Design kan påverka tandimplantats funktion och hållbarhet
Zirkoniumoxid är starkt, men sprödare än titan. Det gör att noggrann implantatdesign och val av implantat är viktigt, menar Abdulaziz Gul.
Tandimplantat i zirkoniamaterial är i dag ett alternativ till traditionella implantat i titan. Nu visar ny forskning vid Malmö universitet att designen på dessa implantat kan påverka hur väl de tål belastning och deras frakturresistens – samtidigt som fler långsiktiga kliniska bevis efterlyses.
– Implantat av zirkoniumoxid bör inte betraktas som en enhetlig kategori. Olika utformningar kan bete sig olika under belastning, så deras prestanda måste utvärderas individuellt, säger Abdulaziz Gul, som nyligen disputerade vid Odontologiska fakulteten
Intresset för tandimplantat tillverkade av zirkoniumdioxid, ofta kallat zirkonia, har ökat under de senaste åren. Zirkoniumoxid är biologiskt kompatibel keramik med en tandliknande färg som särskilt uppskattas i estetiskt krävande områden, framför allt framtill i munnen.
Det är en fördel när tandköttsvävnaden är tunn eller tandköttet har dragit sig tillbaka – då titanimplantatets grå färg annars skulle vara synlig. Samtidigt är kunskapen är begränsad om hur olika typer av zirkoniaimplantat fungerar under belastning.
Zirkoniaimplantat finns i dag i flera utföranden, eller design. Vissa består av en enda sammanhängande del, medan andra är uppbyggda av två komponenter: ett implantat som förankras i käkbenet och en separat kopplingsdel (så kallad distans) som bär själva tanden.
Implantaten med två komponenter finns också i olika typer beroende på om kopplingen ligger närmare benet eller mjukvävnaden, tandköttet, i munnen. Själva kopplingen, eller skruven, kan också variera och antingen vara tillverkad i titan eller zirkonia.
– Zirkoniumoxid är starkt, men sprödare än titan. Det gör att noggrann implantatdesign och val av implantat är viktigt, säger Abdulaziz Gul.
Abdulaziz Gul har i tre delstudier i sitt avhandlingsarbete undersökt hur olika implantatkonstruktioner påverkar kliniska resultat, spänningsfördelning och risk för frakturer.
I den första delstudien analyserades tidigare kliniska studier av olika zirkoniaimplantat. Här visade det sig att endels-implantat uppnådde en överlevnadsgrad på 95 procent efter fem år. Dessutom visade det sig att implantat med yta som etsats med syra hade högre överlevnad än implantat med andra ytor. Medan implantatens längd eller diameter inte hade någon större betydelse för livslängden.
Abdulazis Gul tittade också på var och hur olika spänningsnivåer uppstår när implantat med olika design utsätts för belastning. Detta genomfördes med en så kallade finit elementanalys – ett slags datorbaserat hållbarhetstest.
Resultaten visade att det finns skillnader mellan de olika formerna av zirkoniaimplantat. Exempelvis hade tvådelade implantat, i jämförelse med endelsimplantat, lägre spänning inne i själva implantatet samtidigt som en större del av krafterna överfördes till omgivande struktur.
I avhandlingens avslutande studie utsattes sedan implantaten för omfattande laboratorietester. Dessa visade att samtliga undersökta implantat, såväl de med en sammanhängande del som de olika typerna med två delar, har tillräcklig hållbarhet för att motivera fortsatt klinisk forskning och utvärdering.
De tvådelade implantaten med koppling på mjukvävnadsnivå visade sig därutöver ha den högsta motståndskraften mot frakturer av de undersökta konstruktionerna.
– Sammantaget kan vi konstatera att vetenskapliga kunskapsunderlaget är förhållandevis gott när det gäller implantat i en sammanhängande del, medan underlaget är mer begränsat för implantaten med två komponenter.
– Här behövs fler långsiktiga kliniska studier för att kunna avgöra om de skillnader som observerats i laboratoriestudierna kan ha betydelse för patienterna, säger Abdulaziz Gul.
