Arbetskraft på export: ny avhandling om Jugoslaviens migrationspolitik

–  Jugoslavien hade en tydlig agenda för att kontrollera migrationen så att den gynnade statens ekonomiska och politiska intressen, säger Mato Bošnjak, som nyligen disputerat i historia och historiedidaktik vid Malmö universitet.

I sin avhandling undersöker han hur den jugoslaviska staten organiserade och styrde arbetskraftsutvandringen under 1960- och 70-talet. Avhandlingen bygger på ett omfattande arkivmaterial från Belgrad och Zagreb med allt från myndighetsrapporter och statistik, till brevväxlingar mellan departement och ambassader.

– Materialet visar att jugoslaviska staten var väldigt ambitiös och kreativ för att dra nytta av migrationen, och att man byggde upp ett maskineri som snabbt kunde anpassas efter Jugoslaviens och mottagarländernas skiftande behov, bland annat efter oljekrisen då många länder stramade åt sin arbetskraftsinvandring och Jugoslavien strävade efter att organisera och styra återvandring.

Nya perspektiv på kvinnliga migranter

Ett annat centralt resultat i avhandlingen är att kvinnorna spelade en stor roll i den arbetskraftsutvandringen – ett delvis nytt perspektiv i historisk migrationsforskning, enligt Mato Bošnjak. Kvinnorna inkluderades tidigt i statens planering, inte bara som anhöriga utan som eftertraktad arbetskraft inom bland annat vården och textilindustrin.

 – Studierna tillför också ett nytt perspektiv för att belysa relationen mellan Sverige och Jugoslavien under den här tiden. Det visar att jugoslaviska staten spelade en central roll i uppbyggnaden av de avtal som reglerade arbetskraftsinvandringen hit, säger han.

Viktigt att behålla ett band till migranterna

Men för den jugoslaviska staten handlade de migrationspolitiska strategierna inte bara om de kortsiktiga ekonomiska vinsterna, utan också om att upprätthålla migranternas lojalitet till staten över tid.

– Genom bidrag till föreningar och medier i mottagarländerna kunde man behålla ett band till migranterna så att de fortsatte skicka hem pengar, bygga hus eller semestra i hemlandet.

Enligt Mato Bošnjak finns många paralleller att dra till dagens globala migrationspolitik, där rika länder samarbetar med fattigare stater för att rekrytera arbetskraft till specifika sektorer, och där migranter får arbeten som andra inte vill ha.

– Historien visar att många av dagens idéer om selektiv arbetskraftsmigration inte är nya. Mycket av det vi diskuterar i dag går att hitta i arkiven, avslutar han.