Det går inte att bygga bort segregationen

Debatten om social blandning och så kallad tvångsblandning har fått frågan om blandade bostadsområden att låta som en ny idé. Det stämmer inte, menar forskaren Martin Grander. Redan på 1970-talet var blandat boende en uttalad politisk strategi, men trots decennier av ambitioner kvarstår segregationen. I en studie av all nyproduktion i Malmö och Göteborg 2012–2024 har han analyserat hur upplåtelseformer, inkomster och utbildning samspelar.

Resultatet visar att segregationen ökar något i Malmö, medan den ligger kvar på en stabil nivå i Göteborg. Nyproduktion med blandade upplåtelseformer kan minska segregationen lokalt, men skillnaderna mellan stadsdelar växer ändå.

Skiljer med 500 000 kronor

I Malmö skiljer det nästan 500 000 kr mellan den disponibla medianinkomsten i Törnrosen och Bellevue.

– Segregationen drivs inte främst av hur vi bygger, utan av supergentrifiering. Även om inkomsterna ökar kraftigt i de fattigaste områdena, ökar de ännu mer i de redan rikaste områdena, säger Martin Grander, docent i urbana studier vid Malmö universitet.

Med andra ord: Det är inte nya exklusiva bostäder som driver segregationen, utan växande inkomstklyftor. När höginkomsttagare samlas – eller blir rikare där de redan bor – drar de ifrån resten av staden.

Han tar Bellevue, det i särklass rikaste av Malmös 136 delområden, som exempel. Här har det under perioden 2012–2024 knappt byggts några nya bostäder alls. Ändå har inkomsterna ökat mest i Malmö, närmare 80 procent. Det ska jämföras med Malmögenomsnittet på 59 procent.

Kan ändå bromsa segregationen

Men Martin Grander ser ändå ett värde i blandat boende som ett sätt att bromsa segregationen. När hyresrätter byggs i välbeställda områden, som i Limhamns sjöstad, sjunker Limhamns genomsnittliga inkomst relativt sett. Och när bostadsrätter tillkommer i hyresdominerade områden höjs den. Här tar han den nybyggnationen i Norra Sorgenfri som exempel – som har bidragit till att delområdet Värnhem har gått från att tidigare ligga en bra bit under Malmös medianinkomst till att idag spegla Malmös inkomstnivåer.

– Det är en rimlig strategi om man vill minska segregationen. Men vi kan inte förlita oss enbart på den, säger Martin Grander.

Insatserna kan också möta negativa reaktioner. När allmännyttiga hyresrätter byggdes i Limhamns sjöstad väcktes oro och området kallades ibland ”Rosengård by the Sea”.

– Det fanns absolut problem med otrygghet där, men det finns också en tydlig stigmatisering av hyresrätten, att man inte vill ha den boendeformen i välbeställda områden, säger Martin Grander.

Handlar i olika butiker

Blandat boende leder inte heller automatiskt till blandade liv. Människor rör sig i olika mönster, handlar i olika butiker och har barn i olika skolor.  Det skapas öar i området. Som ett lyckat exempel lyfter han fram Kirseberg i Malmö – en stadsdel som vuxit fram med variation över tid, där blandningen är accepterad och där det byggs mycket. Där är det naturligt att fortsätta bygga blandat, tröskeln är låg och ingen reagerar på det.

Frågan om hur samhället hänger samman eller inte är alltså en större fråga än bara hur man bygger. Man måste skapa incitament för att faktiskt mötas och där spelar föreningslivet en jätteviktig roll, menar Martin Grander.

– Idrott och kultur är sammanhang där alla kan känna sig välkomna och där människor med olika bakgrund kan träffas. I nybyggda områden finns det alldeles för få idrottsplatser och mötesplatser, särskilt för barn och unga. Det är ett viktigt uppdrag för både media och forskning att påpeka detta för planerare, säger Martin Grander