Känslan som svar – en metod att bejaka

Deduktion och induktion, att utifrån en teori testa en hypotes mot verkligheten eller tvärtom, är klassiska vetenskapliga metoder. De kräver att något befintligt ställs mot en redan färdig modell.

Abduktion däremot är en tankeprocess som utgår från upplevelsen av det befintliga, närmare bestämt det som känns märkligt eller rent av fel, för att söka sig fram till en rimlig förklaring. Inom abduktion spelar känslan en betydande roll.

Jutta Balldin, lektor vid Fakulteten för Lärande och samhälle är gästredaktör för ett nytt temanummer om just abduktion i tidskriften Pedagogisk forskning i Sverige. Hon har själv bidragit med artikeln ”Påtagligt rörligt: Om abduktiva tankerörelser i pedagogisk forskning”.

– Många känner till begreppet men det finns ett värde i att fördjupa sig i abduktion. Vi kan ha användning av det för att tänka till om utbildning och forskning för att utveckla och kanske också för att utmana rådande praktiker. Abduktion uppmanar oss att ta vår tvekan på allvar, och fråga oss hur vi kan tänka och göra annorlunda. Det är en tankeprocess som syftar till nytänkande och förändring genom att stanna upp vid det som skaver, snarare än att skynda vidare mot ett redan fabricerat mål. Vi borde ställa frågor om omvärlden snarare än att ge definitiva svar.

Frågan avgörande

Abduktion handlar både om att tänka och att lära om världen. Temanumret utgår från den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirces modell där alla våra tankar kommer från den känsla som uppstår i mötet med omgivningen. Eftersom vi vill förstå och förklara det vi upplever sorterar vi med tanken bort olika och möjliga beskrivningar av vad det skulle kunna vara för att landa i ett svar.

– Abduktion utmanar en speciell ordning i forskningen, att den kan ha en förutbestämd början och ett definitivt slut. I abduktion har frågan en central roll, men den måste uppstå genom erfarenhet och en genuin undran för att leda till en ny tanke. Forskningen avslutas när vi kan formulera ett svar eller en förklaring som verkar trovärdig här och nu.

I sin artikel nämner Jutta Balldin ett exempel där hon i sin roll som forskare studerar praktiken på en förskolebuss. Plötsligt noterar hon att alla barn samtidigt lyfter sina händer och tjuter när bussen passerar en bro, som på en given signal.

Meningsfulla uppsatser

Händelsen är över på ett par sekunder och kan uppfattas som helt ordinär men den fastnar i hennes minne och väcker efterhand nya frågor om kunskap och mening. Abduktion förknippas främst med forskning, men är också relevant för utbildning och pedagogik.

– Våra studenter har erfarenheter från sin utbildning men också utanför. Jag försöker uppmana dem att gå tillbaka till händelser som har förbryllat dem. På det sättet kan vi formulera frågor för utbildningen eller studentuppsatsen som knyter teori till praktik. Det kan leda till meningsfulla uppsatser och lärande för studenterna själva. Ofta är de frågorna också intressanta för andra, säger Jutta Balldin.

Text: Marc Malmqvist