Seminarium med Tanja von Dahlern

Att läsa har ofta beskrivits som en central, även total kulturteknik där läsning och textmediet framställs som centrala för att förmedla och forma kunskap, värderingar och kulturellt minne. Men den kulturella och mediala utveckling som vi observerat (och deltagit i) de senaste två decennierna pekar på att förhållandet mellan det skrivna ordet och kunskap är på väg att förändras. Läsandets roll och funktion diskuteras och omförhandlas, och särskilt textens status som privilegierad form av kunskapsförmedling har skakats.

Läsning är en osynlig akt. Samtidigt - och kanske just därför? - har det alltid gjorts försök att synliggöra läsning genom allt från bästsäljare-listor och hjärnmätningar till abstrakta koncept såsom den implicita läsaren. Läsaren själv blir en ikon för kultur, för det litterära samhället. Även i bildkonsten, som speglar och diskuterar samhällets beskaffenhet, är läsning ett återkommande motiv, traditionellt ofta representerat av en (kvinnlig) läsare. Mot den bakgrunden vill projektet diskutera olika perspektiv på läsning som kulturteknik, som synliggörs idag genom samtidskonstens avbildande och tematisering av läsning och litteratur.