Så förändrar samverkansambassadörer relationen mellan forskning och socialtjänst

När Maria Grönte och Annica Markström klev in i sina roller som kommun- och senare samverkansambassadörer fanns det ingen manual. Ingen tidigare erfarenhet att luta sig mot. Maria Grönte beskriver hur målen för tjänsterna formulerades i samråd mellan representanter från ASF och FYS, men att de själva fick skapa tjänsternas innehåll. Hon berättar hur det delvis var en utmaning men framförallt ett meningsfullt och angeläget uppdrag, där de tagit fasta på både praktikers och forskares erfarenheter och önskemål om samverkansformer.

Resultatet blev allt från seminarieserier till idébanker för masteruppsatser, från konferenser där forskare och praktiker möts till att strukturera upp möjligheten för forskare att "auskultera" på socialtjänsten i Malmö, att följa med en dag i verksamheten och få kunskap om arbetet som bedrivs i där.

Den typen av vardagsnära insyn kan väcka nya forskningsfrågor. Och kan bidra till att forskningen blir mer tillämpbar och praktiknära. Vi vill gärna bidra till ett ömsesidigt utbyte. Att både forskarens intressen och praktikers behov tas tillvara.

Maria Grönte

Inom Forskarskolan talar man ofta om "kunskapscirkulation", vilket väl sammanfattar det arbete som Maria och Annica vill främja.

– Jag har studerat här på universitetet, med ett ben kvar i det praktiska sociala arbetet. Jag har fått möjlighet att sätta mig in i forskning inom socialt arbete på ett sätt som många socialarbetare inte har tid att göra. Det jag brinner för är att fler socialarbetare ska få möjlighet att ta del av aktuell forskning, så att vi i förlängningen kan säkerställa att brukarna får det bästa möjliga stödet, säger Annica Markström.

Den nya socialtjänstlagen, som höjer kravet på att arbetet baseras på både vetenskap och beprövad erfarenhet, gör arbetet ännu mer aktuellt. Det höjer ribban för hela sektorn. Men några utmaningar återstår: hur ska forskningsresultaten implementeras? Hur gör man forskningsresultat begripliga och användbara? Och hur får man in forskningsresultaten i socialsekreterarnas vardag?

– Det är frågor som både forskningen och praktiken måste lösa tillsammans, menar Markström.

Samverkansambassadörerna har en oväntad styrka: deras nätverk.

– Ett av våra största värden är att vi kan koppla ihop människor. Vi är ibland bara igångsättare. Vi ser ett behov, hittar rätt person, och sätter saker i rörelse, säger Annica Markström.

Det har förenklat för forskare och verksamheter att mötas och samarbeta på delvis nya sätt.

• Det har lett till konferenser där praktiker, studenter, forskare, verksamheter som ”Barnahus”, skola och socialtjänst möts på samma villkor.
• Det har lett till masteruppsatser som utgår från frågor socialtjänsten faktiskt brottas med.
• Det har lett till helt nya forskningsprojekt, som studier om handläggning av barn i kriminalitet, där forskare nu får tillgång till journaler för at dra lärdom av det som gjorts tidigare innan barnet har hamnat i allvarlig kriminalitet.

Det mest unika med Forskarskolan är att 30 praktiker fått möjlighet att forskarutbilda sig och generera praktiknära forskning. Forskningsfrågorna kommer från praktiken och resultaten ges tillbaka till praktiken. Varje doktorand fortsätter arbeta i socialtjänsten under studierna. Kunskapen stannar kvar. Den växer vidare.

Med fyra universitet, ett stort antal kommuner och lokalt förankrade samarbeten har en helt ny kunskapskultur växt fram.

Det är en kultur där:

• forskning inte längre ses som något avlägset,
• praktiken inte längre behöver be forskare om hjälp utan kan vara medskapare,
• och där socialtjänsten gradvis, men tydligt, blir en mer kunskapsbaserad profession.

Vad händer nu?

Ambassadörerna vill skapa fler mötesplatser mellan forskning och praktik, inte som projekt, utan som stående struktur. Ambitionen är att undersöka möjligheten att utforma seminarier där både akademi och praktik kan mötas inom ramar som passar för dem båda, fler konferenser där människor från olika världar möts, och att göra forskningen tillämpbar och mer tillgänglig.

Framgent vill de både förvalta och följa de samverkansformer som skapat under året men också fortsätta testa och utveckla nya former, fler uppsatsprojekt och fler gemensamma forskningsansökningar.

Och framför allt vill de fortsätta samtalet, det som bara är möjligt när två världar möts och lyssnar på varandra.