Barn positiva till rörelse på recept – men mer samordning behövs

– Det var överraskande att barnen var så positiva. De uppskattar att det är individanpassat och att det inte är utpekande eller stigmatiserande, säger Emelie Wiklund.

Emelie Wiklund har en bakgrund som fysioterapeut och har tidigare erfarenhet av att arbeta med FaR, fysisk aktivitet på recept, som är en etablerad metod för vuxna. I dag används metoden även för barn i några kommuner. Vissa kommuner har valt att arbeta med GoFaR, som är en vidareutveckling av originalkonceptet.

Individanpassade aktiviteter

Receptet skrivs efter ett rådgivande samtal och anpassas efter barnets förutsättningar. Det kan handla om allt från att gå till en simhall för att simma till lekplatsbesök, promenader eller föreningsidrott. Receptet utfärdas för tre månader, men kan bli förlängt med ytterligare tre månader. Inom GoFaR får barnet får välja en kontaktperson som stöttar under tiden receptet pågår.

– Jag ville undersöka vad som händer när man tar konceptet till en ny kontext och hur barn, vårdnadshavare och skolpersonal upplever det.

Emelie Wiklunds avhandling visar att barn som fått fysisk aktivitet på recept överlag är mycket positiva, och det är även vårdnadshavarna.

– Men när det gäller skolans organisation finns brister. Elevhälsan är engagerad, medan övrig personal har svårt att se sin roll. Det står i skollagen att fysisk aktivitet är viktig, men det finns inget konkret. Alla vet att det behövs men det hänger löst.

Emelie Wiklund betonar att metoden även når grupper som annars riskerar att stå utanför. Samtidigt efterlyser hon nationella riktlinjer och mer strukturerat samarbete mellan professioner.

Organiserad idrott är inte för alla

Hon kommenterar också det nyligen lanserade Fritidskortet, en satsning som initierats av regeringen. De som ansöker om Fritidskortet kan få 500 kronor per år att använda till en fritidsaktivitet inom föreningslivet. Emelies Wiklunds forskningsresultat visar att ekonomiskt stöd, som det nya initiativet fokuserar på, kan vara ett steg i rätt riktning, men att det inte alltid räcker för att nå de barn som är minst fysiskt aktiva.

– För många barn är tröskeln till organiserad idrott hög, och det är inte alltid den typen av aktiviteter som väcker intresse. Istället framstår individanpassat och konkret stöd, tillsammans med långsiktiga strukturella insatser, som avgörande för att skapa verkliga möjligheter till fysisk aktivitet, säger Emelie Wiklund.