Forskning ger vägledning för tandvård inför medicinsk behandling
Patienter behöver inför vissa medicinska behandlingar genomgå en noggrann undersökning av mun, tänder och käke – i syfte att minska risk för efterföljande komplikationer. Hur stor nytta dessa undersökningar gör är dock oklart, men en ny avhandling från Malmö universitet kan ge vägledning.
I samband med vissa medicinska behandlingar, till exempel organtransplantationer, blir kroppen mer känslig för infektioner. Vården vill därför undersöka, upptäcka och åtgärda problem i munnen innan behandlingen startar. Med följd att dessa patienter ofta får genomgå en så kallad – odontologisk fokalutredning.
Men trots att sådana undersökningar är vanliga finns det få studier som visar vilka tandproblem som behöver behandlas och vilka som kan vänta. Ett tillstånd som är särskilt omdiskuterat är rotfyllda tänder med symptomfri inflammation vid rotspetsen, så kallad asymtomatisk apikal parodontit.
Här är befintliga riktlinjer ofta allmänt hållna och lämnar stort utrymme för tolkning.
Det övergripande syftet med Jenny Olssons avhandlingsarbete vid Odontologiska fakulteten har därför varit att bidra med kunskap som kan underlätta för tandläkare att fatta beslut vid dessa odontologiska fokalutredningar. Då med särskilt fokus på just rotfyllda tänder med symptomfri inflammation.
Resultaten visar att sjukhustandläkare i Sverige, som ingått i två delstudier, ofta gör likartade val av behandlingar inför ingreppen, vilket tyder på att patienterna får en relativt likvärdig vård. Åtminstone när det gäller exempelvis karies och tandlossning.
Men när det gäller de symtomfria inflammationerna vid rotfyllda tänder så är situationen annorlunda. Här är tandläkarna inte alltid överens om hanteringen. I dessa fall kan en tandläkare välja att behandla, medan en annan avstår.
Avhandlingen visar samtidigt att det inte alltid går att avgöra hur allvarlig rotspetsinflammationen är, trots röntgenbilder och klinisk undersökning. Faktorer som rotfyllningens ålder och kvalitet samt förändringens utseende på röntgen återspeglar inte alltid graden av inflammation. Sådana faktorer bör därför tolkas med försiktighet.
En delstudie tyder också på att infektioner i munnen och behandling av tänder inför en transplantation kan påverka risken för efterföljande infektioner efter ingreppet, däremot inte risken för att patienten avlider eller att kroppen stöter bort det nya organet.
Sammantaget bidrar avhandlingen med kunskap som kan hjälpa tandläkare att fatta mer välgrundade beslut i framtiden om när, varför och hur de ska hantera olika tandproblem inför medicinsk behandling.
– Det är önskvärt om vi kan ta fram mer evidensbaserade riktlinjer, men samtidigt måste varje behandling utformas utifrån den enskilda patientens behov. Detta då det är många faktorer som behöver vävas in i beslutet.
– Det behövs därför fler diskussioner om riskbedömning i dessa fall inom tandläkarkåren om vi ska kunna nå större koncensus och en mer likvärdig vård, säger Jenny Olsson.
