Historieintresserade hittar varandra på nätet, där digitala gemenskaper och subkulturer frodas. I ett nytt forskningsprojekt studeras vad för slags historisk kunskap som produceras i dessa digitala rum – långt borta från den akademiska världen.

Historikern Robin Ekelund har tidigare intresserat sig för mods och retrokulturen i vår samtid. Alltså hur människor söker sig tillbaka till stilar och gemenskaper från det förflutna. I sin avhandling Retrospektiva modernister. Om historiens betydelse för nutida mods visade han bland annat hur dagens mods plockar upp de bitar av 60-talet som de ville återanvända.

I det nya forskningsprojektet, finansierat av Crafoordska stiftelsen, handlar det om hur historia skapas i olika Facebookgrupper på nätet.
— Jag vill helt enkelt utforska hur historia används i ett helt nytt sammanhang, säger Robin Ekelund.  Hans huvudfrågor är; Vad är det för typ av historisk kunskap som skapas i dessa digitala rum? Och, hur produceras denna historiska kunskap?

Se bara på Trumps vision kring make America great again

—Det pågår en intressant diskussion om historiens roll i vår nutid och att vi blir mer och mer bakåtblickande, säger Robin Ekelund. Se bara på Trumps vision kring make America great again och alla diskussioner kring historiska monument. Detta forskningsprojekt tangerar dom här frågorna men rör främst hur historisk kunskap produceras och spelar roll på ett mer existentiellt och personligt plan.

Varför är detta intressant?

—Grupperna skapar sina egna villkor för hur historia skapas via Facebook. Internet skapar ju möjligheten att dela med sig av bilder, minnen, erfarenheter och frågor på ett nytt och intressant vis. Detta har mig veterligen inte undersökts av historiker, säger Robin Ekelund. Jag vill ytterst ta reda på vad för slags historisk kunskap som skapas och gestaltas i dessa digitala rum – alltifrån texter, bilder, filmer och poddar.
Ekelund vill också ta reda på hur inläggen postas och tas emot på nätet. Uppmuntrar och reglerar man varandra kring vad för historia som ska finnas i dessa sammanhang? Alltså, hur styr man varandras historiska intresse och bruk? Har vissa tolkningsföreträde i olika Facebookgrupper? Umgås amatörhistoriker med de som är mer skolade i källkritik och i att utnyttja arkiv, och vad händer då?

Nätet rubbat vår syn på kunskap

—Nätet är också intressant då det tyvärr missbrukats för alternativa fakta och desinformation. Man kan säga att vår syn på kunskap destabiliserats via digitala kanaler och plattformar. Men jag vill komma åt hur historisk kunskap etableras och diskuteras för att förstå historiens roll i vår samtid, inte för att peka ut vad som är rätt och fel.

Enligt Ekelund finns det mängder av Facebookgrupper som intresserar sig för alltifrån lokalhistoria, prylar och stilar från olika årtionden, historiska personer och historiska platser till bredare och mer allmänhistoriska perspektiv på exempelvis Europas historia. Dessa digitala fora kan vara alltifrån väldigt små med 300 medlemmar till väldigt stora med uppemot 70 000 medlemmar.

Digital minneskultur

Ambitionen är att få tillträde och studera uppemot ett 10-tal av dessa digitala fora. Ekelund betonar att historievetenskapen inte intresserat sig för vad för slags historia som produceras på nätet av en historieintresserad allmänhet. Därmed ställs han inför spännande metodologiska utmaningar. Han ser sitt projekt snarast som tvärvetenskapligt och hämtar inspiration och kunskap från netnografi och medie- och minnesforskning.
 – Inte minst har det vuxit fram ett spännande forskningsfält som intresserar sig för digital minneskultur. Härifrån finns det mycket inspiration att hämta, säger Robin Ekelund.

Text: Helena Smitt

Mer information: