”Superhjältar vill bevara samhället som det är”

– Ondska figurerar ofta som en överdriven radikal samhällskritik. Feminister, miljökämpar och kommunister handlar alltid på ett sätt som är över gränsen. Eftersom de skildras som så moraliskt förkastliga så blir deras ideologi också per definition förkastlig, medan superhjältarna oftast står för att bibehålla ordningen och bevara samhället som det är, säger Martin Lund.

Martin Lund intresserar sig för tecknade serier i förhållande till olika former av religion, identitet, plats samt rasism och vithet.

Mutanters medborgarrättsrörelse

Under serieforskningskonferensen i Malmö är hans ämne hur godhet och ondska konstrueras i superhjälteberättelser, en genre som fått ett uppsving med Marvels superhjältefilmer under 2000-talet. Dessa berättelser avslöjar också hur rädslor och förhoppningar förändrats över tid, från att Batman och Stålmannen kom till på 1930-talet till idag.

Han tar ett exempel: X-Men. Mutanterna i X-Men har olika förmågor som gör dem annorlunda. Ursprungligen antyddes det att de blivit annorlunda på grund av strålning, men detta har senare alltmer kopplats till genetik och ärftlighet, vilket i sig visar tidens spår.

Oavsett har mutanterna på grund av sitt annorlundaskap blivit förföljda och mördade. Deras äldsta motståndare är Magneto och hans Brotherhood of Evil Mutants som vill härska över världen och anser sig vara genetiskt överlägsna. X-Men vill snarare gömma sig tills människorna utan superkrafter är beredda att acceptera mutanter i samhället.

– I slutet av 1960-talet hade både läsare och skapare svårt att inte koppla mutanterna till den pågående medborgarrättsrörelsen. Då blir Magneto en figur som kan kopplas till vita rädslor för ”black power”-rörelsen. X-Men förespråkar istället att artigt vänta tills de blir accepterade – ”respectability politics”. Genom att en förvrängd ”black power” hamnar hos Magneto – den megalomaniska massmördaren – blir det omöjligt att lyssna på, säger Martin Lund.

Hot om garanterad ödeläggelse

Nu skriver Martin Lund på en bok om Magneto med den amerikanska kollegan Dorian Lucus Alexander. Magneto introducerades 1963 i den första X-Men-serien. Inledningsvis var han en superskurk men under 1980-talet fick han fler nyanser och en förmildrande bakgrundshistoria.

Magneto skildras då som Förintelseöverlevare som förlorat både sin hustru och dotter – vilket ger en bild av Förintelsen som en personlig snarare än kollektiv tragedi. Magnetos svar blev att bekämpa mutanternas förtryckare med våld, något som han under den här perioden börjar ifrågasätta samtidigt som han framställs som en mer demokratiserad figur.

Martin Lund påpekar att vår förståelse av Förintelsen har förändrats över tid:

– Det var först senare, årtionden efter att det hände, som fokus i USA hamnade på Förintelsen som ett försök att utrota judiska folket. Tidigare sågs det mer som ett brott mot mänskligheten. Med Magneto används Förintelsen på ett väldigt amerikanskt sätt.

Berättelsen om Magneto knyts också till debatter och rädslor i det sena kalla kriget och i serier från denna tid är det stort fokus på strålning och kärnvapen. Ett exempel Martin Lund ger är att Magneto talar till världsledarna, Reagan och Brezjnev, och ger dem ett ultimatum: ”fullständig makt, eller jag förstör allt”. Mutual Assured Destruction som det hette då, garanterad ömsesidig ödeläggelse.

Magneto ger världsledarna, som när som helst kan förgöra allt liv på jorden, en vecka på sig att desarmera sina kärnvapen och vapen. X-Men försöker stoppa Magneto och i striden tror Magneto att han dödat Kitty Pryde, judinna och X-Mens yngsta medlem, vilket får honom att minnas sin egen barndom i Auschwitz.

– Slutklämmen i berättelsen är att Magneto var så tunnelseende att han inte tänkte på de oskyldiga. Han tror att han dödat just en av dem han var beredd att använda våld för att beskydda, en ung mutant, säger Martin Lund.

Gott i status quo

Vad är ont och vad är gott? Hur konstrueras dessa uppfattningar och hur anspelar det på samhället, normer och ideologier? Det är frågor som Martin Lund ställer i sin forskning.

– Jag tittar nu på tredje säsongen av Daredevil och det pågår en säsongslång debatt om det är rätt eller fel att bryta mot lagen för att upprätta det som är rätt. De som är på lagens sida blir övertygade, som så ofta förut, att ändamålen helgar medlem. Det kan ses som problematiskt eftersom vi alla har olika ändamål. Det finns mer gråzoner nu än tidigare, men i slutändan hamnar vi i de här kategorierna ändå: är det ont eller gott?

– Ofta är det onda något som hotar att skaka om världen. Då kommer superhjälten in för att bevara status quo och rädda dagen, säger Martin Lund.

Text: Ellen Albertsdottir