Snärtigare och kortare tal i Riksdagen

– Man kan tänka sig att talen blir kortare för att hamra in enkla och snärtiga budskap, säger Fredrik Mohammadi Norén, biträdande lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö universitet.

Undersökningen har han gjort tillsammans med Johan Jarlbrink, docent vid Umeå universitet. Med hjälp av maskinlärningsmodeller och en databas med alla riksdagsledamöter har de kopplat ihop respektive ledamot med respektive tal under åren 1920–2019. Datamodellen har tagits fram av SWERIK, ett forskningsinfrastrukturprojekt som leds av Fredrik Mohammadi Norén. Sammanlagt rör det sig om 805 000 uppmärkta tal.

Halverats över tid

En teori inom forskningen på området är att medielogiken har påverkat hur innehållet i det politiska budskapet förs fram för att gå hem i media. I så fall borde även formen på talen påverkas, alltså hur man pratar, tänkte forskarna. De började undersöka två saker:

• längden på tal över tiden mätt i antal ord, inte hastighet
• politiska slogans, det vill säga frekvent upprepade politiska fraser.

– Vi kunde se att talens medellängd halverats över tid, från cirka 800 ord till 400 ord, säger Fredrik Mohammadi Norén

Man kan tänka sig att talen blir kortare för att hamra in enkla och snärtiga budskap

Fredrik Mohammadi Norén

Men att talen blivit kortare och rappare beror inte bara på en anpassning till en ny medielogik. Redan på 1930-talen infördes möjligheten till korta repliker i debatterna i kammaren. Tidigare hade man varit tvungen att anmäla alla tal i förväg. Att man fick svara på angrepp från andra i 2–3 minuter gjorde att korta anföranden ökade mycket, enligt Fredrik Mohammadi Norén.

Hela talen pulicerades

Före 1970 var det också vanligt att tidningar publicerade riksdagstal rakt upp och ner. När medierna slutade med det fick Riksdagen bli mer aktiv för att hålla intresset uppe. Resultatet blev initiativ som olika typer av debatter med snabbare replikskiften, spontana frågor och fler allmänpolitiska debatter.
– Det motiverades bland annat med att man måste attrahera nyhetsmedia. För att upprätthålla Riksdagens legitimitet behövde man skapa intresse för arbetet som görs där, säger Fredrik Mohammadi Norén.

För att kunna plocka fram en slogan ur hundra år av riksdagsprotokoll använde forskarna en statistisk metod för att lyfta fram de mest signifikanta fraserna för varje parti under varje årtionde. De definierade en fras som en sammansättning av sju ord som används upprepade gånger. Riksdagens språk är dock otroligt formaliserat. De vanligaste fraserna är sådana som ”herr talman, jag vill yrka till förslaget”.

– Det är något som alla partier säger och ingen slogan. Efter att ha sorterat bort sådana och använt en statistisk modell som lyfter fram fraser som utmärker sig från mängden fick vi fram en topplista med fraser som kan betraktas som signifikanta. Utifrån den här metoden såg vi också att det inte fanns slogans av detta slag i riksdagsdebatterna före 1960, säger Fredrik Mohammadi Norén.

Blockidentitet bakom vissa uttryck

Användningen av politiska slogans tar fart på 1990-talet. Vissa är knutna till en särskild person. Exempelvis var ”[där/när] familjen är svag måste samhället vara starkt” något som bara Morgan Johansson (S) sade mellan 2000 och 2006. Andra uttryck kan ha en tydlig blockidentitet: ” bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer” användes av Socialdemokraterna men mest av Miljöpartiet under deras första regeringsperiod.

– Det finns också de som börjar användas i ett parti för att sedan bli mer allmänt upptaget av andra partier från båda blockgränserna. Till exempel började ”man skall kunna leva på sin lön” som en M-märkt slogan på 1980-talet. Det började sedan användas en del av Socialdemokraterna under 1990-talet, säger Fredrik Mohammadi Norén.

Vad säger utvecklingen om det politiska samtalet?
– Risken är att man snuttifierar komplexa politiska budskap och att det kanske gör något med politiska samtalet. Det är ett annat sätt att driva politik och få ut politiska budskap, säger Fredrik Mohammadi Norén.