Fakta

Kontaktperson:
Malin Thor Tureby
Finansiär:
  • Vetenskapsrådet
Ansvarig vid Mau:
Malin Thor Tureby
Projektmedlemmar vid Mau:
Affilierade:
  • Henry Greenspan (the University of Michigan in Ann Arbor)
  • Stephen Naron (Director of the Fortunoff Video Archive
  • Yale University)
  • Zoë Waxman (the University of Oxford)
Projektperiod:
01 januari 2022 - 31 december 2025
Fakultet/institution:
Forskningsämne:

Projektbeskrivning

Idag är digitaliseringen och tillgängliggörandet av kulturarvet en kärnfråga i såväl svensk som europeisk kulturpolitik. Det kommer ständigt nya direktiv om hur museer, arkiv och bibliotek ska digitisera material och göra det användbart för alla medborgare. Alla ska ha samma möjligheter att ta del av och bidra till kulturarvet. Ofta framhålls att digitaliseringen av kulturavet i grunden handlar om demokrati och mänskliga rättigheter.

Kulturarvet beskrivs som en betydelsefull grundsten för vår förståelse av vår gemensamma historia och identitet. Men vad händer när de institutioner som hanterar samlingarna anser att material eller samlingar är för ’sårbara’ för att digitisera och därför skyddar det på olika sätt och därmed gör det otillgängligt eller svårtillgängligt? Eller när det motsatta sker; när museer och arkiv, drivna av politiska direktiv digitiserar sina samlingar utan att fundera över vad, varför och för vem och i vilket syfte samlingar och material digitiseras? Digitiseringen för med sig nya etiska problem på samma gång som den innebär lösningar på äldre etiska dilemman.

Syfte och empirisk undersökning

Det övergripande syftet med detta projekt är att identifiera några av dessa etiska dilemman, men även att föreslå hur de kan hanteras. Olika samlingar som har skapats av, om eller med överlevande från Förintelsen utgör projektets empiriska fallstudier.

Den empiriska undersökning är uppdelad i tre delar där den första delen fokuserar på hur idéer om judisk sårbarhet och vittnesmål som objektiv kunskapskälla formats i svensk offentlighet sedan slutet av andra världskriget fram till idag och hur dessa idéer har inverkat hur och vilket materialet som har samlats in samt hur det har arkiverats, kurerats och eventuellt digitiserats.

I den andra delen av projektet undersöks hur personer som är anställda vid kulturarvsinstutioner tolkar och har tolkat insamlings- och digitaliseringsuppdraget samt hur de objekt som utgör samlingarna bidragit till skapandet av eventuella etiska dilemman.

Projektets tredje del utforskar digitisering som möjlighet. Hur kan digitseringen av fysiska arkiv bidra till att lösa de etiska problem som uppstått när samlingarna skapats? I denna del av projektet ska även etiska metoder för hur en fysisk samling kan omvandlas till en digital samling designas och prövas. Ett mål med projektet är att utforma en digitiseringsmetod som kan användas för att på ett etiskt sätt tillgängliggöra samlingar som är definierade som sårbara.