Vem mobbar vem på sjukhuset?

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Vetenskap & Hälsa våren 2024. 

– Inom sjukvården har man även en hög omsättning av chefer, vilket gör det svårare att identifiera de här problemen. Och då överförs ofta makten till de informella strukturerna. För mobbning handlar i grund och botten om makt, säger Sandra Jönsson, docent i psykologi med inriktning mot ledarskap och organisation.

Tillsammans med forskarkollegerna Kristoffer Holm och Tuija Muhonen vid Malmö universitet har hon tittat närmare på just åskådarens roll vid mobbning och om det finns något inom organisationen som gör att de som bevittnar mobbning agerar på ett särskilt sätt.

I en kvantitativ studie med ett nationellt urval med 1144 personer inom sjukvårdens mest förekommande professioner, ställde de frågan: Har du bevittnat mobbning på arbetsplatsen? (16 procent svarade ja på denna fråga). Och om ja, hur agerade du då i denna situation?

I studien identifierades tre roller: En aktiv och konstruktiv roll som försvarar den utsatte, en destruktiv roll som hejar på mobbaren och en passiv roll som ser men inte ingriper.

Chefens utrymme begränsat

En vanlig reaktionen från åskådaren var att gå till chefen med sina iakttagelser. Resultatet var inte sällan att man upplevde att ingenting hände, vilket skapar en stor misstro enligt Sandra Jönsson.

– Vi har en stor tillit till att chefen ska klara upp sådana här situationer. Men chefen har ofta små möjligheter att komma till bukt med problemet. Även om chefen skriver en rapport leder det sällan till en konkret förändring. Som chef sitter man ofta i ett läge där man är beroende av vissa kompetenser och därför känner sig tvingad att behålla en person vars beteendet inte är ok.

Den aktiva rollen tas av de som har en trygg plats i organisationen som gör att de vågar agera. De som tidigare själva blivit mobbade gick väldigt sällan in och tog den risken. Trots att de ofta upptäcker mobbningen först av alla eftersom de byggt upp en känslighet för sådana signaler.  Vilket skapar en dissonans i deras värld: För å ena sidan hade de ju önskat att någon ställt upp för dem, å andra sidan vill de inte riskera att bli ”the next target”.

Vi har en stor tillit till att chefen ska klara upp sådana här situationer. Men chefen har ofta små möjligheter att komma till bukt med problemet.

Sandra Jönsson, docent i psykologi

Den destruktiva personen som assisterar mobbaren var svår att identifiera eftersom de så klart ogärna ger sig till känna. Det är också en hårfin gräns huruvida man är den som utövar mobbningen eller den som uppmuntrar till den.

– Ofta är det inte en individ som mobbar själv utan snarare en grupp, exempelvis flera undersköterskor mot en sjuksköterska. För att någon ska utföra mobbningen måste den ju ha en publik. Några som bekräftar, skrattar med och ger mobbaren energi att fortsätta, säger Sandra Jönsson.

Mobbning sker ofta nerifrån och upp

Orsaken till mobbningen handlar ofta om socialisering enligt Sandra Jönsson. Att ”Så här gör vi på den här arbetsplatsen, för så har vi alltid gjort. Du ska varken göra mer eller mindre.” Och att det är de med informell makt som styr för att markera sin kunskapsposition.

– Vi trodde att mobbningen skulle vara tydligare kopplad till hierarkier än det visade sig. Som från läkare till sjuksköterska. Men det kunde vi inte se. Det vi kunde se (fast ej är statistiskt säkerställt) var att mobbningen istället kom från sjuksköterskor mot kvinnliga läkare eller undersköterskor mot en sjuksköterska. Alltså nerifrån och upp.

Något som de flesta i studien var unisont överens om var att patienten inte ska behöva drabbas eller lida på grund av konflikten. Att ”Inför patienterna är vi professionella.” Trots detta så vet man från flera andra studier att kvaliteten i personalbemötandet blir sämre om det förekommer mobbning i ett arbetslag: Patientsäkerheten minskar och risken att någon gör fel ökar. Vården blir sämre helt enkelt.

Vad överraskade er själva mest med resultaten?

– Att det är så starka socialiseringsstrukturer och så snäva ramar för hur arbetet ska utföras och vilka beteenden som accepteras. Och att det i vissa fall går så snabbt. Att en person som kommer in i en ny organisation, som tidigare aldrig varit utsatta för mobbning, kan vara det bara efter några månader. Men också att så många som blir utsatta för mobbning ändå stannar kvar. Att deras anställning är så viktig och attraktiv att de härdar ut, säger forskaren Sandra Jönsson (som arbetade vid Malmö universitet när artikeln skrevs, men numera är på Lunds universitet).