Nyckeln ligger i samverkan mellan lärarna på grundsärskolan

All undervisning är komplicerad – det kan nog de flesta lärare hålla med om. Det finns inga givna regler för hur pedagogiken ska utformas i klassrummet, konstaterar Kamilla Klefbeck, lärarutbildare vid Högskolan Kristianstad som nyligen disputerat i ämnet pedagogik vid Malmö universitet.

Komplettera verbal kommunikation

Särskilt tufft blir det när eleverna dessutom har begränsad förmåga att kommunicera verbalt. Så är fallet för många barn och ungdomar som har intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism. Ofta behöver den verbala kommunikationen kompletteras, exempelvis genom bilder, föremål eller kommunikationsunderstödjande applikationer.

– Exempelvis kan svårigheter uppstå då nyutexaminerade lärare inom grundsärskolan kan sakna erfarenhet att möta dessa elever, utifrån elevernas behov av anpassning av undervisning och bemötande, säger Kamilla Klefbeck.

Hon har själv arbetat många år som lärare inom grund- och gymnasiesärskolan. Elevgruppen med intellektuell funktionsnedsättning i kombination med autism har intresserat henne särskilt. Under åren har hon dock upplevt en del frustration hos sig själv och bland kollegorna: visst måste väl ribban ligga högre än att bara ta sig igenom dagen? Hur är det med pedagogiken och lärandet?

– Risken finns att undervisningen hamnar i bakgrunden och att verksamheten i stället kretsar kring omsorg, eller att hantera utmanande beteenden hos eleverna.

– Det hela kan leda till att eleverna inte har möjlighet att tillgodogöra sig kunskaperna. Lärares professionella utveckling, med sikte på att utveckla undervisningen och därmed möjliggöra elevers delaktighet är viktig. Även dessa skolelever har rätt att vara delaktiga i undervisningen.

Lärarnas strategi för undervisning

Hennes avhandling, tar avstamp i lärarnas strategier i undervisningen. Som modell för lärarnas professionella utveckling har hon använt så kallad lesson study. Den innebär att lärarna gemensamt identifierar behov och utvecklar en plan för lektionen, och därefter tillsammans går igenom utfallet av undervisningen och justerar det som behövs.

Traditionellt har pedagogiken inom grundsärskolan ofta planerats och genomförts av enskilda lärare, som byggt upp undervisning och mål utifrån egna strategier.

– När lärare tillsammans utvecklar lektioner, är det inte den enskilda lärarens prestation som avgör utfallet. I stället riktas uppmärksamheten på att lösa de brister som identifierats tillsammans. Nyckeln ligger i det gemensamma. Genom att flytta blicken från den enskildas insats kan man exempelvis komma fram till det bästa sättet att initiera kommunikationen med eleverna. 

Kamilla Klefbeck har bland annat observerat och filmat samspelet mellan lärare och elever. I efterhand fick lärarna själva se på filmerna och diskutera utfallet.

– Det blev en del aha-upplevelser när de insåg vilka insatser som fick avsedd effekt och inte.  Det har lett till större förståelse för kollegiets betydelse, och för vikten av att ta stöd och råd från varandra.

Skiftade fokus

Kamilla Klefbeck upplevde att lärarna, under studiens gång, skiftade uppmärksamhet från elevernas beteenden till deras behov, lärande och utveckling.

– Målet, är att lärarnas långsiktiga samarbete kommer eleverna till godo.

Kamilla Klefbeck betonar att den specialdidaktiska metoden även måste förankras inom skolledning och administration.

– De måste förstå att detta är en krävande process som tar tid. För att lyckas behöver man satsa, ge tid, hålla i och hålla ut.