Bokstafetten | Inspireras av Jenny Pobiegas bästa läsupplevelser i utställningen här på webben eller på plats i Orkanenbiblioteket - där du också kan låna böckerna! Jenny är utbildnings- och forskningshandläggare på universitetskansliet, Gemensamt verksamhetsstöd.

Jag gillar att läsa, mest under sommaren när man kan sitta ute och då per automatik ”göra två saker samtidigt”. Jag gillar att läsa samma böcker om igen, som ni kommer märka nedan. Det finns något särskilt avslappnande i att ta upp en bekant bok som man vet att man kommer att gilla och bara njuta av den. Därför blir det här lite av en topplista över mina mest lästa böcker. Min favoritgenre är science fiction, men det slinker ner en och annan snaskig chick lit-pocket och facklitteratur också. För bokstafetten blir det dock inga snaskigheter, jag började från ett annat håll och nådde aldrig dit. Med det sagt rekommenderar jag varmt bokbytarhyllan på ett Mallorcahotell (eller, visar det sig, tredje våningen på Nereus).

"The Swarm"

av Frank Schätzing (2004)Den här boken har jag läst minst tre gånger. Kanske fyra. Den passar extra bra som svalka under en riktigt varm sommar, eftersom den till stora delar utspelar sig i havets djup och i Arktis. Boken är sci-fi/cli-fi som utspelar sig precis före smartphones, men ändå i en modern värld som vi känner igen. Men något är fel. Är det miljöförstöring, terrorister eller något annat? Det börjar verka som att havet självt har bestämt sig för att nu räcker det. 2023 kom en tv-serie som bygger på den actionfyllda boken, men den var tyvärr en besvikelse då djupet i karaktärerna inte riktigt fick komma med. För oss i universitetsvärlden är det lite extra kul att boken kretsar en hel del i akademiska miljöer och fångar upp vad vi kan uppnå när vi samarbetar. 

"Utrota varenda jävel "

av Sven Lindqvist (1992)

En bok som vi läste på gymnasiet, som fastnade och som jag återkommit till även senare. Tyvärr har jag lånat ut mitt exemplar och glömt bort till vem, annars hade jag läst den ännu fler gånger. Boken hämtar inspiration till sin titel från Joseph Conrads Mörkrets hjärta (Heart of Darkness från 1899, som också är lysande och en must read om du inte gjort det), och var min första kontakt med postkolonialism som kritisk teori. Jag fascinerades som 17-åring av brutaliteten i kolonialismens historia, men också av författarjagets egna resa genom Sahara och yrande nonsens i ett tält i en sandstorm. Det varierande språket och den lättillgängliga röda tråden gjorde att den här boken fastnade och inspirerade till vidare studier.

"Hajen 2"

”En helt ny roman av Hank Searls baserad på ett filmmanus av Howard Sackler och Dorothy Tristan inspirerad av Peter Benchleys ”Jaws”” – ur Det bästas bokval 1979 

Den här boken lånade jag från mormors bokhylla när jag var kanske 12 år gammal. Jag älskade hajar och allt som hade med havet och stora monster att göra. Jag visste att det fanns en film som hette Hajen, men jag hade inte sett den så det här var min första kontakt med den beryktade Jaws. När jag äntligen fick se filmen så blev jag mycket besviken över den platta karaktärsskildringen av själva hajen, som ju i boken hade helt egna motiv och känslor kring vad som försiggick… Jag håller alltjämt sträng uppsikt efter hajar i såväl simbassänger som insjöar och hav (men inte badkar, jag är inte tokig). Hur som helst kändes denna bok oerhört viktig att ha med på min lista. 

"The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy"

av Douglas Adams (1979)
På svenska "Liftarens guide till galaxen"

Jag älskar Douglas Adams sätt att skriva. Det är lekfullt, oväntat och fantasifullt rakt igenom och jag verkligen njuter när jag läser hans böcker. Så mycket att jag genast efter att ha läst dem själv gav mig på att skriva i liknande stil. Jag tror att jag läst dem två gånger, men att det börjar bli dags för en tredje eftersom de är så proppfulla med händelser och knasiga situationer att det är svårt att komma ihåg själva storyn när det gått några år. För den som mot förmodan aldrig hört talas om boken: vår huvudperson och straight man Arthur Dent rycks med på en hissnande resa genom galaxen samma torsdag som jorden ska destrueras för att göra plats för en intergalaktisk motorväg. Jag slår gärna ett slag för författarens andra böcker, som Tedags för dystra själar och Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå, eller Stjärnskeppet Titanic. De är också helt underbara.

"Good Omens: The Nice and Accurate Prophecies of Agnes Nutter, Witch"

av Terry Pratchett och Neil Gaiman (1990)
På svenska "Goda omen"

Det här är en bok för den som gillar underbart tramsiga texter med komplicerat ordförråd. Den bibliska apokalypsen är nära förestående, vilket känns lite trist för demonen Crawley och ängeln Aziraphale, som ändå trivs rätt bra med sin tillvaro på jorden och inte alls känner för att återvända till den eteriska tillvaro de kom från. Dessutom har de tyvärr lyckats slarva bort Antikrist. Typiskt.  

I förordet till min utgåva skriver författarna om hur de signerat väldigt många exemplar, men att böckerna av någon anledning alltid verkar gå sönder på olika spektakulära vis. Intressant, eftersom mitt ex har en oförklarlig reva rakt genom en stor del av sidorna. Nåväl, det är säkert inget konstigt med det.

"Foundation

av Isaac Asimov (1942/1951 – 1993)
På svenska "Stiftelsen"

Att läsa gammal science fiction är ett kittlande fönster mot tankar och förhoppningar från författarens samtid. Denna trilogi, som växte till en serie med sju böcker, har jag (surprise) också läst ett par gånger, framförallt för att jag älskar ett ordentligt världsbygge. Jag tror faktiskt att det bästa sättet att läsa dem är så som jag råkade göra: först de tre böckerna från 1950-talet (Foundation, Foundation and Empire, och Second Foundation), och därefter alla sju i ordning några år senare. Böckerna kretsar kring Hari Seldon som utvecklat psykohistoria, en vetenskap som gör det möjligt att förutspå framtiden med hjälp av vad vi idag kanske skulle kalla big data. Eftersom det tiotusenåriga galaktiska imperiet håller på att sönderfalla, är det av största vikt att minimera den mörka tid av barbari som förutspås komma. Böckerna rör sig mellan enskilda personers innersta känslor och ett galaxomfattande medvetande.

"Pestens tid"

av Stephen King (1978) 

Sedan mellanstadiet har jag varit fascinerad av saftiga virus och inte minst digerdöden. Pestens tid gick som tv-serie på 90-talet och efter första avsnittet förbjöd mamma mig att titta vidare, eftersom den var så läskig. Kort därefter upptäckte jag den postapokalyptiska boken i min farbrors bokhylla, och lånade den utan några som helst betänkligheter från de vuxna (det var ju bara en bok). Nu handlade den till min initiala besvikelse inte alls om digerdöden, men oj vad spännande – och läskig! När coronapandemin slog till dök ett exemplar av boken upp i vårt soprum, som jag såklart plockade med mig och läste om med god behållning. Jag har dock aldrig vågat försöka titta på tv-serien igen. 

"American Psycho"

av Bret Easton Ellis (1991)

När jag var i 15-årsåldern var jag mycket fascinerad av splatter. Jag antar att filmen, som kom vid den här tiden (2000), gjorde att jag hittade till boken. Man ville ju gärna vara lite creddig och läsa boken först. Det mesta av den mörka satiren över konsumtionssamhället gick över huvudet på mig, men de räliga scenerna var ju minst sagt minnesvärda, och boken blev en favorit som jag läst (med betydligt större behållning) även som vuxen.

Kompletterande lästips om konsumtionssamhället: Sireners sång (Nina Björk 2012) och No Logo (Naomi Klein 1999). Kompletterande splatterfilm: Blade (1998). 

"1984"

av George Orwell (1949) 

Den här boken lånade jag på Staffanstorps bibliotek och läste en sommar runt 2005. I stämplarna längst bak i boken kunde jag se att den lånats ut för första gången 1974. Kittlande! Hur upplevde den personen Orwells framtidsdystopi? Var den rädd för att det skulle bli så? Hur förhåller vi oss till science fiction före, respektive efter, året den utspelar sig? Så många tankar. 

En bok som man undrar om Orwell läst som inspiration är Kallocain (Karin Boye 1940). Båda tar sig an frågor kring individens ansvar i en totalitär miljö. Den moraliska skyldigheten att göra motstånd ställs mot vårt behov av tillhörighet och, till slut, människans psykiska och fysiska begränsningar.