Torun Mattsson #30

Det är en spännande och utmanande uppgift att välja ut böcker som har varit betydelsefulla för mig. Jag älskar böcker och har valt ut några böcker från min egen bokhylla som har gett mig fina läsupplevelser: Då och Nu.

Då

"Jane Eyre" (1847)

av Charlotte Bronte

Jag läste Jane Eyre som ung flicka och tyckte om karaktären Jane Eyre för att hon är modig och aldrig ger upp, fastän hon har det svårt. När hon är liten känner hon sig ensam och utsatt, och det påminner mig om hur det kan vara när man inte riktigt passar in. Men hon visar att man kan vara stark ändå och hålla fast vid vad som är rätt. Det finns flera intressanta kvinnor i boken. Bertha, Rochesters första hustru som hålls inspärrad på vinden på Thornfield Hall. Den kalla och orättvisa mostern Mrs. Reed. Janes kärlekshistoria med Rochester kändes spännande och skrämmande, men mest beundrade jag hennes självständighet och att hon vågar följa sitt eget hjärta.

"Anna Karenina" (1878)

av Leo Tolstoy

Anna Karenina är en av världslitteraturens mest kända kärleksromaner. Den skildrar det ryska samhället på 1870-talet i aristokratins salonger och livet på landet. Anna är en kvinna som bryter med samhällets normer när hon som gift förälskar sig i greve Vronskij. Anna Karenina handlar om kärlek, frihet, skuld, moral och samhällets förväntningar. Det kan bara sluta olyckligt! Scenen när hon kastar sig framför ett tåg från perrongen är en av de mest kända i litteraturhistorien och har tolkats på många olika sätt – som en protest mot samhällets normer och som en symbol för den hopplöshet som hon känner.

"Fröken Julie" (1888)

av August Strindberg

Min svensklärare på gymnasiet älskade August Strindberg. Hon sa aldrig hela namnet utan endast ”August”. Fröken Julie är en av Strindbergs mesta kända dramer från 1888 och behandlar teman som klasskillnader, könsroller, maktkamper och individens frihet och öde. Mina starkaste upplevelser av dramat är Cullbergbalettens uppsättning av dansverket som blev ett genombrott för den moderna dansen i Sverige (det enda dansverket i Sveriges kulturkanon).

"Den allvarsamma leken" (1912)

av Hjalmar Söderberg

Detta är en av svensk litteraturs mest berömda kärlekshistorier. Romanen handlar om kärlekens komplexitet och om frågan om livet bara händer eller om man kan välja sitt öde. Lydia och Arvid blir kära som unga men får inte varandra. När de möts igen tio år senare är gifta med andra men blir de förälskade på nytt. Men nu vill inte Lydia offra sin självständighet och Arvid vågar inte ta steget fullt ut. Söderberg är en otrolig författare och skriver med ett enkelt och vackert språk. Hans skildringar av Stockholm förgyller läsningen och romanen om kärlekens dilemman är tidlös.

"Den Blå rullgardinen/och Kvinnogatan"(Fröknarna von Pahlen-serien)(1930)

av Agnes von Krusenstierna

De modernistiska novellerna från 1930-talet väckte starka reaktioner på sin tid eftersom Krusenstierna ger röst åt kvinnors lust, skam och längtan. Berättelserna ifrågasatte kärnfamiljen och framställde kvinnor som självständiga subjekt. Jag var ung när jag läste Systrarna von Pahlens romansvit (I-VII) och drogs in kvinnors liv och förtärande passion till varandra och till män. Språket är lite gammaldags men innehållet är lika uppseendeväckande idag som när romanerna kom ut och angrep kärnfamiljen och sexualmorlalen.

"Mina drömmars stad" (1960)

av Per-Anders Fågelström

Min uppväxtstad Stockholm i Mina drömmars stad framstår som en plats i snabb förändring under 1800-talet, med industrier, byggnadsarbeten och inflyttning från landsbygden. Jag fascinerades av huvudpersonerna Henning och Lottens strävanden och av att läsa om det hårda livet för arbetarklassen – långa arbetsdagar, osäkra inkomster och trångboddhet. Samtidigt växer deras kärlek och vilja att skapa ett hem i denna växande stad. Jag läste bokserien som tonåring och kände en samhörighet med karaktärerna i boken och kunde relatera till min egen släkt som också kom från landsbygden för att vara med och bygga upp det moderna Stockholm.

"Onåd" (2000)

av J.M. Coetzee

Jag läste Onåd innan Coetzee tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2003. Jag hade nyligen börjat arbeta på Malmö högskola och boken handlar om en universitetslärare i Kapstaden i Sydafrika som har en kärleksaffär med en av sina kvinnliga studenter. Genom huvudpersonens fall konfronterades jag med frågor om skuld, försoning och makt i ett samhälle som fortfarande bär djupa sår och där maktbalansen mellan vita och svarta håller på att skifta. Det är en fantastisk bok!

Nu

"Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek" (2013)

av Lena Andersson

Det finns nog ingen litterär karaktär som jag har retat mig så mycket på som på Esther Nilsson i Egenmäktigt förfarande. Hon är en förnuftig intellektuell människa som utvecklar en helt oförnuftig känslosam och ojämlik relation till konstnären Hugo Rask. Romanen handlar om makt och om önskan att bli älskad. Själv vill jag skrika åt Esther Nilsson att skärpa sig och att hon ska gå vidare i sitt liv. ”Väninnekören” i romanen fungerar som ett slags samhälleligt och moraliskt eko till Ester Nilssons känslor och handlingar. Boken är rolig också!

"Fattigfällan" (2016)

av Charlotta von Zweigbergk

Jag läste Fattigfällan i en slags skräck och insikt om att vi inte har ett tryggt skyddsnät i Sverige. Karaktären Beata har en god utbildning, är framgångsrik inom sitt yrke och har ensam uppfostrat fyra barn. Men så blir hon långvarigt sjuk och ekonomin rasar. I Fattigfällan beskrivs skammen att bli fattig och ett samhälle som motarbetar en utsatt människa. Det är en ständig kamp mot försäkringskassan, kronofogden och socialtjänsten. För mig var boken ett uppvaknade och sedan den kom ut har andelen fattiga i Sverige ökat markant.

"Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen" (2019, svensk utgåva)

av Agota Kristof

De här böckerna är ett mästerverk! Det är en brutalt vacker trilogi om vad krig gör med människor. Böckerna kom ut 1986, 1988 och 1991 och är skrivna på olika sätt. Den inledande boken är skriven ur tvillingarnas perspektiv från deras dagböcker och skapar en kontrast mellan en avtrubbad barndom och ett brutalt krig. I den andra boken utforskas vad som är verkligt och påhittat och vem som är ansvarig för olika handlingar. Den tredje boken handlar om minnet och hur historien är subjektiv. Kristof leker med sanningen vilket gör läsaren osäker på vad som har hänt. Det är helt enkelt brilliant!

"Svärmodern" (2020)

av Moa Herngren

Jag drabbades av igenkänning som mamma till två söner när jag började läsa Svärmodern. Men jag skulle inte göra de gränslösa handlingar som huvudpersonen gör! Åsa är ensamstående mamma och har en nära relation med sin son. Men allting förändras när sonen träffar en ny flickvän och mamman inte längre är den viktigaste människan i hans liv. Moa Herngren skiftar berättarperspektiv mellan mammans och sonens och hon skriver på ett sätt så att berättelsen kryper in under huden. Jag vill säga till Åsa att hon måste backa och inte lägga sig i sonens livsval, men hon skulle inte ha lyssnat i alla fall. Det är skickligt berättat och smärtsamt för alla inblandade.

"Sniglar och snö" (2023)

av Agneta Plejel

Det här är den tredje delen i Agneta Pleijels delvis självbiografiska romansvit. Titeln kan tolkas anspela på snigelns långsamhet i ett liv som dotter, mor, yrkeskvinna och älskande. Snön kan vara en metafor för minnen som ligger begravda eller för känslor som är svåra att nå fram till, men som ibland smälter fram och blir synliga igen. Huvudpersonen är Sveriges första kvinnliga kulturchef på Aftonbladet. Förhållandet till den svala mannen och till dottern Linn skaver och hon söker efter passion i livet.  Hon hittar passionen men det är svårt. Jag tycker att Agneta Pleijel är en fantastisk kvinna och jag skulle gärna vilja vara hennes vän. Men varför är relationer mellan kvinna och man så svåra?

"Tre äpplen föll från himlen" (2024, svensk utgåva)

av Narine Abgarjan

Den här romanen läste vi nyligen i min bokklubb och jag tyckte mycket om den. Platsen är en bergsby, Maran, i Armenien. Det är en släktkrönika med magiska inslag. Titeln syftar på ett armeniskt sagoslut: "Tre äpplen föll från himlen – ett till den som berättade, ett till den som lyssnade och ett till den som förstod”. Det är en bok om åldrande och gemenskap men även en berättelse om motståndskraft och ett mirakel. Det är också en bok om hopp och att uppskatta det vardagliga och till synes obetydliga i livet.

"17 juni" (2025)

av Alex Schulman

Vidar är lärare på en skola och har nyligen blivit avstängd från sin lärartjänst med anledning av en våldsam incident på skolan. Han hittar av en slump telefonnumret till familjens sommarstuga och ringer till sin egen barndom. Pappan, som har varit död sedan länge, svarar i telefonen. Vidar börjar kartlägga sin barndom på en speciell dag; den 17 juni 1986. Vidar gör fler överträdelser mot den elev som har varit inblandad i incidenten på skolan. Jag sträckläser Schulmans bok och dras med i barndomens sår och minnen. Det fascinerande att det litterära greppet att ringa till sin egen barndom fungerar. Det känns rimligt att Vidar pratar med sig själv som barn och att han försöker skydda det utsatta barnet. Romanen är en smärtsam uppgörelse med barndomen och hur vuxnas beteenden kan påverka barn långt upp i vuxen ålder.

"Den barmhärtige mördaren" (2025)

av Patrik Svensson

Jag har precis läst ut dokumentärromanen Den barmhärtige mördaren och jag tycker att Patrik Svensson skriver fantastiskt. Han bestämmer sig för att ta reda på vad som hände när stataren Elof Nilsson tog livet av sin hustru och tre barn på morgonen den 26 februari 1942. Det är en stark berättelse om klassamhället i Sverige och händelserna utspelar sig i Skåne. Boken ger en detaljerad inblick i statarnas livsvillkor: fattigdom, rotlöshet, hårt arbete och maktlöshet. Händelsen 1942 är verklig och boken bygger på polisprotokoll, rättegångshandlingar och samtal med släktingar. Svensson försöker förstå vad som driver en människa till en sådan handling. Patrik Svensson får mig att fundera över om ett brott både kan vara oförlåtligt och ändå vara begripligt utifrån omständigheterna. Det är en sådan bra bok!

Och den bok som jag har ägnat mest tid åt:

"Expressiva dansuppdrag: utmanande läruppgifter i ämnet idrott och hälsa" (2016)

av Torun Mattsson

Avslutningsvis vill jag ta med den bok som jag har läst flest gånger av alla böcker – min egen avhandling. När jag ser min egen ”bokkanon” i bokstafetten finner jag mönster av att jag intresserar mig för människor, relationer och vikten av att skapa förutsättningar för människor att få växa och att leva. Det skulle även kunna beskriva min avhandling Expressiva dansuppdrag. Med utgångspunkt i pragmatismen utforskar jag lärares och elevers meningsskapande processer när dans som konstform, expressivitet, är ett undervisningsinnehåll i ämnet idrott och hälsa. Några viktiga resultat i avhandlingen är att undervisningen förändras och blir utforskande med fokus på rörelsers innebörd och mening när innehållet är expressiv dans. Estetiska lärprocesser kan utmana logiker av tävling och rangordning i ämnet idrott och hälsa. Slutligen får nya grupper av elever ett utökat handlingsutrymme när expressiva dansuppdrag iscensätts i ämnet idrott och hälsa.

Trevlig läsning!

Torun Mattsson