NÅGRA BOKMINNEN – Björn Klinge. Björn Klinge är senior professor i parodontologi. Under perioden 1 juli 2012 till årsskiftet 2016/2017 var han dekan vid odontologiska fakulteten, Malmö högskola.

Böckerna 

"Pricken"

av Margaret Ray

Mitt första bokminne. Jag sitter i knät på min lekskolefröken ”tant Thettan” (egentligen Fru Thorette Bågenholm, men det var lite för svårt för en 4-åring) och tårarna rinner. Tant Thettan läser om lille Pricken, en prickig kanin bland övriga helvita syskon. En som inte är som alla andra och blir betraktad med skepsis och rädsla. Kunde vara en dagsaktuell invandrarhistoria. Trots tårarna vill jag höra berättelsen om och om och om igen. Den får ett lyckligt slut.

"Från Pampas till Sjösala"

av Evert Taube

Allsång i armkrok med vänner är återkommande minnen av Evert Taubes författarskap. Ofta i värmen av en brasa och möjligen att någon gnutta vin har runnit genom strupen vid sådana tillfällen. Glädje och samhörighet. Att läsa Taube blir en blandning av lyrik, vistexter och noter. Och läsupplevelsen blandas av musikminnen. Alltifrån skrålande allsång, till Evert och Sven-Bertil på Gröna Lunds scen, i den klassiska säsongsavslutningen. Starkaste musikupplevelsen några år tillbaka, i samband med den Odontologiska Riksstämman i Göteborg och en konsert med Göteborgssymfonikerna, Håkan Hellström och Sven-Bertil Taube. I just den här boken tycker jag att det känns som att jag som läsare är medresenär på Everts spännande resor. En läsupplevelse där min tolkning av texten gör mig delaktig i konstnärens egna upplevelser.

"En dåres försvarstal"

av August Strindberg

Det finns så mycket att välja på av Strindberg, som har bjudit på starka läsupplevelser. I detta sammanhang valde jag mellan Hemsöborna och En dåres försvarstal. Mitt val påverkas säkert av att SVT visade en repris av ”En dåres försvarstal” under jubileumsåret 2012 (100 år sedan Strindberg dog) och att boken blev vald till årets ”Stockholm läser-bok” detta år.

Boken skrevs på franska och gavs ut på tyska och Strindberg blev åtalad för boken. Utgiven på svenska först några år efter Strindbergs död och enligt uppgift i mycket förmildrad form (jag har inte läst originalet, bara den svenska översättningen). Självbiografi från medelåldern. Kan inte beskrivas på ett rättvisande sätt. Skall läsas, som allmänbildning i svensk litteraturhistoria om inte annat.

"Linnea i målarens trädgård"

av Christina Björk

Mitt minne av boken är kopplat till högläsning för våra barn. Särskilt dottern Anna gillade Linneas upptäcktsfärd i målaren Monets trädgård. Det blev också barnprogram på TV med textläsning till bokens fina illustrationer, så hela familjen kan boken utan och innan. En parodontologkonferens skall hållas i Paris och hela familjen följer med mig på resan. I packningen finns boken ”Linnea i målarens trädgård”. En dag i den veckolånga konferensen är det uppehåll i programmet och utrymme för egna aktiviteter. Vi bestämmer oss för att följa Linneas resa. Efter en tågfärd från Paris, precis som Linnea gjorde, hamnar vi i Givenchy och vandrar runt i Monets trädgård. Framåt eftermiddagen känner jag att det börjar bli dags att vi letar oss hemåt, men Anna är inte nöjd. ”Jag vill se båten” förkunnar hon mycket bestämt. Vi slår upp boken, vandrar över bron och se: gömd under trädet, ligger båten uppdragen på den lilla stranden. Precis som i boken. Mycket nöjda med bokupplevelsen i levande livet reser vi tillbaka med minnen för livet.

"Bröderna Lejonhjärta"

av Astrid Lindgren

Det skall erkännas att jag diskret fick torka några tårar både i biomörkret och när jag tidigare läste boken. På bion kunde jag höra på det diskreta snörvlandet, att jag inte var ensam om mitt känsloläge. Astrid Lindgren har bjudit mig på både egna läsupplevelser och delade läsupplevelser med mina barn. Kanske är kampen mellan onda och det goda i Bröderna Lejonhjärta det som gjort starkast intryck på mig av Lindgrens verk. Sen är det förstås totalupplevelsen av hennes verk: läsning, spelfilm, TV-program, musiken och Ilon Wiklands illustrationer. Ett av de starkaste fotografier jag upplevt är Jacob Forsells bild av den åldriga Astrid, i ett helsidesporträtt på dåvarande Dagens Nyheters förstasida, publicerat på morgonen efter hennes frånfälle. Det porträttet blir nu en bild på våra nya sedlar.

Det finns en godhet, värme och livsvisdom i Astrids blick, som på något märkligt sätt genomsyrar hennes författarskap. För mig är den blicken särskilt tydlig i just Bröderna Lejonhjärta.

"Utvandrarna"

av Vilhelm Moberg

Ännu en stark läsupplevelse av Vilhelm Moberg. En upplevelse som senare förstärktes av långfilmen. Det är svårt att skilja de egna fantasierna mellan den egna bokläsningen från den senare rolltolkningen, så som den förmedlades av skådespelarna. Visst kunde man känna äppelsmaken i munnen och också dela längtan till hemlandet, även om inte denna längtan är självupplevd på samma sätt. I perspektiv av dagens invandrardebatt kan det kanske vara nyttigt att läsa boken på nytt, för att förstå vad det innebär att utvandra till ett nytt land.

"Close to the edge"

av Elaine Mc Clarence

 

Boken handlar om professor Per-Ingvar Brånemark och hans upptäckt av osseointegrationen och utveckling av titanimplantat. Professor Brånemark, i dag 83 år (född på en fredag för 30 522 dagar sedan, enligt min app) är åter i Sverige och bor numera i Mölndal. Historien började på Anatomiska institutionen vid Lunds universitet, där han då studerade mikrocirkulationen i levande benvävnad. En nytillverkad sårläkningskammare i titanmetall kunde inte avlägsnas ur kaninbenet efter ett sommarlov och en nu världsomfattande behandlingsmetod enligt principen för osseointegration föddes. Boken handlar om resan, glädjeämnen och svårigheter. Per-Ingvar Brånemark är min stora hjälte i flera dimensioner. När man läser boken är det lätt att förstå varför.

"Vår kokbok"

(Coop)

Min mormor var kokerska och inspirerade tidigt mitt intresse för mat och matlagning. Försöker återskapa mormors mat, med de smaker jag tydligt minns, men det är omöjligt. Fast ”Vår kokbok” är räddningen ibland. ”Janssons frestelse” som jag lagar bara två gånger om året, vid jul och påsk, är en typisk rätt där jag rådfrågar ”Vår kokbok”. En klassiker förstås, inte som dagens halvpornografiska bilderböcker, utan mer som en instruktionsbok för installation av färgskrivare. Just mitt, nu vältummade och fettsolkade exemplar, fick jag i examenspresent från goda vänner när jag tog tandläkarexamen en gång i tiden. På något sätt förenar den boken min egen historia med mormor, goda vänner och tankar på alla måltider värda att minnas. Inte så ofta för maten i sig, utan för den sociala upplevelsen. Om maten dessutom smakar bra, blir det ju bara bättre. Nu blev jag faktiskt sugen på lite Janssons.

"Johannas hemligheter"

Leif Mannerström och Christer Svantesson öppnade i mitten på 70-talet restaurang Johanna vid Brunnsparken i Göteborg. Christer började sin bana som kockelev på Stadshotellet i Alingsås, min födelsestad. Med inspiration från franska stjärnkrogar och svenska råvaror förverkligade de båda en dröm och restaurang Johanna föddes. Mitt första matminne därifrån är att vi firar en högtidsdag i familjen och höjdpunkten i firandet är middagen på Johannas. Det var inte bara maten utan omhändertagandet, sällskapet och upplevelsen som har fastnat. Men det är också en av ganska få middagar där jag fortfarande kan se uppläggningen och andas in ljuvliga dofter. Det förstärks förstås av kokboken ”Johannas hemligheter” – en kokbok för alla fem sinnena. Just idag när jag skriver dessa rader skall jag laga en favoriträtt: stekt hälleflundra med senapsgräddsås och pressad potatis. Du hittar receptet på sidan 84 (jag har tagit bort dragon ur min variant).

"Ett barn blir till"

av Lennart Nilsson

Den världsberömde fotografen Lennart Nilsson har just fyllt 90 år, uppvaktad med medalj från regeringen. Under mina år på Karolinska Institutet har jag ofta stött på Lennart – han arbetar fortfarande dagligen på KI. Vid några tillfällen har vi samspråkat om hans bilder, det blir alltid en miniföreläsning med mycket exakta data från fototillfället. Mitt första bildminne är nog ögat, som omslagsbild i tidningen Life. Det minnet sträcker sig långt tillbaka, när det egna fotointresset tog ökad fart under min fältbiologiska era. Lennart Nilsson är en mångfacetterad bildkonstnär, men det är hans vetenskapliga bilder jag tänker på i första hand. Och på det personliga planet är minnet av hur vi bläddrade i ”Ett barn blir till” en stark upplevelse, när vårt första barn var på väg.

"Station Zebra svarar ej"

av Alistair Mac Lean

Nån gång vid mitten av sextiotalet. Fältbiologerna och mina bästa kompisar Hasse och Gun. Två vänkretsar som var tämligen oförenliga i övrigt, förutom vad gällde Alistair MacLean och Beatles.

Vi hade några år tidigare läst ”Fruktan är mitt vapen” och nu var det dags igen för spänning på högsta nivå. Jag satt uppkrupen i soffan hemma hos mina kompisar och väntade på min tur. Vi läste ett kapitel var i taget. Gun läste lite långsammare än vi andra, men på något sätt ökade det njutningen. Oförglömligt, totalupplevelse av spänningslitteratur när det är som bäst. Sen kom böckerna på film. Det är inte ofta en bra bok blir bättre på film. Inte den här gången heller. (Stieg Larsson är ju långt senare ett lysande undantag, men det är en annan historia).

"Underbara dagar framför oss"

av Henrik Berggren

Natten när Olof Palme mördades hade jag jour på Käkkirurgiska kliniken i Halmstad. Vi arbetade länge med patienter från en svår trafikolycka och jag kom hem tidigt på morgonen. Familjen sov. Jag satte på TV:n och hörde Kungen prata. Min första tanke var att något hade hänt hans familj. Att något allvarligt hade hänt var uppenbart. Först efter en stund blev det tydligt att statsministern hade blivit mördad, mitt i Stockholm. Ofattbart. Den lättlästa boken på 700 sidor är skriven av en journalist på DN och är en fascinerande berättelse om personen och politikern Palme. Men också en berättelse om hela tiden för min uppväxt och vår nation och Palmes internationella scen och nätverk. Allmänbildning alltså.

När jag valde mina författare och boktitlar missade jag en självklar fortsättning på boken om Palme, nämligen ”Marx metamorfoser” av Svante Götberg. Det är en kärleksfull massaker på den svenska 70-talsvänstern (enligt författaren). Det är en berättelse om vad som hände med dem som stod kvar i ruinerna när sjuttiotalet tog slut, när perestrojka blev modeord. Mera lättläst och underhållande allmänbildning alltså.

"Ett annat liv"

av Per Olof Enquist

En självbiografi av en stor författare, vars verk jag gärna läst, läser och ibland läser om igen. Just denna bok har jag valt av två skäl: för läsupplevelsen, njutbar läsning i sig och för att den innehåller ett avsnitt som beskriver munnens betydelse. Det handlar om Enquists mamma och hur hon döljer sin dåliga tandhälsa med en hand för munnen. “…ett vattenglas med protesen; hon förlorade sina tänder redan som sjuttonåring. Hon talar aldrig om detta, vill heller inte visa skammen, men när hon skrattar är det egendomligt återhållsamt, nästan skrämt, som om hon ännu skämdes” (sid 70).

"Kolvaktarens visor"

av Dan Andersson

Det var min gymnasielärare i ”svenska språket och litteraturen”, lektor Marie Gulz, som introducerade mig till Dan Andersson och hans diktning. Det känns ibland underligt att ord kan skapa så starka känslor och intryck, som just Dan Anderssons dikter. Gunde Johanssons tonsättning av Dan Anderssons dikter och sången till Johanssons gitarrackompanjemang, bidrar förstås till den starka upplevelsen. Det är lätt att återkalla de vemodiga texterna i minnesbilder från läger med fältbiologerna, vi stirrar oseende in i brasan och sitter nära varandra för vänskapens skull. Någon knäpper på gitarren och allsången ljuder försiktigt och känslofyllt. Vi delar en text av vemod och känslan av gemenskap med varandra - men också med Dan Andersson - är obeskrivligt skön.

"Periodontics – the scientific way"

av Jan Egelberg

Professor Jan Egelberg var min handledare i Malmö i början av 80-talet. Tidigt i min forskarutbildning fick jag också möjlighet att tillbringa en period på universitetet i Loma Linda i Kalifornien, där Jan var chef för Dental Research. Redan under studietiden hade jag, tillsammans med mina gruppkamrater, deltagit i en fördjupningskurs i parodontologi. De vetenskapliga seminarierna leddes av Jan Egelberg. Till dessa seminarier hade vi i förväg läst ett antal utvalda vetenskapliga artiklar och vid seminariet dissekerades studiernas upplägg och författarnas slutsatser in i minsta detalj. Jan är en oöverträffad mästare att göra sådana analyser och blottlägga svagheter och styrkor i vetenskapliga publikationer.

Ofta innehåller läroböcker ett tämligen okritiskt referat av andras resultat. Med sin bok var Jan Egelberg nydanande i sin kritiska analys. Man kan se boken som ett slags föregångare till dagens allt mer populära systematiska litteraturgenomgångar med kritisk analys av forskningsresultat.'

"Atlas der Anatomie des Menschen"

av Sobotta Becher

En klassisk bilderbok i anatomi. Det är lätt att föreställa sig det minutiösa hantverk i dissektionssalen som föregår varje anatomisk plansch. I dag kan dissektioner och obduktioner försiggå virtuellt, utan att skalpellen snittar i vävnaden. Men anatomiplanscherna i Sobotta-Bechers klassiska mästerverk är hantverk med både skalpell och pensel. Man kan njuta av bilderna som konstverk och förstås

också studera noggrant före ett första kirurgiskt ingrepp. Och hoppas att verkligheten ser ut just som på Sobotta Bechers bilder.

"Tro på framtiden"

av Lennart Koskinen

Mitt uppdrag som dekanus vid den odontologiska fakulteten på Karolinska Institutet var att krympa verksamheten med 40%. I praktiken innebar det att mer än 140 medarbetare fick sluta sin anställning på fakulteten. Det var smärtsamt för dem som lämnade oss, men det var också smärtsamt för dem som skulle vara kvar. I denna dystra miljö var det också min uppgift att skapa framtidstro, en inte helt enkel uppgift. Tack vara några utomstående konsulter som medverkade i vår process kom jag i kontakt med Lennart Koskinen. Han lärde mig att framtiden är inte något man förutsäger, utan något man skapar. Mycket viktig visdom till hjälp i den då aktuella situationen, men också för framtiden. Inte minst här och nu.

"Steget efter"

av Henning Mankell

Det är inte så lätt att välja en enda bok av Henning Mankell och det är djupt orättvist att inte välja något av Liza Marklund eller Jan Guillou. Alla dessa författare har bjudit mig på spännande och givande läsupplevelser. Men nu gäller det alltså ”Steget efter”. Mankell får själv sammanfatta:

Tre ungdomar stämmer möte i en undanskymd glänta på Österlen. De byter om för att i sommarnatten utföra sina hemliga rollspel. Men bakom ett träd väntar någon som ger deras fest ett makabert slut. På polishuset i Ystad råder sommarstiltje. Kurt Wallander kämpar med sina föresatser om att börja leva ett hälsosamt liv. Plötsligt hittas en polisman mördad. De enda ledtrådarna är ett par fotografier; ett på några ungdomar i historiska kläder och peruker, och ett på en mystisk kvinna.

Med mitt tidigare och nuvarande liv i Skåneland är kommissarie Wallander och miljön i och runt Ystad ett extra igenkännande miljövärde. Problemet är att boken inte räcker hela helgen.