Teresa är adjunkt i svenska/svenska som andraspråk och är anställd på Centrum för akademiskt lärarskap. Hon arbetar med breddad rekrytering och breddat deltagande, främst inom svenska som andraspråk och kompletterande utbildningar för utländska akademiker.

BARN

Söndagsdockan

av Morrell Gipson

I den här boken lärde jag mig läsa, och på så vis har den betytt allra mest för mig. Jag minns inte själva kodknäckandet, bara att det fanns tryckbokstäver i den som jag på något sätt fattade. Berättelsen handlar om en flicka vars pappa är på sjön och kommer hem med dockor från olika länder till henne. De är alla lika henne på olika sätt, och boken slutar med att flickan får en docka som helt är hennes avbild. (Dockan från Italien hette Teresa, jag tror att det var därför boken uppehöll mig så mycket att jag till slut kunde läsa den.)

Kattresan

av Ivar Arosenius

En bok som handlar om Lillan och hennes coola katt som tillsammans ger sig ut på äventyr för att så småningom hitta hem igen till mammas trygga famn. Boken är skriven på rim av Ivar Arosenius i början av förra seklet och han har även gjort de fina illustrationerna. Utöver poesin och den spännande road movien i barnboksformat var min stora behållning som mycket litet barn en illustration där Lillan såg ut som jag. Jag trodde boken hette Katt-Teresan.   

Varför är det så ont om Q?

av Hasse Alfredson

En stor del av min kärlek till böcker ligger i upplevelsen av högläsning, och Varför är det så ont om Q? har jag hört uppläst i många olika sammanhang, kanske för att den lämpar sig så bra för högläsning: Den innehåller roliga karaktärer, en spännande intrig med biberättelser och ett finurligt slut att samtala med barn om. Bokens huvudhandling är att bokstäver försvinner i världen, de sugs upp av Boven som för ändamålet använder en lettrosug och som till sin hjälp har en underhuggare, Q-hunden som äter bokstaven q. En viktig del av berättelsen är deras relation, Boven är okänslig och dominerar den undergivna Q-hunden, men Bovens aggressivitet och karriärval får sin förklaring i det lyckliga slutet.

Agnes Cecilia – en sällsam historia

av Maria Gripe

En alldeles ny genre för mig var denna där det övernaturliga, kontakten med den andra sidan och förflyttningar bakåt i tiden fick plats i ett alldeles vardagligt och modernt sammanhang, i en helt vanlig lägenhet hos en helt vanlig flicka. Men boken har också ett annat tema som gör att den gjorde så stort avtryck: ensamhet och utanförskap. Huvudpersonen Nora har en känsla av att inte höra till den familj hon lever med sedan hennes föräldrar dött, och i det paranormala och mystiska ligger också en möjlig befrielse från hennes rotlöshet.

Ulrike och kriget och Ulrike och freden

av Vibeke Olsson

Böckerna får representera alla de böcker i genren krigsskildringar jag plöjde i mellan- och högstadieåldern. Det är ett fascinerande fenomen, det att som barn vara alldeles förfärad av detaljerade skildringar av krig, men inte kunna sluta läsa om det utan snarare söka sig till det. Det som skiljer Ulrike och kriget och Ulrike och freden från många andra andravärldskrigsskildringar för ungdomar är att huvudpersonen är hängiven nazist. Perspektivet är avgörande för berättelsen och ger också en ung läsare en ledtråd till hur nazismens utveckling var möjlig i ett modernt samhälle: Ulrike är inte ett monster, hon är en helt vanlig trettonåring och den läsaren sympatiserar med.

UNG

Stad-serien

av Per Anders Fogelström

Som barn var jag rädd för vuxenböcker, jag trodde att de bestod av texter som betydde något annat. När jag någon gång i tidiga tonåren fick rådet att läsa Mina drömmars stad för att jag nog hade åldern inne, förbluffades jag över hur begriplig den var. Det var mycket riktigt rätt ålder att läsa Stockholmssviten i, att börja förstå ett samhälles utveckling genom den lilla människan och hennes vardag.  

Johnny var en ung soldat

av Dalton Trumbo

Jag läste boken i tonåren och minns att jag tänkte att jag aldrig tidigare känt mig så nära döden. Boken utspelar sig under första världskriget, och bokens berättarjag är en ung amerikansk soldat som vaknar upp på ett militärsjukhus. Långsamt går det upp för honom att han förlorat sin syn, sina armar och ben och fått ansiktet bortsprängt, han saknar hörsel och han har mist sin talförmåga. Men hans psyke är intakt, och boken utgörs av hans tankar på denna sjukbädd, hans förnimmelser av omgivningen och hans minnen. Bara att berätta om boken är obehagligt.

The Catcher in the Rye

av J.D. Salinger

Räddaren i nöden, en bok vars rykte gjorde mig nervös inför läsningen, eftersom både John Lennons mördare och den som sköt Ronald Reagan hade tummade exemplar av den på nattygsbordet – den sades vara en assassination trigger. Jag läste den på engelska med kittlande nervositet inför dess förväntat hypnotiska effekt, men fann bara att jag tyckte om, och så småningom synd om, huvudpersonen Holden och hans klurande på tillvaron. 

VUXEN

Det mest förbjudna

av Kerstin Thorvall

En skildring av desperation, känslan av inlåsthet och ett försök att ta sig ut och loss. Huvudpersonens fritagning av sig själv är både lyckat och misslyckat, hon tar sig loss men finner inget lugn och det hela sker delvis på bekostnad av dem som är henne nära. Berättelsen försöker inte göra sig vackrare än den är, och när jag som 20-åring läste boken var detta en del av behållningen, men också skildringen av den komplexa människan och att vara fullvuxen, medelålders, och ändå vilse i världen. (När jag studerar det som skrivs idag om boken ser jag att man nu liksom när boken kom på 70-talet tolkar titeln fel, den avser inte den medelålders kvinnans sexualitet eller hennes sätt att agera utifrån den. Kerstin Thorvall har själv sagt att det hon menade var det mest förbjudna var det andra framträdande temat i boken, nämligen att hata sin mamma.)

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån

av Bodil Malmsten 

När jag började läsa textanalys på universitetet var en av Bodil Malmstens texter med som analysobjekt, och hennes poesi-prosa, eller om det är prosa-poesi, drabbade mig, det finns inget annat sätt att beskriva det. När jag så läste hennes debutroman Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån blev jag som förtrollad av hennes sätt att framställa huvudpersonens tankar och känslor bara genom att bygga syntaxen på ett annat sätt än det normenliga, samtidigt som berättelsen om den nyss hyllade dramatenskådespelaren som nu på väg ner i avgrunden, bär alldeles på egen hand. Min kandidatuppsats var en textanalys av boken.

Livet är någon annanstans och Avskedsvalsen

av Milan Kundera

De här böckernas betydelse i mitt liv skiljer sig från de andra på så sätt att de fått mig att se min egen utveckling på ett oväntat sätt. Jag läste dem första gången när jag var omkring tjugo och tyckte att de talade direkt till mig, det var om mig Kundera skrev. Så läste jag om dem kanske tio år senare – och tyckte att de var banala och sexistiska. En besvikelse på böckerna och författaren, men framförallt var jag förvånad över mig själv.

Vår man i Havanna

av Graham Greene

Den första boken jag läste av Graham Greene, en av mina favoritförfattare. Boken är en absurd spionroman, där en dammsugarförsäljare blir hemlig agent för den brittiska underrättelsetjänsten under kalla kriget, men uppgifterna han lämnar är alla påhittade. Underrättelsetjänsten tar dem dock på stort allvar, och därifrån utvecklas berättelsen. 

SAKPROSA

Under det rosa täcket – om kvinnlighetens vara och feministiska strategier

av Nina Björk

Som tonåring var jag feministiskt medveten, i teorin. Det var först under studenttiden som maktskevheten blev obehagligt tydlig för mig även i verkliga livet med alltifrån tröttsamma idéer bland om hur kvinnor, och för den delen män, ska vara och lärare som meddelade att de lyssnade mer på manliga än på kvinnliga studenter, till en mer utvecklad kunskap om fysisk utsatthet och det strategier som följde med det. Så gott som alla jag umgicks med, feminister som icke-feminister, läste Under det rosa täcket, naturligtvis med varierande behållning, men läsandet skapade samtal. För mig betydde boken framförallt en känsla av att inte vara ensam.

Om konsten att läsa och skriva

av Olof Lagercranz

Boken handlar om precis den konsten, att läsa och att skriva. Särskilt har jag fastnat för resonemanget som handlar om att läsandet skapar lugn men att skrivandet är förlösande. Det gör det och det är det.

Vasakärven och järnröret – om den långa bruna skuggan från Lund

av Per Svensson

Just Lunds brunhet under olika tider är egentligen inte det (mest) intressanta med boken. För mig är det intressanta att vi lever i ett samhälle som inte ser ut som 30-talets, och likväl är de mekanismer som rullat igång desamma nu som då, jag väljer att koka ner dem till detta: att hitta ett de för att hitta ett vi.

Hälsningar från ondskans axelmakter – vardag och vansinne i världens mest stängda länder 

av Caroline Salzinger

En svensk utrikesreporters skildring inifrån de länder som efter 9/11 definierades som ondskans axelmakter av George W Bush: Irak, Iran och Nordkorea, och därefter Syrien, Libyen och Kuba. Den beskrivning som mest stannat kvar hos mig är den om Nordkorea, kanske beror det på att det är en så extremt sluten och därför absurd diktatur. 

Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen

av Roland Paulsen

Jag vill börja med att säga att jag gillar Arbetsförmedlingen. Roland Paulsen ger Af storstryk, men det är inte det jag tycker om med boken; jag gillar att den ifrågasätter arbetets vara och jag gillar samtalet om vad arbetet gör med oss, som individer och som samhälle. Varför arbetar vi? Jag tycker mycket om mitt jobb, men att försöka besvara frågan om varför jag egentligen gör jobbet och vad nyttan med det jag gör egentligen är, är plågsamt och skönt i fin förening – det välgörande skrapandet på normerna och de egna föreställningarna.