Träning lindrar smärta i käken – men effekten är inte lika för alla

Den här typen av smärta, så kallad orofacial smärta, kan göra det svårt att tugga, prata och äta. För många påverkar det såväl välbefinnande som livskvalitet i form av ständig värk och trötthet i käkmusklerna. Besvären är särskilt vanliga bland kvinnor och unga vuxna.

Den vanligaste orsaken bakom problemen är så kallad temporomandibulär dysfunktion (TMD) – ett samlingsnamn för smärta och störningar i käkleder och käkmuskler. Ofta handlar det om att man pressar eller gnisslar tänder eller spänner käkarna utan att vara medveten om det.

– Då många gör detta utan att tänka på det så kan dessa beteenden vara svåra att upptäcka och bedöma för vårdansvarig tandläkare, säger Nikola Stanisic, doktorand vid Odontologiska fakulteten, Malmö universitet.

Träning är en vanlig behandlingsform vid denna typ av långvarig smärta. Syftet är att förbättra funktion, minska smärta och stärka käksystemets förmåga att hantera belastning. Nu visar Nikola Stanisics avhandling att effekten av denna träning varierar beroende på individens smärtnivå och belastning käkarna i vardagen.

Med denna kunskap kan vi utforma mer träffsäker och personanpassad behandling för käksmärta

Resultatet har han tagit fram genom att undersöka dels hur smärta och överbelastning påverkar käkfunktion och aktivitet i käkmuskel, dels hur käksystemet svarar på träning och hur hjärnan och nervsystemet anpassas till denna träning, så kallad neuroplasticitet. Dessutom har han genomfört en systematisk översikt av tidigare relevant forskning om smärta och neuroplasticitet, som dock sällan har varit fokuserad på käksystemet.

– Trots att träning av käken är den vanligaste formen av behandling för att återskapa funktion och lindra smärta så har vi hittills haft förvånansvärt lite kunskap om hur hjärnan och nervsystem reagerar på denna träning, säger Nikola Stanisic.

I en av delstudierna fick deltagare genomgå ett kort träningsprogram för käken. Här visade det sig att träning förbättrade funktionen i käken hos både smärtfria personer och de med smärta – men att smärta och belastning påverkade graden av förbättring. Hjärnans motoriska system förändrades av träning, men anpassningen var långsammare hos personer som ofta pressar tänderna eller spänner käkarna, så kallad bruxism.

En annan delstudie visade att det finns ett tydligt samband mellan hur personer själva upplever att de spänner sina käkar och hur aktiviteten faktiskt ser ut i musklerna. Personer med smärta hade längre perioder av lågintensiv muskelaktivitet. Detta ger troligen sämre möjlighet för musklerna att återhämta sig.

– Jag hoppas att resultaten ska bidra till ökad förståelse för TMD-smärta och att klinikerna inte bara tittar till smärtan, utan även hur patienterna belastar käkarna i vardagen.
– Med denna kunskap kan vi utforma mer träffsäker och personanpassad behandling för käksmärta, säger Nikola Stanisic.   

Läs Nikola Stanisic avhandling i Diva