”Vi fokuserar för mycket på vilka som begår brott och för lite på varför”

Erfarenheterna från uppväxten på Brynäs har starkt påverka Wikströms forskning och dess inriktning. Trots den problemtyngda miljön var det endast ett fåtal av de som växte upp på Brynäs som blev tungt kriminella, något som ledde Wikström till frågan ”Varför de få och inte de många” och vikten av att förklara den skillnaden för att bättre förstå brottslighetens orsaker och dess prevention. En fråga som följt honom genom 45 års forskning.

I dag är Per-Olof Wikström professor i kriminologi vid Malmö universitet och professor emeritus vid University of Cambridge. Hans forskning har belönats med ett stort antal av kriminologins främsta internationella utmärkelser, däribland Stockholm Prize in Criminology, Beccaria Gold Medal, Sellin-Glueck Award och European Criminology Award.

Hans senaste bok Character, Circumstances and Criminal Careers, skriven tillsammans med Kyle Treiber och Gabriela Roman, har nyligen tilldelats en ’outstanding contribution award’ av det Amerikanska kriminologförbundets avdelning för livsförloppskriminologi. Boken bygger på en omfattande långtidsstudie av unga människors uppväxt och undersöker hur individens egenskaper och livsmiljö samspelar när kriminalitet utvecklas.

Brottslighet kräver andra förklaringar

Wikström är kritisk till att socioekonomiska faktorer ofta ses som en avgörande förklaring till brottslighet.  

– Det stora problemet med den förklaringen är att det bara är ett fåtal människor med en socialt problematisk bakgrund som blir kriminella, och att långt ifrån alla som är kriminella har en sådan bakgrund, säger han.

Den grundläggande frågan för hans situationella handlingsteori är hur det kommer sig att vissa människor, i vissa omständigheter, uppfattar brott som ett acceptabelt handlingsalternativ. Svaret på den frågan finner han i det moraliska innehållet i vardagslivets miljöer, och dess påverkan på människors brottsdeltagande och utveckligen av deras brottsbenägenhet.

– De flesta människor ser sällan eller aldrig våld som ett handlingslaternativ, men att vissa gör det, i vissa omständigheter, beror i stor utsräckning på de moraliska sammanhang i vilka de verkar och har formats, säger han. 

Från Stockholm till Cambridge och Malmö

Wikström tänkte först inrikta sig på socialpsykologi men hamnade mer av en slump i kriminologin. Efter att ha varit verksam vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet, det Brottsförebyggande rådet, och Polishögskolan i Solnas forskningsenhet, fortsatte karriären vid Cambridge. Där grundade han Centre for Analytic Criminology och initierade långtidsstudien PADS+, som blev central för utvecklingen och prövningen av hans teori.

År 2007 assisterade han Marie Torstensson Levander med att etablera och bygga upp kriminologin vid dåvarande Malmö högskola. Han undervisar fortfarande här och uppskattar särskilt mötet med studenterna på grundutbildningen och deras varierande bakgrund som öppnar möjligheter för intressanta samtal.

– Det är särskilt roligt att tillsammans med Marie undervisa på den inledande kursen om brottslighetens orsaker och förebyggande.

”Vi ingriper när det redan är för sent”

Resultatet från hans forskning har stärkt Wikströms övertygelse om att kriminalpolitiken måste bli mer förebyggande. Enligt honom koncentreras insatserna alltför mycket till människor som redan utvecklat en kriminell livsstil.

– Vi behöver en mer proaktiv kriminalpolitik som också satsar hårt på att förebygga nyrekrytering till brottsligheten. Nu fokuserar man nästan uteslutande på att få redan brottsaktiva personer att minska eller sluta med sin kriminalitet, framförallt genom tillfällesbegränsande åtgärder och rättsväsendets och socialtjänstens reaktiva insatser, hävdar Wikström.

– Det gäller att bättre påverka de som bäst kan påverka nyrekryteringen, d.v.s. att stärka föräldrar och lärares förutsättningar för och engagemang i barn och ungas moralbildning och träning i förmåga till självkontroll.

– Det gäller också att motverka förekomsten av miljöer och media som normaliserar brott genom att rättfärdiga, ursäkta, tolerera eller ignorera brottshandlingar och normbrytande beteenden, säger han.

Trots internationella utmärkelser och ett långt forskarliv är han långt ifrån färdig. Frågan från barndomens Brynäs lever vidare.

– Forskning är alltid ett ”work in progress”.

– Det blir bättre forskning om man fokuserar på ”jag vill förstå varför...” i stället för att tänka ”jag vill visa att …”.