Agenter ska öka antalet svenska organdonationer
Genom agentbaserad socialsimulering (ABSS), där agenterna kan ses som virtuella människor som fattar beslut genom AI, hoppas forskare vid Malmö universitet öka antalet organdonationer i Sverige.
I EU dör runt femton personer varje dag för att man inte hittat en lämplig organdonator. Genom agentsimulering, där man skapar en virtuell kopia av samhället, vill forskare från Malmö universitet hjälpa beslutsfattare att få ner den dödssiffran.
– I vår modell får 10,5 miljoner virtuella agenter, när vi tittar på den svenska populationen, representera verkligheten. Utmaningen ligger i att skapa en förenklad modell som ändå ger oss ett tillräckligt pålitligt utfall, säger forskaren Fabian Lorig vid Institutionen för datavetenskap och medieteknik vid Malmö universitet.
Metoden benämns agentbaserad socialsimulering (ABSS), där agenterna kan ses som virtuella människor som fattar beslut genom AI.
År 2023 dog 94 505 personer i Sverige och av dessa dödsfall ledde 258 till en organdonation. Men, 26 personer dog det året för att de stod på en väntelista till ett organ de aldrig fick.
– Vi har valt att se hur simuleringen kan effektivisera just organdonationen. Men det kan ju appliceras på andra scenarier också. Idén är sprungen ur covid19-tiden och hur vi skulle kunna förutsäga resultatet av olika insatser i samband med pandemin, säger han.
Målet med forskningsprojektet är även att analysera de etiska, juridiska och sociala frågorna såväl som de tekniska kraven och konsekvenserna av användningen av agentsimulering för beslutsfattandet inom organdonation.
Spanien ett föregångsland
Projektet går nu in i en ny fas, där Fabian Lorig och hans kollegor Bertilla Fabris och Jason Tucker, vid Institutet för framtidsstudier, ska utveckla en prototyp för simuleringen. För att göra det sneglar de på hur donationsprocessen går till i Spanien där fler organ når en mottagare än i övriga Europa.
– I Spanien måste donatorn, när den var i livet, aktivt ha sagt nej till att donera sina organ. Annars kommer de att matchas enligt principen om förmodat samtycke. Så är fallet även i Sverige faktiskt sedan 1996, men det är mycket annat som skiljer, säger han.
En sak är att man i Spanien flyttar på patienten i god tid till ett sjukhus när man misstänker att organen kan komma att doneras. Det görs inte på samma sätt i Sverige, vilket hade varit nödvändigt eftersom den just avlidna måste befinna sig på en intensivvårdsavdelning i Sverige för att få donera. I Spanien har regeln fördubblat antalet möjliga donatorer.
Förutom att en transplantation i snitt tillför nästan sju kvalitetsjusterade levnadsår för en människa, är den även oftast billigare för samhället.
Fabian Lorig , forskare vid Malmö universitet
En annan sak handlar om kontakten med den så kallade transplantationskoordinatorn.
– Transplantationskoordinatorn är spindeln i nätet vid en donation och tröskelvärdet för att få kontakt och diskutera en eventuell donation med en sådan person är lägre i Spanien.
En tredje faktor som påverkar, är att det endast finns fyra transplantationssjukhus i Sverige, och i ett avlångt och glesbefolkat land innebär det logistiska utmaningar.
– En viktig aspekt att titta på är så klart också den ekonomiska. Som vad kostar det exempelvis att gå i dialys varannan dag jämfört med att få en ny njure? Förutom att en transplantation i snitt tillför nästan sju kvalitetsjusterade levnadsår för en människa är den även oftast billigare för samhället, säger Fabian Lorig vid Malmö universitet.
