De har likvärdig utbildning och lön men idrottslärare säger själva att de har lägre status än lärare i teoretiska ämnen. En ny avhandling visar att önskan om högre status har varit konstant i 200 år.

Sofia Sebelius har själv jobbat som lärare i idrott och hälsa och känner igen mycket av resultaten hon ser i sin avhandling ”Idrottsläraryrkets strävan efter mål och status”. Avhandlingen innehåller två delstudier där den andra undersöker idrottsläraryrkets status.

– Frågar man idrottslärarna själva tycker många att de har marginaliserad status jämfört med andra lärare. Samtidigt har de hög status på skolan gentemot eleverna. Lärarna själva skiljer dock på den statusen, visar tidigare forskning.

Lång önskan om status

Historiskt har idrottslärare länge lagt fram förslag på hur de kan få mer status, till exempel att utbildningen vilar på större vetenskaplig grund och att lärarna får examen i ytterligare ett ämne. I sin analys ser Sofia Sebelius att önskan om högre status har varit konstant i yrkets historia.

Talet om strävan efter status för 200 år sedan har stora likheter med nutid, trots att det har hänt så otroligt mycket med yrket.

I dag är många önskemål uppfyllda och idrottslärare har på papperet samma förutsättningar som lärare i teoretiska ämnen. Lönemässigt ligger de ungefär i mitten av lärarskalan, många är behöriga men lärare i svenska, engelska och matematik har en högre andel förstelärartjänster. Det är framför allt idrottslärarnas upplevelse av hur de ses som skulle kunna förändras.

– Idrottslärare är lite utanför det kollegiala eftersom idrottshallen ofta ligger en bit bort. Skolledningen är sällan närvarande på lektionerna. Det finns en okunskap hos andra lärare och skolledning om vad som faktiskt händer i idrott och hälsa. Man hade kunnat tjäna på att tydligare beskriva vad som görs i ämnet och vad lärarna försöker åstadkomma.

Svårt att följa läroplanen

I avhandlingens första delstudie har Sofia Sebelius intervjuat idrottslärare som har fått tala fritt om yrket och vad de gör under en arbetsdag. De beskriver tydligt vad som styr deras yrkesutövning och där kommer styrdokumenten långt ner. De beskriver snarare att de måste hantera att det ständigt sker saker som de inte kan förutse. I lektionsplaneringen ska lektionen hållas utomhus men det börjar regna. Bollarna visar sig vara sumpiga.

– Lärarna vill skapa en trygghet så eleverna vågar prestera inför varandra. De går in i roller som problemlösare, organisatörer och trygghetsskapare. Det är så mycket annat de måste hantera innan de ens kan tänka på styrdokumenten. De måste fundera på hur de ska lösa alla praktiska förutsättningar.

– Det är också viktigt att förstå att inom idrottsläraryrket gör man så gott man kan med de förutsättningar som finns. Lärarna beskriver en yrkesstolthet och de undervisar på det sätt som är möjligt. De är bra på vad de gör, säger Sofia Sebelius.

Fakta

Avhandlingen ”Idrottsläraryrkets strävan efter mål och status” innehåller två delstudier. I den andra har Sofia Sebelius analyserat texter från 1813 och framåt om idrottsläraryrket från Gymnastik- och idrottshögskolan, Statens offentliga utredningar, tidigare läroplaner, lärosäten som har idrottslärarutbildning samt olika jobbsökarsajters beskrivningar av yrket.
Till delstudie ett intervjuades åtta lärare i idrott och hälsa.

Text: Kommunikationsavdelningen