Pandemin gjorde att ännu fler fick tog sig ut i naturen, många i anslutning till en friluftsorganisation. Mer folk som vistas i naturen, transporterar sig och köper utrustning innebär dock ökat slitage och större utsläpp. I en ny rapport har forskare vid Malmö universitet undersökt nio friluftsorganisationers arbete med ekologisk hållbarhet.
– Paradoxen är intressant, organisationerna vill att många ska vara ute i naturen men det påverkar samtidigt denna natur negativt…och de vet inte riktigt vad de ska göra, säger Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap och en av författarna till rapporten.
Saknar riktlinjer
Föreningarna, klubbarna och organisationerna som har undersökts tillhör alla paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv. Samtliga uppgav att de aktivt tänkte på vad de ville uträtta och diskuterade det. I många av organisationerna saknas dock något konkret i form av riktlinjer, policy eller en punkt i stadgarna som rör ekologisk hållbarhet.
– Pratet i verksamheten, den naturliga inneboende känslan att värna naturen. Om det inte finns nedtecknat utifrån ekologisk hållbarhet så måste det skapas. De behöver utveckla eller uppdatera policys som vilar på en gemensam grund. En del av det är att följa Svenskt Friluftslivs egen hållbarhetspolicy som lanserades 2022, så den är ju också ny, säger Marie Larneby, lektor i idrottsvetenskap.
Många av organisationerna säger att de redan gör mycket. De samåker och anordnar bytesdagar av utrustning. Organisationerna talar om medlemmar som upplever skamkänslor när de belastar naturen som de vill bevara. En förändring i synsätt har redan skett där det inte längre ses som en självklarhet att åka till andra sidan av jorden för en vandring som kan utföras närmare hemorten.
– Det är självklart för organisationerna att göra de förändringar som krävs men det är svårt att genomföra dem. Tid, pengar och resurser räcker inte. Det är svårt att veta vilka krav de kan ställa på ideella ledare. Riskerar de att förlora medlemmar om de ökar kraven? Att byta ut bensinbilar till elbilar går kanske inte, säger Marie Larneby.
Mer begagnat
För många är transporterna en svår nöt att knäcka, det går helt enkelt inte alltid att åka buss eller tåg till otillgängliga platser i naturen. Fler inser att de måste ta bort vissa saker helt och hållet, även om det blir svårare och riskerar att göra deras verksamhet sämre, för klimatets skull. Många vill ta bort flygresor, viss typ av mat och främja begagnad utrustning.
– De har länge varit medvetna om det lilla, att inte segla för nära en viss strand så vattnet grumlas, inte klättra på en viss bergsvägg under vissa veckor då fåglar häckar där och liknande. Nu vill de vill få mer struktur på arbetet med ekologisk hållbarhet, säger Marie Larneby.
Rapporten visar att det finns stor potential för organisationerna att göra insatser i hela Sverige. De har många medlemmar och stor påverkan.
– De vet att de skadar platsen de är på, inte genom att inte värna allemansrätten utan att köra bil dit. Om de tar ett riktigt krafttag som rörelse att få fler att dra åt samma håll ökar det möjligheten till att bli ett positivt bidrag. Förändringar är möjliga på kort tid, säger Marie Larneby.
Text: Marc Malmqvist
