Bokstafetten | Inspireras av Maria Wiktorssons bästa läsupplevelser i utställningen här på webben eller på plats i Orkanenbiblioteket - där du också kan låna böckerna! Maria är fil.dr. i engelsk språkvetenskap och vice-dekan vid Fakulteten för kultur och samhälle (KS).

Att välja sina bästa läsupplevelser är inte lätt. Jag har läst mycket alltsedan bokslukaråldern i mellanstadiet, då jag satte i mig allt från mammas gamla flickböcker från 40- och 50-talen (har någon idag hört talas om Cherry Ames?) och Huset på prärien-böckerna till klassiker som De tre musketörerna och Skattkammarön. En tid läste jag helst långa böcker (Shogun) eller bokserier (Grottbjörnens folk). Men i urvalet till idag har jag valt att fokusera på läsning senare under livet. Under mina barn- och ungdomsår läste jag ensam, men i vuxenlivet har en ny dimension tillkommit – att läsa tillsammans. För snart 25 år sedan startade jag en bokklubb tillsammans med tre vänner, och många av de utvalda böckerna har vi läst och diskuterat tillsammans. 

I början 

"Det kallas kärlek: en socialpsykologisk analys av kvinnors underordning" (1993)

av Carin Holmberg

Vi läste denna ganska tidigt i bokklubbens historia, kanske i mitten av 00-talet. Jag hade föreslagit den och fick nog kämpa lite för att få med de andra på att läsa en socialpsykologiserande avhandling om maktbalans i heterosexuella relationer. Men som jag minns det ledde läsningen till mycket intressanta diskussioner och bokklubben överlevde – men vi har nog inte läst några fler avhandlingar. 

Krig, hemskheter och livsöden

"Utrensningen" (2010)

av Sofi Oksanen

Detta är utan konkurrens den bok jag rekommenderat till flest personer. Jag brukar säga att den har skapat fruktansvärda bilder i mitt huvud som jag aldrig tror att jag kommer att kunna frigöra mig från – men att det är värt det eftersom det är en helt fantastisk bok. Även Finlands president Alexander Stubb har denna på sin topplista. Bokens handling rör sig i tid mellan det sovjetiskt styrda Estland på 40-talet och det fria Estland på 90-talet och binder ihop samman två kvinnors liv. En oerhört gripande skildring av liv och offer och överlevnad. 

"Ensam i Berlin"

av Hans Fallada (Oavkortad nyutgåva 2011 baserad på originalmanuskript från 1946; tidigare utgiven i förkortad form 1948) 

Vi läste denna också i bokklubben men jag minns inte exakt när. Det var nog strax efter den kom ut i pocket. Jag minns att jag hade med boken på landet och att min svärmor såg den och sa något i stil med: ”Åh, ska du läsa den. Vad härligt att du har den framför dig som läsupplevelse.” Boken utspelar sig i Berlin under andra världskriget. Den skrevs under fyra veckor hösten 1946 och blev klar strax innan Hans Fallada dog 1947. I boken följer vi ett vanligt par som har förlorat sin son i kriget och som börjar protestera mot regimen genom att lämna handskrivna vykort på olika ställen. Men det som lämnade mest intryck hos mig är hur vanliga människor hanterar rädsla och angiveri och anpassar sig för att överleva.

"Ett litet liv" (2016)

av Hanya Yanagihara 

Ytterligare en bokklubbsbok. Vi läste strax efter att den kom ut. Boken skildrar vänskap mellan fyra män i New York: Willem, JB, Malcolm och Jude. Jude har en extremt utsatt bakgrund och hans trauma går inte att överbrygga. Boken är oerhört fint berättad och så sorglig att man läser och gråter och läser och gråter. Men det går inte att lägga den ifrån sig.

"Jag for ner till bror" (2018)

av Karin Smirnoff

Denna läste vi aldrig i bokklubben. Den var på förslag, som jag minns det, men jag ville inte läsa den. Ibland kan historier om dysfunktionella familjer, social misär och våldsutsatta barn gå för mycket under huden på mig. Så jag värjde mig. Det tog några år men till sist läste jag den ändå. Och den är hemsk, men samtidigt så underbart osentimentalt berättad att det blir hanterbart. 

Människor och natur

"Wolf Totem" (2004)

av Jiang Rong

Denna bok fick jag rekommenderad av en kollega, kanske tidigt 10-tal. Jag läste den en sommar och fastnade helt. Jag minns att den var med på stranden, i trädgården, när jag skulle somna. Den utspelar sig i Mongoliet under kulturrevolutionen och beskriver (de halvt självbiografiska) upplevelserna hos en ung student som 1967 skickas ut för att hjälpa till med jordbruksrevolutionen. Det kanske låter torrt men det är en fantastisk historia om människor och vargar. I delar är den oerhört dramatisk och spännande, och jag minns att jag läste vissa passager högt för mina barn. Men den handlar också om att leva i samklang med djur och natur; och om de katastrofala följder som utarmningen av jorden leder till. 

"The Overstory" (2018)

av Richard Powers

Jag läste denna bok något år efter att den kom. Faktiskt inom ramen för ett försök att starta ytterligare en bokklubb – men det blev bara en bok. The Overstory handlar om träd, även om de olika berättelserna som ingår handlar om människor som på olika sätt fascineras eller berörs av träd, genom vetenskapliga studier, i sitt konstnärskap, genom aktivism m.m. Det är en bok som skiftar perspektivet hos läsaren från det antropocentriska (att se människan i centrum) till att se på träd på ett helt nytt sätt. Träd finns inte till för människor, de har en mycket längre historia, de är komplexa organismer som kommunicerar och med största sannolikhet kommer de att överleva människorna. 

Människor och robotar 

"I, robot" (1967)

av Isaac Asimov

Första gången jag läste denna var jag i högstadieåldern. Min bror (några år äldre) hade en djup fascination för science fiction och läste nog det mesta av Asimov och jag lånade den av honom. Jag minns att jag då fascinerades av de tre robotlagar som bokens robotar programmeras med för att inte skada människor. För ungefär 5 år sedan läste jag boken igen. Det var under en period när jag både läste andra Asimov-böcker och populärvetenskapliga böcker om robotik och skönlitterära böcker om människa-robot-interaktion. Robotarna i I, robot är utrustade med en typ av positroniska hjärnor som gör dem till tänkande och logiska varelser, som kan tala och som har förmåga till etiska övervägande. Men kanske är de för logiska för att interaktionen med människor (mer känslostyrda, säger inte alltid vad de menar) ska fungera på bästa sätt.  

Idag finns inte robotar bara i science fiction-litteratur. Enligt Ekot 30 mars satsar Kina på att bli världsledande inom AI-robotar, eller vad som också kallas Embodied AI. 

"Machines like me" (2019)

av Ian McEwan

Vi läste denna i bokklubben och lyssnade också på författarsamtal med Ian McEwan på Malmö stadsbibliotek. Han pratade om att han skrev boken för att han ville undersöka och förstå hur människor och robotar faktiskt skulle interagera med varandra i olika sammanhang och situationer. Boken utspelar sig i en kontrafaktisk framtid där Storbritannien förlorat Falklandskriget men Alan Turing inte drivits till en för tidig död på grund av sin homosexualitet. Relevansen av det första är för mig oklar, men det senare leder till vetenskapliga genombrott inom ramen för Turings arbete med artificiell intelligens. Dessa leder till att Storbritannien redan på 1980-talet utvecklar avancerade humanoida robotar som säljs dyrt till privatpersoner. Totalt 25 robotar finns (12 Adam och 13 Eve) och huvudpersonen lyckas förvärva en Adam. 

Glesbygd och ”ickebygd” (deckarserier) 

"Sly" (2021)

av Sara Strömberg 

Det verkar som om jag mer aktivt har börjat läsa deckare runt 2020 och framåt. Sly utspelar sig i Jämtland, i mindre orter norrlandsnära Åre. Kanske läste jag denna efter en sportlovsresa 2022 till Huså, en liten ort på baksidan av Åreskutan. Oavsett så tror jag att boken blev en sorts inkörsport till den stora skatt av deckare i Sverige som utspelar sig i glesbygden. Det är karga människor och miljöer, kallt vinterväder, älgjakter och skotrar. För en skåning sannerligen exotiskt. Men framför allt förfördes jag av huvudkaraktären Vera Bergström, av vissa recensenter beskriven som en antihjälte. Hon är 56 år, arbetslös journalist som arbetar som assistent i en skola, lider av konstanta klimakterieblödningar, och verkar helt ointresserad av att vara till lags och anpassa sig till vad som förväntas. Men blir genom böckerna en driven brottsutredare (och återanställd som journalist) som ofta ligger flera steg före de lokala poliserna. 

"Rotvälta" (2020)

av Tove Alsterdal

Rotvälta utspelar sig i en annan byggd och är första delen av Ådalen-serien. Även här är det glesbyggt och avfolkat på yngre människor. Huvudkaraktären heter Eira och har fått sitt namn efter den enda kvinnan som dog i de beryktade skotten i Ådalen 1931, när militär besköt ett demonstrationståg som protesterade mot att en lokal fabrik anlitade strejkbrytare. Polisen Eira har återvänt till Ådalen efter några år i Stockholm för att ta hand om sin mamma som lider av demens. Den lokala historien med timmerflottning och träindustrier är ständigt närvarande som en del av bygdens identitet. 

"Felsteg" (2018) 

av Maria Adolfsson

Felsteg utspelar sig i Doggerland, ett fiktivt land geografiskt beläget ungefär vid Doggers bankar, alltså de som förekommer i väderleksrapporterna om vindstyrka och riktning på olika platser. Doggerland är konstruerat med en sådan skicklighet att jag önskar att det fanns så att jag kunde åka dit. Kulturellt och språkligt verkar det vara en någon sorts mix av Skandinavien och Storbritannien, möjligen med lite andra folkslag som slog sig ned där under folkvandringstiden. Allt i bygget av denna icke-byggd är gediget; från namn på personer och högtider (jag vill så gärna fira Oistra) till kulturskillnader mellan landets olika delar. I denna värld möter vi vår huvudperson, en polis, som återvänder hem till Doggerland efter att ha bott i England där hon tragiskt förlorat man och barn i en bilolycka.  

Uppfinningar: Boktryckarkonst och språk 

"Gutenberggalaxens nova" (2016)

av Nina Burton

Åter till en bokklubbsbok. Igen ett av mina förslag till läsning. Och kanske mottogs förslaget ”låt oss läsa en bok om Erasmus av Rotterdam och boktryckarkonsten” inte av jubel direkt. Men det blev uppskattad läsning. Nina Burton lyckas verkligen berätta en levande och intressant historia om Erasmus och hans arbetet under 1500-talet. Han var tidigare munk men kritiserade kyrkan, författare till en femtedel av alla nyutgivna böcker vid tiden, och en brevskrivare med korrespondens med över 500 människor runt om i Europa. Inflytelserika historiska personer figurerar, men mest intressant tycker jag det är med den medierevolution och samhällsförändring som boktryckarkonsten ledde till.  

"The Unfolding of Language: An Evolutionary Tour of Mankind's Greatest Invention" (2005)

av Guy Deutscher

Till sist, en bok från mitt ämnesområde, språkvetenskap. Jag använde boken som kurslitteratur på en kurs om språkförändring under några år. Det är en fantastisk bok om hur och varför språk förändras, kanske bitvis lite väl språkvetenskapligt teknisk i vissa detaljer. Den innehåller också en fantastisk lista citat från lärda människor genom alla tider som har klagat på att det bara går utför med språket och att det var bättre förr. Och hela förståelsen för varför det, trots dessa observationer, inte är så att vårt moderna språk tappat sin funktion som kommunikationsmedel.