Hajens komplexa kroppsreglering presenterad på stor vattenkonferens
Henrik Vinther Sörensens forskning handlar om hur hajar förhindrar vattenflykt från sin kropp som annars skulle ha skett vid höga saltnivåer eller högt vattentryck i det omgivande havet.
Sex vattenforskare från Malmö universitet har deltagit på en stor vattenkonferens i Stockholm. En av dem är Henrik Vinther Sörensen som intresserar sig för hur hajar reglerar vattenhalten i kroppen när de utsätts för extrema förhållanden i havet.
Konferensen Water Anomalies – Origin and Implications (Vattenavvikelser – Orsaker och Konsekvenser) hölls i Stockholm 10-12 juni och handlade om vattens avvikande egenskaper och reaktioner jämfört med liknande molekyler. Vatten har exempelvis ovanligt hög kokpunkt och hög ytspänning jämfört med andra molekyler med samma storlek och sin högsta densitet vid fyra plusgrader som även det sticker ut.
– De här avvikelserna hänger delvis ihop med strukturen på molekylen och hur den interagerar med andra vattenmolekyler. Men man vet egentligen inte varför den reagerar exakt som den gör, och det är det som gör vatten så spännande tycker jag, säger Henrik Vinther Sörensen som ingår i forskningsmiljön Water Science Lab vid institutionen för biomedicinsk vetenskap.
Man vet egentligen inte varför vattenmolekylen reagerar exakt som den gör och det är det som gör vatten så spännande.
Henrik Vinther Sörensen, forskare vid Malmö universitet
Henrik Vinther Sörensens forskning handlar om hur hajar förhindrar vattenflykt från kroppen – som annars skulle ske vid höga saltnivåer eller högt vattentryck i det omgivande havet – genom att producera ämnet urea.
– Urea är en osmolyt som är organiska föreningar som organismer använder för att reglera det osmotiskta trycket och upprätthålla vätskebalansen i sina celler. En bieffekt är att urea destabiliserar vissa av kroppens proteiner, så för att undvika det producerar hajen även en annan osmolyt som kallas TMAO, som tvärtom stabiliserar proteinerna, förklarar Henrik Vinther Sörensen.
Henrik Vinther Sörensens forskning visar att urea gör vattenmolekylen mindre strukturerad, medan TMAO gör vattnet mer strukturerat. Något han redogjorde för på vattenkonferensen genom sin poster-presentation.
Ett av de hetaste ämnena inom vattenforskning idag är enligt Henrik Vinther Sörensen att flytande vatten existerar i två faser. Där teorin är att en fas, HDL (High Density Liquid) är mer kompakt och liknar gas i sina egenskaper. Och att en annan fas, LDL (Low Density Liquid) är mindre kompakt och mer påminner om is i sina egenskaper.
Under våren har Henrik Vinther Sörensen utfört experiment på MAX IV i Lund som har koppling till denna teori.
– Vi såg att TMAO har effekt på den elektroniska energinivån i vattenmolekylen som ändrar sig när osmolyten interagerar med den. Det här hänger faktiskt samman med de två faserna i vatten, där vår hypotes är att TMAO ökar mängden LDL medan urea ökar mängden HDL, förklarar Henrik Vinther Sörensen.
Övriga deltagare på vattenkonferensen från forskningsmiljön Water Science Lab vid Malmö universitet var forskarna: Vitaly Kocherbitov, Eric Fagerberg, Azad Shukurov, Kayleigh Davies och Meruyert Turpanova.
