Bättre psykisk hälsa efter tio år med forskningsprojekt

Forskningsprogrammet Jämlik hälsa – Hälsofrämjande innovation i samverkan har funnits i Lindängen sedan 2016. Syftet har varit att förbättra hälsan i området genom insatser som utgår från de boendes egna behov. Arbetet har omfattat allt från fysisk aktivitet och social gemenskap till språkträning, digital kompetens och stöd i kontakter med myndigheter.

Det är väldigt roligt att det har blivit en så bra modell, men det är lite som när ens barn blir stora, att nu är det dags för mig att släppa taget om det.

Margareta Rämgård, docent i vårdvetenskap 

De senaste tre åren har verksamheten utvärderats genom gruppintervjuer och enkäter med cirka 120 deltagare. Totalt har omkring 400 personer deltagit i verksamheten sedan starten.

Resultaten från utvärderingen visar flera positiva effekter. De tillfrågade upplever att de mår bättre och har även gett konkreta exempel på förbättringar, som färre läkarbesök och minskat behov av värktabletter och sömnmedicin.

– Det är framför allt den psykiska hälsan som har blivit bättre. Mår man psykiskt bättre gör det också att den fysiska hälsan blir bättre, säger Margareta Rämgård.

Skapar nya vänner

Hon lyfter också fram betydelsen av att människor får ett sammanhang, ett socialt stöd och en lokal att återvända till.

– Flera av dem berättar att de har ett ställe där de får vänner och gör saker tillsammans över tid – det gör att man mår bättre och tar tag i olika saker som utbildning och annat.

Arbetet har också stärkt deltagarnas kunskap om hälsa och deras möjligheter att förstå och använda samhällsinformation. Det är en viktig del av att kunna agera i sin egen vardag och i kontakt med samhällets olika funktioner.

– Hälsolitteracitet, vad man tycker att man har för kunskap och information om hälsa, det ökar markant i de här grupperna, säger Margareta Rämgård.

De boendes behov i centrum

En bärande tanke under alla dessa år har varit att insatserna ska utgå från Lindängenbornas egna behov och tas fram tillsammans med de boende.

– Det viktigaste för oss har varit att lyssna på människor. Hälsa kan innebära så olika saker för olika personer. Det kanske inte handlar om att de inte vill ägna sig åt fysisk aktivitet som yoga utan att de inte har råd med bussbiljett till stadens aktiviteter eller att de inte har råd med inträde, säger Margareta Rämgård.

Jämlik hälsa har använt sig av en deltagarbaserad forskningsmetod som kallas Community-based participatory research, CBPR. Hela projektet skapades utifrån en process med 150 invånare. Det resulterade i sex hälsolabb med olika fokusområden. Processen har sedan upprepats årligen och alla aktiviteter har utvärderats av doktorander och forskare.

Flera aktörer samaverkar

Till labben knöts hälsofrämjare, frivilliga från området som drev arbetet och aktiviteterna framåt inom ramarna för programmet. Flera andra aktörer, som Malmö stad, föreningar och privata företag, har också ingått i samarbetet.

För Margareta Rämgård och hennes kollegor har det varit avgörande att arbetet fått pågå över tid.

– Problemet med sådana här interventioner är att de ofta blir kortsiktiga, man ser ett bra resultat men sen händer inget. Men det som vi har lyckats med är att bygga in det i systemet, säger Margareta Rämgård.

Hur har ni lyckats med det?

– Det som gör att vi har kunnat arbeta över lång tid är att vi haft den här samverkan mellan olika aktörer, men även den här deltagarbaserade forskningsmetoden.

Efter tio år beskriver hon arbetet i Lindängen som ett exempel på vad som krävs för att skapa verklig förändring genom att bygga tillit, ha tålamod och låta människor själva vara med och forma insatserna.

– Det är väldigt roligt att det har blivit en så bra modell, men det är lite som när ens barn blir stora, att nu är det dags för mig att släppa taget om det.