Trots att klass har stor betydelse för våra liv får fenomenet inte alltid den uppmärksamhet det förtjänar i forskningen. I Sverige är den arbetarlitterära traditionen starkare än i många andra länder, vilket gör den till ett spännande litterärt fenomen. Men arbetarförfattarna har också mycket att säga oss om klassamhället och kampen mot klassorättvisor, både förr och nu.

Kvinnliga arbetarförfattare

Den svenska arbetarlitteraturens historia var länge ett manligt fenomen. Maria Sandel kallas ibland vår första kvinnliga arbetarförfattare. Hon var ganska ensam i sin generation. Under arbetarlitteraturens guldålder på 1930-talet var kvinnorna få. Den mest kända från den tiden är Moa Martinsson. Idag är dock läget ett annat. Det senaste genombrottet för arbetarlitteraturen leddes av kvinnor: Susanna Alakoski och Åsa Linderborg. Många av samtidens ledande arbetarförfattare är också kvinnor: Jenny Wrangborg, Maria Hamberg, Sara Beischer, Marie Hållander, Cecilia Persson och Anneli Jordahl.
Magnus Nilsson

Arbetarserier

Dagens arbetarlitteratur präglas inte bara av att det finns fler kvinnliga arbetarförfattare än någonsin. Den är också gränsöverskridande. Ett exempel på detta är uppkomsten av "arbetarserier". Två av de främsta företrädarna för denna strömning är Hanna Petersson och Daria Bogdanska. Arbetarlitteratur i serieform är ofta mer direkt politisk och humoristisk än den traditionella skönlitteraturen.
Magnus Nilsson, prof. i litteraturvetenskap