upp över tid. Till exempel att de medvetet håller sig på avstånd från Sprutbytet i Malmö, där brukare kan hämta ut rena sprutor och kanyler.

– Sprutbytet ses som en plats där polisen inte alls ska vara. De skulle kunna stå och plocka in varenda en som kommer dit med narkotika i blodet – men det gör de inte. Det är en överenskommelse mellan polisen och sprutbytet, man förstår att det skulle förstöra den här typen av verksamhet, säger Johan Nordgren, lektor vid institutionen för socialt arbete.

Poliserna fick även frågor kring naloxon, som kan användas för att häva en överdos. Idag bärs naloxon enbart av sjukvårdspersonal och delas ut till brukare.

– Generellt ville man att naloxon skulle bli mer tillgängligt för polisen, om man hamnar i en situation där någon tagit en överdos. Ibland är polisen först på plats, säger Johan Nordgren.

Lämnade äldre missbrukare ifred

I studien gör poliserna en tydlig distinktion mellan yngre och äldre droganvändare. De beskriver att de riktar in sig på de yngre och langarna i sitt arbete, för att förhindra nyrekrytering och att de unga ska fastna i ett långvarigt missbruk. Men de intervjuade såg det inte som meningsfullt att lägga tid på de äldre missbrukarna.

– De menade att någon annan behövde jobba mot de här personerna. Man lämnade dem ifred. Det är intressant eftersom det går emot tidigare rapporter där polisen kritiserats just för att gå på äldre, tyngre drogmissbrukare, säger Torkel Richert.

Även om poliserna såg kriminaliseringen av eget bruk som ett viktigt redskap i sitt arbete mot narkotika, så fanns också en frustration över att lagföra samma person gång på gång för ringa narkotikabrott, enligt forskarna.

 – Detta väcker frågor kring den svenska narkotikalagstiftningen och hur polisen bör prioritera sina resurser i arbetet mot narkotika. Vi hoppas att den här studien kan ge en mer nyanserad bild av polisens syn på saken. Att de kan tänka sig samarbeta och kan se positivt på de här insatserna, det pekar på en stor möjlighet att jobba skadebegränsande, avslutar Torkel Richert.

Text: Anna Dahlbeck

Mer om forskningen

I den kvalitativa intervjustudien har forskarna djupintervjuat 19 poliser i Malmö som på olika sätt arbetar med narkotikafrågor. Intervjuerna gjordes mellan maj 2020 och oktober 2021. Studien har gjorts inom ramen för ett större forskningsprojekt, finansierat av Riksbankens Jubileumsfond, där man undersöker drogscenen i Malmö ur olika perspektiv.

Länk till forskningsartikeln:
Police officers’ attitudes and practices toward harm reduction services in Sweden – a qualitative study