Förskollärarutbildning: Förskollärarutbildning

"Man känner sig alltid välkommen"

Högskolestudier var inte en självklarhet för Kasra Messri: – Jag upptäckte mitt intresse för att jobba med barn när jag jobbade som elevassistent inom skolan. Jag bestämde mig för att ta steget och utbilda mig. Det är jag glad för – det är en väldigt rolig och givande utbildning.

"Jag var lite nervös inför att gå tillbaka till att studera. Men Malmö universitet erbjuder mycket hjälp. Det finns studiegrupper, workshops och skrivhjälp. Handledarna på universitetet är väldigt hjälpsamma, jag kan mejla dem när jag vill. Det akademiska skrivandet var lite skrämmande i början, men ju mer jag kom in i det desto lättare blev det. Nu har jag hittat ett studiesätt som fungerar för mig och jag känner mig mer bekväm.

Upplägget på förskollärarutbildningen är bra, det går i lagom takt men jag hinner ändå med väldigt mycket. Vi har många stora namn som kommer och föreläser och flera av våra lärare är själva författare. Det är lite lyx – att författaren till kursboken är föreläsaren.

Praktiken börjar tidigt, det är jättebra. Vi har en praktikperiod varje termin, totalt sex månaders praktik. Just nu är jag ute på min tredje praktikperiod, jag är färdig förskollärare i januari 2025.

Det ska bli spännande att komma ut i arbetslivet, man är väldigt attraktiv eftersom det är brist på förskollärare. Det är verkligen skönt att veta att vi har ett jobb när vi kommer ut. Så är det inte i alla utbildningar. Och jag kommer att landa på en rätt bra startlön, visst klarar du dig på studielånet, men det ska bli skönt att slippa det efter 3,5 år.

Det behövs fler manliga förskollärare, vi behöver visa att det inte är något fel på att jobba i ett kvinnodominerat yrke. Jag tycker att det är roligt, det är en härlig miljö. Som man i förskolan uppskattas du mycket både av barn och personal.

Det är många barn som aldrig sett en ung man arbeta inom förskolan. Man känner sig alltid välkommen, det är inte i alla jobb som folk ropar ens namn och kramar en när man kommer till jobbet, det skulle vara rockstjärna i så fall.

Flera dagar har jag haft en dålig dag på väg till jobbet, men sen går jag hem mycket gladare. Barnen hjälper mig, de gör mig glad och jag känner mig uppskattad.

När jag är klar ska jag jobba ett tag som förskollärare och bli trygg i min roll, sen finns många möjligheter. Du kan utvecklas mycket som person. Jag har ett intresse för specialpedagogik som är ett jätteintressant ämne. Det finns också möjlighet att bli förste förskollärare efter ett antal år, det verkar spännande. Att stötta andra förskollärare och jobba inom ledning.

Jag tycker det är jättekul att om jag senare kommer på att jag vill göra något annat, så kan jag göra det utan att lämna yrket. Det finns alltid alternativ, du kan verkligen bygga din karriär."

Hanna gjorde sin VFU i Ghana

På förskollärarutbildningen finns möjlighet att göra delar av sin verksamhetsförlagda utbildning, VFU, utomlands. Hanna Kronvall tillbringade en dryg månad av sin femte termin i Ghana.

– Volontärarbete och att åka ut i världen har alltid intresserat mig. Så när jag började fundera på VFU:n ville jag åka någonstans där jag hade chans att uppleva något som är totalt olikt det vi har här hemma.

Genom en vän som bor i Ghana hade hon fått upp ögonen för landet, och började leta efter praktikplats.

– Jag skrev till tre förskolor och fick snabbt svar från en internationell skola som kunde ta emot mig.

Trots att hon hade förberett sig på att det skulle bli ett äventyr blev de första dagarna i landet en utmaning.

– Fastän alla jag mötte var vänliga och hjälpsamma tog det tid att känna mig trygg och slappna av, berättar hon.

Efter någon vecka, när hon lärt känna huvudstaden Accra och vant sig vid den nya miljön, kändes det bättre och hon började på förskolan där barnen var mellan fyra månader och fem år gamla.

– I Ghana börjar man med skolbänksundervisning när barnen är två år. Det är en stor skillnad mot Sverige, där den fria leken är viktig.

Hanna hade med sig uppgifter från utbildningen som hon skulle genomföra. Hon kom överens med personalen om att utföra dem på de sätt som hon hade lärt sig i Sverige.

– Vi satte oss på golvet och jag jobbade med sång och rörelse. Det var roligt, för jag kände att det uppskattades mycket. 

Mest gillade hon att titta in till de minsta barnen. Där hade personalen en annan inställning: mer lek och plats för värme. Hon minns stunderna av fin kontakt med barnen.

Vad har du tagit med dig hem från tiden i Ghana?

– Jag tänker på det varje dag. Att se ett annat sätt att arbeta har gjort mig mer medveten om hur bra vi har det i Sverige. Det har stärkt min uppfattning om vikten av den fria leken och att låta barnen vara barn.

Har du något råd till den som funderar på VFU
utomlands?

– Våga! Det är lätt att övertänka saker, men ibland behöver man bara göra det. Åk till en plats du är sugen på att besöka. Malmö universitet har samarbeten som innebär fasta platser på skolor eller förskolor, men det går att åka till andra ställen. Planera in luft i schemat så att du hinner acklimatisera dig.