Gott samarbete livsviktigt bland sjuksköterskor

Marie Stenberg undervisar på sjuksköterskeprogrammet på Malmö universitet och en viktig del i det uppdraget är att ansvara för den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU. Under praktiken samarbetar studenterna i par enligtpeer learning. Modellen går ut på att två studenter har en handledare ihop och tanken är att studenterna använder varandra som resurs för att utveckla sin kompetens.

– Det här sättet att jobba har ofta fallit väl ut, men det som har varit utmanande är att vissa inte kunde samarbeta. Och det här är studenter som ska bli sjuksköterskor och samarbetet är avgörande i sjuksköterskeprofessionen, säger Marie Stenberg.

Gör man ingen planering tillsammans eller lyssnar in andra, är det patienterna som får lida för det. Det kan vara allt från läkemedelsmisstag till att närstående inte informeras om saker.

Marie Stenberg, Malmö universitet 

Hon såg ett behov av att undersöka hur sjuksköterskestudenterna samarbetar med varandra och hur man skulle kunna utveckla pedagogiska modeller för att de ska lära sig genom samarbetet. 

Under en hel termin gjorde hon fältstudier av 87 förstaårsstudenter när de tränande tekniska moment vid lärosätet och hon intervjuade dem i fokusgrupper.

– Vissa studenter hade lätt att anpassa sig, medan andra hade jättesvårt att samarbeta. Vissa tog ledarrollen och då skulle alla andra bara följa efter. När de inte kunde samarbeta pratade de själva om att personkemin inte stämde. Det kunde också handla om olika mognads- och kunskapsnivåer.

Studenter valdes bort

En annan observation var att studenterna ofta själva fick dela upp sig när de skulle arbeta i grupp med kliniska uppgifter. Uppdelningen tog lång tid, grupperna blev homogena och vissa studenter hamnade alltid utanför.

– Det var hemskt att se att vissa studenter valdes bort. Så min rekommendation är att lärarna bör se till att ta ansvar för gruppindelningen inledningsvis. Studenterna behöver lära sig att arbeta med olika personer eftersom det krävs i sjuksköterskeprofessionen, säger Marie Stenberg.

Viktigt med utmaningar

Hon kunde även se vad som hände med samarbetet över tid. När halva terminen gått så blev uppgifterna mer avancerade. Det kunde röra sig om specifika sjuksköterskeuppgifter, som att sätta nålar och blanda injektioner.

– Där blev de plötsligt väldigt duktiga på att samarbeta. Så det blev tydligt att om de får komplexa uppgifter när de lärt känna varandra litegrann gör att de hittar varandra, säger Marie Stenberg och tillägger:

– Lärarnas insats är viktig inledningsvis för att samarbetet ska fungera, men sen ska vi tona ut oss och tillåta studenterna att vara aktiva och finna stöd hos varandra.

Risk för vårdskador

Hon har även intervjuat lärare på fem universitet i Sverige om vad de tyckte om samarbete mellan studenter. En vanlig syn var att samarbete är något som alla redan kan.  

– Men det som studenterna behöver träna på är ju den typ av samarbete som krävs i sjuksköterskeprofessionen. Och det kan vi inte ta för givet att de kan. Det behöver vi träna dem i.

Om inte sjuksköterskor kan arbeta tillsammans kan det innebära risk för patienten, enligt Stenberg som hänvisar till flera internationella och nationella studier.

– Gör man ingen planering tillsammans eller lyssnar in andra, är det patienterna som får lida för det. Det kan vara allt från läkemedelsmisstag till att närstående inte informeras om saker.

Alla ska utbildas i samarbete 

Stenbergs förhoppning med sin doktorsavhandling är att den bidrar till att Malmö universitet tar ett större ansvar för att lära studenter – oavsett utbildning – att samarbeta och använda det som ett sätt i lärandeprocessen.

– Vi är ett lärosäte som har en breddad rekrytering, men vad gör vi sen när studenterna väl har börjat? Här skulle vi verkligen kunna göra mer för att få olika studenter från olika kontexter att jobba med varandra och lära av och med varandra.

Läs doktorsavhandlingen här