Bilder triggar kreativiteten och det litterära samtalet

Många ägnar sig åt kreativt skrivande. Men hur undervisar man bäst i ämnet? I en ny studie har Björn Sundmark, professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet, arbetat med gymnasieelever och studenters kreativa skrivande utifrån bilder.

– Syftet var att öva upp språket och förmågan att skriva, både genom förståelse för hur litteratur fungerar och att träna kreativiteten, säger han.

Björn Sundmark har tidigare erfarenhet av att exempelvis jobba med fantasy-genren och fanfiction – att skriva en ny historia inom ramen för en redan känd fantasivärld - för kreativitetens skull. Att jobba med bilder i grupp är ytterligare ett steg i att ta fram undervisningsmetoder i språkutveckling och litteratur. Människors kreativitet triggas på olika sätt. För många är det visuella viktigt och det kan lärare dra nytta av.

– Det värsta kan vara att få höra: ”skriv om vad som helst”. Ett uppdrag utifrån en begränsning kan paradoxalt nog skapa väldigt mycket kreativitet.

Bilderna blev utgångspunkt

Två uppsättningar bilder användes i övningarna som studerades. Dels Snövit-illustrationer som för många var igenkännbara, dels illustrationer kopplade till bibliska Domarboken, vilka var betydligt svårare att placera. Att de var inspirerade av arktisk miljö och kultur gjorde det ännu svårare att känna igen berättelsen som ”biblisk”. Tillsammans arrangerade eleverna respektive studenterna bilderna i den ordning de ville, de skapade grunddragen i berättelsen, karaktärernas namn och skrev korta texter och exempel på dialog utifrån bilderna. När de enats i grupp skrev de sedan varsin bit av historien individuellt, tills det var dags att träffas igen och få ihop bitarna. Senare presenterade grupperna sina respektive berättelser muntligt för varandra.

Forskarna studerade grupparbetet, berättelserna och de skriftliga reflektioner som elever och studenter skrev efteråt. Resultaten visar att såväl de tolkande, samarbetande som kreativa stegen i övningen skapade tillfälle till lärande, enligt Björn Sundmark.

– Att analysera en text utifrån kritiska begrepp som perspektiv, karaktär och miljö kan bli sterilt. Om man själv jobbar med berättelsen blir det mer ”hands on” och lättbegripligt.

Att grupperna tolkade bilderna gemensamt och bestämde sig för en genre bidrog också till att de måste ta till sig en viss stil att skriva i. Det vidgade vokabulären och kunskapen om hur litteratur fungerar.

Från bilderna ur Domarboken plockade grupperna upp olika trådar som de spann vidare på: schamanism, människorov, dråp, hämnd och så vidare.

– De diskuterade myter och religiösa legender i sina grupparbeten. Alla hade egentligen skrivit mer eller mindre samma historia som i bibeln, men utan vetenskap om att de gjorde just det.

Kreativ i grupp

Det är en poäng att arbeta i grupp snarare än individuellt.

– När det gäller kreativt skrivande är vi fast i vanföreställningen att individen ska uttrycka sig själv. Men det kan vara väldigt värdefullt att tänka, korrigera och diskutera tillsammans, särskilt när man utgår från en existerande genre. ”Hur gör JK Rowling i Harry Potter, eller Arthur Conan Doyle i Sherlock Holmes? Vad ligger närmast den stil vi valt?” Har man exempelvis bestämt sig för skräckgenren får man jobba med skräckkonventioner.

Studenterna behöver inte skriva väldigt originellt utan snarare rätta sig efter de grundläggande reglerna. Kreativiteten handlar mycket om att lösa ordningen på bilderna, menar Björn Sundmark.

Nyttan med övning är även motivation.

– Jag har nog aldrig stött på en student som inte tycker att övningen är kul. Det handlar om att få människor att vara kreativa och bli avancerade språkanvändare. Och när de ser att de skrivit en häftig berättelse med hjälp av bilderna är det förlösande, säger Björn Sundmark.

Metoden används mycket av författare, Stephen King är ett sådant exempel, enligt Björn Sundmark. Att göra berättelser tillsammans utifrån bilder fungerar för alla nivåer och åldrar, även yngre barn och elever.

– Man kan då använda färre bilder exempelvis ordna dem utifrån vad som verkar logiskt eller välkänt och prata om dem. Och vad händer då om man sedan ändrar ordningen på ett par bilder?

Text: Kristina Rörström