Bedömningar i klassrummet är en viktig grund för att sätta betyg men också för att anpassa undervisningen. Externa bedömningar, som nationella prov, kan påverka undervisningen men leder inte alltid till ökat lärande, särskilt inte för elever i behov av stöd. Lärare och elever måste få göra bedömningen till sin, visar ny forskning.

Bedömningar pågår hela tiden i skolan. Lärare bevakar löpande elevers utveckling som grund för att anpassa undervisningen. Bedömningar kan också vara prov, lärarens egna, gemensamma för en kommun eller nationella. Doktoranden Helena Sjunnessons avhandling ”Från mäta till möta” studerar elever och lärares uppfattningar av bedömning och vilken betydelse den kan ha för elever, speciellt de i behov av stöd.

– Det pågår många olika former av bedömningar med olika initiativtagare i klassrummet. En konsekvens för elever som inte lyckas så väl, särskilt vid extern bedömning, kan vara att bli identifierad som elev i behov av stöd och tilldelas en specialpedagog. Det är dock inte alltid bedömningen visar vilket behovet är och då blir det svårt att omsätta resultat till att anpassa klassrumsundervisningen, säger Helena Sjunnesson.

Inte alltid samsyn

Tanken är att bedömningar ska leda till information till både lärare och elev om hur undervisningen ska anpassas. Just elever som behöver extra stöd kan vara mer ängsliga för bedömningar som prov som ska vara färdiga på en viss tid eller när de ska klara en uppgift inför andra elever. Det kan påverka deras möjligheter att visa det som bedömningen avser. Elever och lärare är inte alltid heller överens om hur tungt en bedömning väger.

– Det kan bero på att lärare signalerar att eleverna behöver förbereda sig inför bedömningen. Det kan få eleverna att tro att det är något väldigt viktigt även om det inte är tänkt för betyg utan som redskap för att få information om eleverna som i sin tur kan bidra till utveckling av undervisningen.

Det som behövs, enligt Sjunnesson, är att skolan vill utveckla bedömningen så att olika former för bedömning kan bli ett redskap för lärare och elever som stödjer elevers utveckling. Det kan i sin tur kan öka alla elevers möjlighet till lärande.

Lärare hittade andra sätt

En del av avhandlingen är en pilotstudie till hur lärarna själva skulle kunna utveckla bedömningen. Två lärare deltog där den ena observerade när den andra undervisade. Tillsammans upptäckte lärarna andra former av bedömning än skriftliga och de såg att de missade att följa upp elevernas utveckling.

­– Jag tycker att vi är så fokuserade på nationella prov och olika bedömningsformer. Det är inte bedömningsformen i sig som avgör vad lärandet blir utan vad vi gör med den. Det i sin tur påverkas av den kontext vi befinner oss i. Lärarna måste få äga bedömningen även om det är ett nationellt prov där det finns förväntningar på att resultatet ska leda till utveckling av undervisningen. Lärare, tillsammans med elever, måste få tillåtelse att göra bedömningen till sitt redskap, säger Helena Sjunnesson.

Text: Marc Malmqvist

Om forskningen

Avhandlingen ”Från mäta till möta” är en sammanläggningsavhandling med fem delstudier. Samtliga studier är kvalitativa, med semistrukturerade intervjuer och analys av dokument, bland annat brev som elever har svarat skriftligt på. En studie är en systematisk forskningsöversikt kring forskning om lågpresterande elevers erfarenheter. En studie har genomförts i samband med en professionsutvecklingsstudie.

Avhandlingen i DiVA

Text: Kommunikationsavdelningen