Placerade barn har sämre tandhälsa

Varje år placeras drygt 26 000 barn och unga i så kallad samhällsvård. Att de här barnen har mer hälsoproblem än andra barn är välkänt. Bland annat är vaccinationstäckningen lägre, antalet självmord fler. När Tita Kirkinen påbörjade sina doktorandstudier fanns enbart lokala kartläggningar av barnens tandhälsa. Hon ville ta ett större grepp på frågan.

– Det är en väldigt sårbar grupp, dessutom flyttar de ofta vilket gör att regionerna ofta inte har kännedom var de bor och därför kallas de inte till tandvården. I vår undersökning hade vi till exempel ett barn som under sammanlagt ett års placeringstid hade tolv olika adresser. Hur ska man ens hinna kontakta tandvården då?

Fler utdragna tänder, fler akutbesök och mer karies

I sin avhandling har Tita Kirkinen bland annat undersökt hur tandhälsan och tillgången till tandvård ser ut för placerade barn. Drygt 59 000 barn som placerats 2010–18 jämfördes med en fem gånger så stor kontrollgrupp i en av hennes delstudier. Hon har även tittat närmare på tandhälsan hos unga vuxna som någon gång varit placerade under sin barndom, och gjort en systematisk översikt av vilka organisationsmodeller som finns för att säkerställa att den här gruppen får hälso- och sjukvård och tandvård.

– En av slutsatserna är att placerade barn har sämre tandhälsa och får mindre tandvård än andra barn. De har fler utdragna tänder, fler akutbesök och mer karies, säger hon.

– Tyvärr fortsätter problemen även i vuxen ålder. De unga vuxna som ingick i studien hade också sämre tandhälsa och fler utdragna tänder än kontrollgruppen. Det var nästan inga skillnader mellan de som varit placerade större delen av sin barndom och de som varit placerade kortare tid. Det är anmärkningsvärt. Samhället hade ju ansvar för deras hälsa men verkar ha brustit i sitt garantansvar.

Behövs bättre fungerande rutiner

2017 ändrades lagstiftningen så att alla placerade barn ska erbjudas en hälsoundersökning, inklusive en tandundersökning vid placering. Enligt rutinen ska socialtjänsten meddela regionerna om placeringen, som i sin tur ska erbjuda barnen undersökningarna.

– Vi har tittat särskilt på gruppen som placerades under den här perioden för att se effekterna av lagstiftningen. Vi kunde se en viss ökning av antalet undersökningar, men de var fortfarande lägre än i kontrollgruppen.

Enligt avhandlingen behövs bättre fungerande rutiner som gör att man kan säkerställa att placerade barn får tandvård på samma premisser som andra barn. Studierna visar också att det finns stora kunskapsluckor kring vilken organisatorisk modell som kan möjliggöra just detta.

– Just nu når vi inte upp till kraven i lagen om FN:s barnkonvention. Placerade barn får inte samma möjlighet till hälsa som andra barn. Vi behöver en bättre samverkan mellan socialtjänst, sjukvård och tandvård, och helst en dedikerad socialsekreterare som är spindeln i nätet för det enskilda barnet, säger Tita Kirkinen.