Korrekt hantering av material – avgörande vid framställning av tandkronor
"Högtranslucenta zirkoniamaterial har lägre hållfasthet och är generellt mer känsliga för exempelvis slipning, vilket ger en mindre felmarginal", säger Camilla Johansson.
Förlorade eller skadade tänder ersätts ofta med kronor eller broar av zirkoniamaterial. Hur materialet hanteras under framställningen av dessa tandersättningar kan emellertid ha stor betydelse för deras egenskaper, vilket kan påverka deras livslängd, visar ny forskning vid Malmö universitet.
– Material behöver väljas efter patientens förutsättningar och hanteras utifrån dess specifika egenskaper för att optimera materialegenskaper och säkerställa förutsägbara och patientsäkra behandlingar, säger Camilla Johansson, doktorand vid Odontologiska fakulteten.
Zirkonia är keramiska material som i dag ofta används till tandersättningar såsom kronor och broar. Materialen är populära eftersom de är hållfasta, vävnadsvänliga och efterliknar den naturliga tandfärgen.
Samtidigt har utvecklingen av nya generationer av zirkoniatyper gjort materialval och val av bearbetning alltmer komplext.
I dag finns det material med olika translucensgrad (genomskinlighet) och material som består av flera lager av olika typer av zirkonia och färgnyanser, med skilda egenskaper och användningsområden – så kallade högtranslucenta och flerskiktade zirkoniamaterial.
Doktorand Camilla Johansson har i sin avhandling utvärderat hur olika steg i framställningen av dessa tandersättningar, på såväl tandtekniska laboratorier som tandvårdskliniker, påverkar egenskaperna hos dessa moderna material.
Framställningen på laboratorier består bland annat av sintring (sammanbakning av partiklar genom värme), slipning och polering samt glansbränning (glasering), medan efterföljande justering på klinikerna omfattas av slipning och polering för att anpassa tandersättningen till patientens bett.
– Många nya material marknadsförs intensivt av producenterna, vilket gör det svårt för tandläkare och tandtekniker att orientera sig och välja rätt material och framställningsprocesser för olika användningsområden.
Det övergripande resultatet av avhandlingen visade att stegen som utförs under framställningen påverkar materialens inre struktur och egenskaper olika beroende på typ av zirkonia.
I en av delstudierna konstaterades bland annat att flerskiktad zirkonia (med flera zirkoniatyper i lager) bör poleras, medan högtranslucent zirkonia med färglager bör poleras och glansbrännas på laboratoriet för hög hållfasthet och ytjämnhet. Därutöver visade sig tandläkarens justeringar försämra hållfastheten hos högtranslucenta zirkoniamaterial.
– Högtranslucenta zirkoniamaterial har lägre hållfasthet och är generellt mer känsliga för exempelvis slipning, vilket ger en mindre felmarginal. Dessa material kräver därför specifik hantering under framställningen och justeringar av tandersättningar bör utföras med försiktighet och följas av noggrann polering för att tandersättningarna ska hålla länge, säger Camilla Johansson.
