Ungdomar med käksmärta önskar mer stöd vid digital behandling

– Unga har ofta höga prestationskrav, samtidigt som de har liten tilltro till sin egen förmåga. De efterfrågar därför stöd och bekräftelse av tandvården, säger Tessa Bijelic, som nyligen disputerade vid Odontologiska fakulteten.

Många barn, ungdomar och vuxna drabbas av olika käkproblem, så kallad temporomandibulär dysfunktion, TMD. Besvären yttrar sig som smärta i ansikte och käkar, huvudvärk och upphakningar eller låsningar av käken och påverkar ofta såväl vardag, välbefinnande som livskvalitet.

– Dessa besvär ökar under tonåren och de tidiga vuxenåren och riskerar att kvarstå senare i livet om de lämnas obehandlade. Det är därför viktigt att tillståndet identifieras och behandlas i ett tidigt skede.   

I dag rekommenderas så kallad self-management, eller egenvård, som förstahandsbehandling vid dessa besvär. Tanken är att patienten själv ska få verktyg att hantera sin smärta genom exempelvis kunskap om tillståndet, rörelseövningar för käken, avslappningstekniker och beteendemedicinska strategier.

Tessa Bijelic har i sin avhandling tittat närmare på om det finns forskningsstöd för denna behandling vid TMD samt undersökt hur väl tonåringar följer och upplever en digital version av motsvarande egenvård.

Resultaten i den första delstudien, en litteraturöversikt av tidigare forskning, visade att behandlingen har visst vetenskapligt stöd för vuxna patienter. Medan kunskapen om behandlingseffekt hos barn och ungdomar fortfarande är väldigt begränsad.

I avhandlingens kliniska studie fick sedan ungdomar antingen behandling via ett internetbaserat egenvårdsprogram eller en bettskena. Resultatet blev tydligt: tonåringarna fullföljde sällan den digitala behandlingen samtidigt som bettskenan gav bättre resultat när det gäller minskad smärtintensitet och hur mycket smärtan påverkar vardagen. Ungdomarna visade sig dessutom vara mer nöjda med och hade högre tilltro till behandling med bettskena.  

När forskaren Tessa Bijelic i avslutande delstudie intervjuade de unga deltagarna om det internetbaserade programmet så framträdde emellertid en mer komplex bild. Många såg behandlingen som en möjlighet till mindre smärta och bättre livskvalitet, men att egenvård upplevdes som krävande och utmanande. Flera efterfrågade därför mer stöd och bekräftelse av tandvårdspersonal. 

– Men svaren var inte heller helt entydiga. Trots beskrivna svårigheter berättade vissa ungdomar att de genom det digitala egenvårdsprogrammet hade fått ökad förståelse för olika triggers och beteendemönster i samband med sina käkproblem.

Sammantaget visar avhandlingen att egenvård är en viktig del av behandlingen vid TMD, men också att framtida digitala egenvårdsprogram behöver utvecklas för att bättre möta ungdomars förutsättningar, behov och preferenser. Målet är att skapa behandlingar som känns relevanta, genomförbara och meningsfulla för ungdomar med käksmärta och som kan ge ett verkligt stöd i deras hantering av besvären.

– Tillgång till behandling och dess innehåll i sig är inte tillräckligt för att uppnå god effekt. Vi måste bredda perspektivet och ta hänsyn till faktorer som förväntningar, motivation, trovärdighet och mottaglighet hos de unga patienterna, säger Tessa Bijelic.